De vanligaste typerna av aberration är sfärisk aberration och kromatisk aberration.

En sfärisk lins med kort brännvidd förmår inte att helt fokusera alla ljusstrålarna från vänster till en enda punkt
Sfärisk aberration
Sfärisk aberration uppstår då ljus bryts igenom en lins som är sfäriskt slipad, och orsakas av att ljuset som bryts i kanten av linsen inte fokuseras på samma brännpunkt som ljuset i optikens centrum (dvs ljus närmare linsens optiska axel). Problemet med detta är att man inte entydigt kan bestämma en brännpunkt i bildplanet och därmed måste skärpan ställas in där majoriteten av ljusstrålarna har sin brännpunkt. Sfärisk aberration kan minimeras genom att bygga ihop kombinationer av positiva och negativa linser. På äldre objektiv som lider av sfärisk aberration kan man ganska enkelt komma undan problemet genom att använda en kraftigare bländare.
Ljus av olika färg kommer ut i olika riktningar från linsen, även när de infaller i samma punkt och i samma riktning
Kromatisk aberration
-
Kromatisk aberration syns som blödande, ofta med lila ton, linjer längs med kanter med stor skillnad skillnad i kontrast. Problemet var mycket vanligt på i stort sett samtliga digitala kompaktkameror som tillverkades i början av 2000-talet.
Den kromatiska aberrationen uppstår vid refraktion i glas etc.
Vid reflektion i speglar, spegelteleskop etc uppstår inte kromatisk aberration.