Adolf Fredrik

Adolf Fredrik som svensk tronföljare

Adolf Fredrik föddes på slottet Gottorp den 3 (14) maj 1710 som son till hertigen av Holstein-Gottorp, furstbiskopen av Lübeck Kristian August (yngre bror till Karl XII:s svåger, hertig Fredrik IV av Holstein-Gottorp) och Albertina Fredrika av Baden-Durlach, dottersons dotter till Karl IX:s dotter Katarina. Bland hans syskon märks kejsarinnans Katarina II av Ryssland mor Johanna Elisabet. Vid hans dop skickade Karl XII, som inbjudits till fadderskapet, honom en fullmakt på en officersplats i den svenska hären. År 1727, då hans äldre bror, som efterträtt sin fader som furstbiskop, avled, lyckades hans mor, vars ekonomiska omständigheter var små, utverka att furstbiskopsstiftet övergick till den sjuttonårige Adolf Fredrik. Fastän hans kusin Karl Fredrik, Karl XII:s systerson, ville förbigå honom vid valet av förmyndare för sin son Karl Peter Ulrik, fick Adolf Fredrik ändå vid Karl Fredriks död, 1739, detta förmynderskap och blev för några år administrator av Holstein-Gottorp. Då Karl Peter Ulriks moster, den ryska prinsessan Elisabet, genom en palatsrevolution bemäktigat sig den ryska tronen och behövde sin systersons arvsrätt till stöd för sin egen, gynnade Adolf Fredrik hennes planer och sände sin unge myndling till Ryssland, i hopp om att själv därigenom ärva hans utsikter på svenska tronen. Ur de stormiga partistriderna 1743 framgick även 23 juni, genom rysk inverkan, Adolf Fredriks val till svensk tronföljare. Han tillträdde regeringen 26 mars 1751 och kröntes 26 november (7 december) samma år.

Adolf Fredrik som kung

Adolf Fredrik blev likväl inte ett Rysslands verktyg: han bröt snart med Elisabet, lärde sig dela svenska folkets tänkesätt och sökte handla därefter. Men liksom hans val hade varit en partisak, så blev han själv som kung en lekboll i partiernas och sin gemåls händer. Hans betydelse i Sveriges historia blev ringa, fastän hans gemål, Lovisa Ulrika av Preussens, Fredrik den store syster – med vilken han gifte sig med 18 augusti 1744 – genom sina försök att höja kungens makt gav anledning till åtskilliga partistrider och välvningar. Först slöt sig det unga tronföljarparet till hattpartiet, därtill förmått av förespeglingen om utvidgad makt och av vänskap för några av partiets ledande män, bland vilka särskilt Carl Gustaf Tessin stod tronföljaren och hans gemål nära och blev själen i det glada umgängesliv som omgav dem. Men då hattarna efter segern över mössorna vid 1746-47 års riksdag varken kunde eller ville infria sina löften och till och med tvingade Adolf Fredrik att till Danmark göra medgivanden som sårade hans känslor såsom medlem av holsteinska hertighuset och bifalla en förlovning mellan den unge prins Gustaf och den danska prinsessan Sofia Magdalena lossnade småningom förbundet mellan hovet och hattpartiet, och efter Adolf Fredriks tronbestigning inträdde öppen fiendskap dem emellan.

Adolf Fredrik

Ett nytt parti, det s.k. hovpartiet, uppstod kring kungaparet för att stödja dess numera öppet framträdande strävan efter utvidgad makt. För att vinna popularitet företog Adolf Fredrik resor i landsorten och gjorde därvid även ett besök i Finland, varifrån han tog återvägen runt om Bottniska viken. Mellan rådet och kungen uppstod häftiga strider angående gränserna för kungens personliga inflytande på regeringen, och denna konflikt gick slutligen därhän att den hotade att förlama hela riksstyrelsen. Vid riksdagen 1755-56 vände sig både kung och råd till ständerna med sina klagomål. Då fick rådet rätt att, när kungen vägrade underskriva dess beslut, nyttja en kunglig namnstämpel. Utan hänsyn till kungaparets önskan ombyttes guvernör, kavaljerer och lärare för de unga prinsarna, och för att komma åt drottningen anbefalldes en undersökning om kronjuvelersplanerna, av vilka drottningen misstänktes ha pantsatt en del för att få medel till sina revolution. Allt detta drev hovets anhängare till det illa planlagda och ledda revolutionsförsöket i juni 1756, vilket slutade med att föra flera av kungaparets vänner och verktyg på schavotten och föranledde ytterligare inskränkningar i kungens makt. Adolf Fredrik måste, fastän sjuk, låta av ständernas deputerade sig föreläsas en akt av innehåll, att, om han fortfor i sitt förra uppsåt, han skulle skiljas från kronan. Lägre än efter 1756 års misslyckade revolutionsförsök har kungamakten i Sverige kanske aldrig stått.

Snart kom emellertid för hattpartiet vedergällningens stund. Redan 1760 kunde hovet ånyo uppträda och spela en politisk roll i förbund med de yngre mössorna. Då dessa 1765 kom till makten visade det sig emellertid att hovets planer fann lika avgjorda motståndare hos dem som förut hos hattarna. Hovet närmade sig hattpartiet, och avtalade med detsamma en plan att gemensamt störta mössorna och genomföra reformer i författningen. För att tvinga rådet att sammankalla riksdag förmåddes Adolf Fredrik 1768 att lägga ner regeringen och sedan riket i sex dagar varit utan regerande kung måste rådet ge efter, varpå kungen återtog styrelsen. På den följande riksdagen (1769) störtades mössregeringen, och en ny rådkammare, sammansatt av hattpartiets och hovpartiet i förening, kom till makten.

Adolf Fredrik dog troligen av slaganfall efter att ha ätit 'hetvägg' (semlor), den 12 februari 1771 klockan 20.15. Supén denna kväll bestod i övrigt av: surkål, kött med rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagne. 'Det är ej att omkomma på det mest lysande sätt, utan att dö en prostdöd', skriver den samtida greve Johan Gabriel Oxenstierna.

Han tyckte om att svarva.

Barn

(Dödfödd) (1745-1745)
Gustav III (1746-1792), kung av Sverige 1771-1792
Karl XIII (1748-1818), kung av Sverige 1809-1818
Fredrik Adolf (1750-1803)
Sofia Albertina (1753-1829)

Anfäder

Källor

Ny svensk historia - en bokfilm 1771-1810, Riksbiblioteket/Erik Lindorm 1979 s.12
Nationalencyklopedin, 2007