Östersund

Stadsbild

Östersund lades ut med nord-sydgående gator och väst-östgående grändner. Ordet gränd betecknar numera för en östersundare en gata som går ned mot Storsjön. Från innerstaden kan man se ut över Storsjön, Frösön och den jämtska fjällvärlden, något som möjliggjorts genom topografi och rutnätsplanen. Regelbundenheten som finns i Östersunds gatusystem och grändernas lutning ned mot Storsjön har givit upphov till de för staden så karakteristiska 'fönstren mot väster'. Gränderna, som ofta är att betrakta som synnerligen branta, har gjort att husen i innerstaden ser ut att klättra mot högre höjder. Många av dessa gamla hus i gränderna är mycket väl anpassade byggnadstekniskt till lutningen. Östersunds första stadsplan blev utlagd så att största möjliga yta skulle utgöra grönområden. Staden blev således planlagd som en grön stad och tomter delades in i byggnads- och 'kryddgårdstomter'. Tomterna kom att ligga växelvis inom både samma kvarter och i förhållande till angränsande kvarter. Dessa är numera bebyggda men de områden som avsattes för stora grönområden som Kyrkparken, Badhusparken och Österängsparken utgör fortfarande stadens gröna profil. Än idag finns många staket som avgränsade huset kvar, med träd och grönska mellan husen.

Stortorget i centrala Östersund är ett av sex 'slutna torg' som anlagts i Sverige. De andra återfinns i Uppsala, Karlstad, Vimmerby, Piteå och Haparanda. Torget skapades genom inskärningar i fyra kvarter för att medvetet skapa ett så kallat friluftsrum med öppningar åt vardera håll. Stilen kan i sig härledas till renässansens stadsbyggnadslära. Torget har emellertid förlorat sin ursprungliga form då det 'öppnades upp'. Torget har länge verkat som stadens huvudsakliga marknadsplats och hjärtpunkt, det är även här som den tusenåriga Gregoriemarknaden hålls varje år i mars månad. Även stadsfestivalen Storsjöyran har Stortorget som sin centralpunkt.

Bebyggelsen längs Storgatan anses med stadsmiljöer från 1880-talet vara en av de mest välbevarade i hela landet. Träfasaderna är detaljrika och husen relativt låga, korta och smala. Ett stort arbete lades ned på de här husen och balanserar väl mellan detalj och helhet. Parallellt med Storgatan går Prästgatan, Östersunds handelsgata. Husen mellan de båda gatorna är ofta sammanbyggda och gatorna bildar små rum dit friska vindar har relativt svårt att nå. Dessa rum stimulerar även det sociala livet på gatorna.

Stadsdelar och bostadsområden

Innan Östersund etablerades var bosättningen i området sparsam. I Odensala och Torvallaarar fanns det sedan tidigare bosättningar, men dessa två blev en del av Östersund långt senare och är idag två stora stadsdel. Förutom dem så finns stadsdelarna Odenskog, Lillänge, Karlslund, Lugnvik, Erikslund, Körfältet, Odenslund, Söder och Odensvik samt den nya Stadsdel Norr. På Frösön som numera ingår i staden finns de tre stadsdelarna Hornsberg, Mjälle samt Valla. De centrala delarna av Östersund ingår i stadsdelen Staden som har kommit att bli synonymt med Östersund för många personer som bor i närliggande orter och byar.

Historia

''Det finns relaterade artiklar till det här stycket. Läs mer i }}

 |}|, | och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |, och }}}}}}''}|  (too many parameters in {{}})}}

Försök till ökat inflytande

Planer om att anlägga en svensk stad eller köping i Jämtland fanns hos myndigheter redan efter att Sverige erhöll landskapet från Danmark-Norge år 1645. Drottning Kristina krävde att en skans skulle upprättas på Andersön strax efter övertagandet, för att tillsammans med Frösö skans säkra den svenska kontrollen över JämtlandLänstyrelsen i Jämtlands län

. Hennes avsikt var att 'Jämtarnas stad' skulle ligga inom denna skans. För att bygga skansen beordrades lokalbefolkningen till tvångsarbete år 1651 men efter protester och brist på kapital avslutades arbetet år 1654. Strax därefter, år 1655, skedde en kraftig revolt i Storsjöbygden och efter att Danmark-Norge återerövrade Jämtland temporärt år 1677, där de dansk-norska trupperna sågs som befriare, lades planerna om en stad i Jämtland på is.

81 år senare, år 1758, fick planerna om en stad i Jämtland nytt liv. Initiativet kom från en privatperson, men från myndigheternas håll såg man inte ett behov av att anlägga en stad i JämtlandSvenska Familj-Journalen (Band 20, årgång 1881) sid 205. Förslaget gjorde dock att debatten om huruvida Jämtland skulle ha en stad eller inte tog fart på riktigt. Från de redan nämnda norrländska städerna restes krav om att en stad skulle anläggas i Jämtland för att förhindra de jämtska forböndernas lukrativa gränshandel över Kölen. Jämtarna negligerade ofta jordbruket för att ägna sig åt långväga handelsresor samt landsbygdshandel. Med en stad skulle det här kunna stoppas och staden skulle även kunna säkra varutillförseln till kusten som varit bristfällig under en längre tid. Ur militär strategiskt perspektiv var även upprättandet av en befäst stad i Jämtland gynnsamt, när Sverige inte längre var någon stormakt.

Staden grundas

En av dessa bondgårdar ägdes av majoren Johan Ihre (1740-83) (son till språkforskaren Johan Ihre d.ä). Major Ihre härstammade från släkten Hangvar från Gotland. Gården låg isolerad på sluttningen där staden Östersund nu ligger och tillhörde byn Odensala (jfr ovan) och Brunflo socken. Ihres gård låg där det nuvarande residenset ligger. I nuvarande Residensgränd flöt en bäck, vilken mynnade i Östersundet strax söder om nuvarande brofästet. På bäckens ena sida låg mangårdsbyggnaden och på andra sidan låg bryggstuga, kornlada, stall samt ladugård. Nedanför Ihres bondgård gick den gamla stolpbron över till FrösönEkerwald, Carl-Göran & Hansson, Berta; Jämtarnas land,sid 105 ff, Liber förlag 1980, ISBN 91-38-05250-4.

Det enda som i övrigt fanns på området vid den tiden var huvudvägen och bron till Frösön, Jämtlands dåvarande centralort. Den svenska staten hade lärt sig sin läxa, handeln i Jämtland gick inte att stoppa från Norrlandskusten, alla handelshinder, såsom gränskontroller, straff, handelsförbud och tull hade inte givit ett önskat resultat. Jämtarna var alltför sluga och vissa menar att det signaturmässiga jämtska uttrycket bällt du luur'n (förmådde du lura honom) kommer från jämtarnas försök att slippa betala tull för varor tillförskaffade i Norge. Samma utveckling skedde i övriga Norden, i nuvarande Finland grundades Tammerfors, Kuopio och Kaskö. Östersund är dock den enda stad i nuvarande Sverige som grundades på 1700-talet. Även Danmark-Norge hade en likartad utveckling och samma år som Östersund så grundades även Reykjavik på Island. Östersund erhöll 20 års skattefrihet och blev befriades från handelsreglementen och skråordningar.

Det var lantmätaren, tillika astronomen och hembygdsforskaren, Johan Törnsten (1738-1796) som fick Gustaf III:s uppdrag att anlägga staden Östersund. Törnsten, som var född i Nätra, bosatte sig i Brunflo när han fått uppdraget. Där blev han kvar tills sin död. I Brunflo lantbrukarmuseum finns Törnstens lantmäterilina samt hans kartor. Trots att han inte var populär bland stans borgare fick han en gata uppkallad efter sig, Törnstensgränd. Originalet av Törnstens stadsplanering finns även att återfinna, om något grovdetaljerad, i stenplattorna vid Rådhusets ingång.

Folkrörelsetid

Med nybyggarna kom nya influenser till Jämtland och landskapet gick kraftigt in i folkrörelsetiden. I förhållande till övriga Sverige var rörelsen i staden ovanligt dynamisk. I Jämtland och Härjedalen var det den frisinnade Godtemplarrörelsen (en del av nykterhetsrörelsen) som kom att dominera totalt. Den kom efter Väckelserörelsen som utmanade stadens etablissemang genom anläggande av missionshus och baptisttkapell.

Den tredje stora folkrörelsen, arbetarrörelsen, hämmades mycket av den frisinnade nykterhetsrörelsen men blev även den ett viktigt inslag i stadens utveckling. Redan 1890demonstration hölls en första maj.

Godtemplarstaden

Godtemplarnas budskap var mycket enkelt; alkoholen var roten till all ondska. Många lockades således till den organisation som lovade frälsning från alkohol. Lockelsen bidrog även till att mystiskaerer ritual och ceremonier utvecklades jämte logearbetet samt det glada och nyktra nöjeslivet. En ledargestalt för rörelsen i staden var Johan Lindström Saxon som förespråkade en radikal individualism. Varje enskild individ skulle själv reformera sitt levnadsätt för att samhället på så vis skulle nå en moralisk utopi. Ett 'naturenligt lenvadsätt' befrämjades tillsammans med välgörenhet, allmänbildning med mera. När staden år 1886 firade 100 årsjubileum blickade Saxon framåt och profeterade hur staden skulle se ut 1986.

Saxon profeterade storslaget att det ståtliga godtemplarhuset skulle bli en medborgarskola för framtiden. Statskyrkan var avskaffad, alkohol förbjudet, allmän och lika rösträtt var tillsammans med världsfred verklighet och Östersund skulle självklart, med tanke på hur staden utvecklades, vara unionen Sverige-Norges huvudstad.

Jämtland med Östersund som navel blev nykterhetsrörelsens, i förhållande till befolkningen, starkaste fäste i världen. Genom nykterhetsrörelsen utvecklades andra föreningar med ideella syften såsom fredsföreningar (den svenska fredsrörelsen firade 1903 sitt 20-årsjubileum i Östersund), rösträttsföreningar, vegetariansällskap och ungdomsrörelsen, som kom från Norge.

Inga industrier

Östersund levde i symbios med den närliggande bygden, såväl ekonomiskt som kulturellt och den för Jämtland och Östersund tämligen riksunika hembygdsrörelsen bröt mark i början av 1900-talet. 1908 bildades föreningen Jämtslöjden och blev följelsagare till fornminnesförening och 1912 började man planera ett friluftsmuseum — Jamtli. Museet fick senare under mellankrigstiden sällskap i form av Länsmuseet och Landsarkivet. Ett viktigt inslag i kulturen blev Jämtlands bibliotek som år 1912 flyttades från Frösön till staden. Östersund kom då att inhysa ett av norra Skandinaviens mest värdefulla bibliotek. ]] Tiden före första världskriget var en för Östersund mycket viktig tid då grunden för det som har präglad staden lades. De ideella strävanden som befolkningen hade och gav uttryck i genom det storskaliga föreningslivet skapade en enorm entusiasm, inte bara i Östersund utan i hela Jämtland. 'Om det så hade gällt att flytta Åreskutan sten för sten, hade vi trott att det var möjligt' berättade senare en gammal godtemplare. Även omfattande nybyggnadsarbete blev nödvändigt då stadens befolkning ökade. Det var i samband med detta som Östersunds rådhus uppfördes 1912 efter ritningar av arkitekt Frans Bertil Wallberg.

Bland godtemplarna blev hembygdsforskning populärt och rörelsen blev sammanflätad med hembygdsrörelsen. Godtemplarrörelsen såg industrialiseringen som ett allvarligt hot mot hembygden och det gamla by och bondesamhället. Då majoriten av Östersunds befolkning hade sina rötter på landsbygden rådde inga stad-landsbygdsspänningar inom Jämtland. Rörelsernas gemensamma arbete gjorde att staden och dess borgerliga styre hade en extremt avvisande hållning gentemot industrier. Istället ville man framställa Östersund som ett centrum för friluftsaktiviteter, kultur, utbildning och turism. Man ville inte att industrier skulle hota den goda miljön, den rena luften, naturen och de kulturhistoriska traditionerna.

Storstrejk och nödår

År 1917 pågick första världskriget på kontinenten och i samband med februarirevolutionen 1917 som inledde den ryska revolutionen påverkades stämningen även i Östersund. Ransonering ledde till brist på livsmedel och en revolution fruktades. Hungerdemonstrationer förekom i staden av i första hand soldater. På första maj det året samlades 4 000 demonstranter framför rådhuset i Östersund och krävde bland annat sänkt pris på mjölk och ved. ]] Året därefter spred sig Spanska sjukan som en löpeld över landet. 1 200 jämtar dog men långt fler insjuknade. Stadsläkaren i Östersund meddelade att 'Östersund torde utan gensägelse ha varit mer än någon annan svensk stad av sjukdomen hemsökt', varvid Östersund har kallats för 'Spanska sjukans huvudstad'. Gamla skolan (det som idag är Östersunds turistbyrå) blev ett provisoriskt sjukhus och då inget kriscentrum fanns gick olika aktörer in för att hjälp befolkningen. Även myndigheterna gjorde vad de kunde genom att förbjuda publika sammankomster samtidigt som teatersalonger och biografer stängdes. Skildringen från hösten 1918 vittnar om stämningsläget i staden.

Mellankrigstiden

Under mellankrigstiden kom även bilen och bussen till staden på allvar. Den första reguljära busslinjen inrättades på 1920-talet mellan Östersund och Brunflo. Fram till mitten av 1930-talet var över 40 busslinjer verksamma i Östersund. Busstorget, Gustav III:s torg, blev en central punkt i staden.

Kulturlivet förändrades. Östersunds Rundradiostation började sända 1927 och biograferna blev en för många självklar del av nöjeslivet. Även idrotten fick nu sina första stora anläggningar. 1917 invigdes Hofvallen och på 1930-talet byggdes ett badhus, en travbana och tennishallen.

Efterkrigstiden

Den negativa synen på industrier ändrades då Socialdemokraterna kom till makten i drätselkammaren för första gången 1952 och med stöd av den statliga lokaliseringspolitiken lockades industrier till Östersund. Industriområden inrättades i Lugnvik och Odenskog. Utvecklingen var som redan nämnt inte lika positiv i Jämtland i övrigt och som en motaktion mot den förda politiken grundades Republiken Jamtland och frihetsfesten Storsjöyran 1963.

Östersund fortsatte att växa och år 1970 införlivades Frösö köping i staden som året efter fick namnge storkommunen Östersunds kommun som bildades efter 1971-1974 års kommunreform. I likhet med övriga Sverige började den offentliga sektorn att utökas kraftigt därefter. I Sverige som helhet utgjorde år 1960 den offentliga sektorn 31 procent av bruttonationalprodukten. Fram till mitten av 1980-talet hade siffran mer än fördubblats till hela 65 procent. I Östersund var det här som jobben ökade under tidpunkten; inom landsting, stat och den nya kommunen. Huvudorsaken till den snabba ökningen av den offentliga sektorn var de ökade transfereringar till hushållen som skedde jämte ökade ränteutgifter och offentlig konsumtion. Det hela betalades med omfattande skattehöjningar. Hela 1970-talet var en expansiv period. Förutom de nya industriområdena blev Frösöbron en realitet, så även polishuset, sporthallen, Z-kupolen (som brann ned 1989), Storsjöteatern, Folkets hus, stadsdelskyrkor som till exempel Marielundskyrkan, varuhus med mera. Länsstyrelsen och lasarettet byggdes ut och stora bostadsområden växte fram i de redan nämnda delarna Körfältet och Lugnvik, men även Odensala.

Redan på 1940-talet försökte staden att få en 'humanistisk högskola' förlagd till Frösön. Motsättningar mellan städer i Norrland var stora och det var Umeå som slutligen gick segrande ur striden 1962. Östersund fick dock en socialhögskola 1971.

Nedläggningen har dock skapat en större framtidstro i staden med ökat företagande och en växande privat sektor, vilket är något som omställningsmedlen staden erhöll och de omlokaliserade statliga myndigheterna bidragit till. De äldre militärområdena har öppnats upp och två nya stadsdelar kom till. Den 1 januari 2005 fick staden även ett universitet, Mittuniversitetet.

Klimat

Temperaturerna nedan är uppmätta mellan år 1823 och år 1827Forsell, Carl Gustaf - Statistik öfver Sverige, grundad på offentliga handlingar (4 uppl. 1844) .

Kommunikationer

Genom och förbi staden passerar europavägarna E14 och E45, vars sträcka i Sverige benämns Inlandsvägen, samt riksväg 87. Dessutom har man järnvägsförbindelser. Mittnabotåget är namnet på den gränsöverskridande trafiken på Mittbanan till Trondheim. Man har även turisttrafik på Inlandsbanan, och fjärrtåg (inklusive nattåg) till Stockholm, Göteborg och Malmö. Inom staden tar man sig enklast fram med någon av Stadsbussarnas nio linjer.

Bild:Påstigning på flygfältet i Östersund.jpg|Påstigning på flygfältet Bild:Åre östersund flygplats.jpg|Åre-Östersund flygplats Bild:Mittnabotåget regina.JPG|Ett Regina-tåg som trafikerar Sundsvall-Östersund

Handel och näringsliv

Östersund är en utpräglad handelsstad och i staden hålls som redan nämn den årligt återkommande Gregoriemarknaden som har 1000-åriga anor i tre dagar i början av mars. Trots att den förbjöds 1914 kom den fortfarande att hållas i staden i ett par år.

I Östersund ligger Mittuniversitetet som utgör en rekryteringsbas för några av de företag som är verksamma i Östersund. Universitetet sysslar särskilt med affärsutveckling, elektronikproduktion samt mjukvaruutveckling. I likhet med många andra residensstäder hör offentliga arbetsgivare som kommun och landsting till de största arbetsgivarna.

Vid sidan om handel och offentlig service finns komponenttillverkare till verkstadsindustri med multinationella kunder på listan. Två Östersundsföretag är marknadsdominerande på snökanoner. De traditionella näringarna har kompletterats med IT och telecom på senare år. Flera stora företag och koncerner finns också i Östersund som till exempel Solectron, Cybercom (fd. auSystems, fd. Telecas), Svenska Dagbladet kundtjänst, Volex, Husqvarnas, Swedbank Telefonbank och Telia. Andra tillverkande företag är Jonsson&Paulsson;, Byggelit, Areco och Lenko. Några större företag som har sitt huvudkontor i staden är bland annat Inlandsbanan AB och Milko.

Av alla företag i Östersunds kommun (varav en kraftig majoritet av dem återfinns i Östersund) är 52 procent 'mycket positivt inställda till globalisering' vilket placerar Östersund på åttonde plats i hela landetHur globala är Jämtlands kommuner?

Svenskt Näringsliv.

Statlig verksamhet

I Östersund ligger även många samiska myndigheter och organisationer. Sametinget har en del av sin verksamhet i Östersund. Här finns även Gaaltije - Sydsamiskt kulturcentrum, Sameteatern och Samiskt Informationscentrum. Länsstyrelsen i Jämtlands län har även sin rennäringsenhet och här finns även Rennäringsdelegationen.

Kultur och nöjesliv

Storsjöyran

Mat, dryck och nattliv

Museer

Teater

Lokalmedia

Den största dagstidningen är Östersunds-Posten (ÖP), vars upplaga uppgår till 30 000 exemplarTS Upplaga dagspress 2006 (PDF)

och som fram till år 2005 var ägt av Centertidningar. Idag har Mittmedia köpt tidningen. ÖP:s huvudkonkurrent är Länstidningen Östersund (LT), som har en upplaga på 15 100 exemplar, från vilken den politiske chefredaktören sparkades 2005 efter tjugo års anställning. I det skedet hade tidningens upplaga minskat under drygt tio år. LT är unik i Sverige då den som enda tidning tagit sig ur ett presstödsberoende. Mycket av framgången tillskrivs dåvarande redaktionschefen Christer Sjöström som belönades med stora journalistpriset för sina insatser. 2006 fick tidningen åter presstöd efter upplageraset.

Utbildning

Vinterstaden och idrott

Det finns också flertalet kampsporter representerade i Östersund via en handfull organisationer som erbjuder träning i Jodo, Iaido, Karate, Judo, Bujinkan, Tae Kwon Do, Aikido med flera.

St Olavsloppet, en landsvägsstafett i löpning mellan Östersund och Trondheim, arrangeras varje sommar liksom Storsjöcupen som är en internationell ungdomscup i fotboll som spelas på Odensala Sportfält. På Frösön ca 10 minuter från centrum ligger gustavsbergsbacken en slalombacke där du har utsikt över hela staden.