Staden omgavs av en lervall med sex portar, en omkrets på omkring 10 km och ett dike som var 1.5 meter djupt fyllt med akaciorarar, den vanliga formen av skyddsanläggningar i Västafrika. Innanför murarna fanns by åtskilda av fält, flera kungliga palats, en marknadsplats och ett torg omgivet av kaserner. Bara två palats, med totalt 18 byggnader, återstår idag, de som kungarna Ghezo (1818-1858) and Glele (1858-1889) lät bygga. Mycket av kungarikets rikedomar kom från slavhandel, man sålde krigsfångar till europeiska slavhandlare som sedan transporterade dem över Atlanten.
I november 1892 besegrades Behanzin, Dahomeyrikets siste kung, av de franska kolonialstyrkorna varpå han satte eld på staden och flydde norrut. Fransmännen återuppförde staden och byggde en järnväg som förband staden med kusten, i.o.m. vilken Abomey knöts till den moderna världen.
Kungapalatsen utnämndes till världsarv av UNESCO 1985 som kungjorde (översättning från engelska):
- Från 1625 till 1900 efterträdde tolv kungar varandra som överhuvuden i det mäktiga kungariket Abomey. Med undantag för kung Akaba som använde en annan inhägnad, lät de var och en uppföra sitt palats inom samma muromgärdade område i överensstämmelse med föregångarnas bruk av utrymme och material. De kungliga palatsen i Abomey är unika minnesbörder om detta förlorade kungadöme.
Sedan 1993 har femtio av de ursprungliga femtiosex reliefserna som smyckade kung Glèlè (1858-1889) murar (idag kallade Salle des Bijoux) återfunnits och bytts ut på den återuppförda byggnaden. Lågrelieferna återger i ett bildprogram fonfolkets historia och dåtida makt.
Lista över Fonkungar i Abomey
| Kung | från | till |
|---|---|---|
| Gangnihessou | 1620 | |
| Dakodonou | 1620 | 1645 |
| Houegbadja | 1645 | 1685 |
| Akaba | 1685 | 1708 |
| Agadja | 1708 | 1732 |
| Tegbessou | 1732 | 1774 |
| Kplinga | 1774 | 1789 |
| Agonglo | 1789 | 1797 |
| Adandozan | 1797 | 1818 |
| Ghezo | 1818 | 1858 |
| Glèlè | 1858 | 1889 |
| Behanzin | 1889 | 1894 |
| Agoli-agbo | 1894 | 1901 |
Externa länkar
