www.all2know.com Google WWW All2know sv
  Huvudsida Huvudsida | Om Om 
  Navigation
» Huvudsida
» Artikelkategorier
» Innehålls listor
» Alfabetiskt index
» Slumpmässig sida
» Redigera Extern länk
Ändrad: 2007-11-09
  Länkar hit 
Albert Engström
Gouache
Konst
Vattenfärg
Anders Zorn
Karl XV
Honoré Daumier
Nordiska akvarellmuseet
Niels Anders Bredal
Gösta Robsahm
José Clemente Orozco
Illustration
Länklista » Corel Painter
Torsten Bjarre
Eugène Lami
Fiskartorget, Västerås
Allan Österlind
Josabeth Sjöberg
Achille Pinelli
  Andra språk 
daAkvarel
fiAkvarelli
frAquarelle
noAkvarell
Kategori: Färger Konstnärsmaterial Måleri

Akvarell

Akvarellmålning av Carl Larsson 1897

Akvarellmålning av Carl Larsson 1897

Akvarell är en målningsteknik där färgen läggs på i transparenta skikt på ett tjockt, lätt sugande papper. Papper av högsta kvalitet är syrafritt och framställt av bomullslump. Det kan variera kraftigt i olika vithetstoner och tjocklek. Ytans ytstruktur kallas gräng och finns av flera slag.

Akvarellpapper levereras i block med limmade kanter runt om, så att papperet håller slig slätt, när det blir fuktigt av färgen. Lösa papper kan preparera genom att fukta igenom det ordentligt med rent vatten och sen klistra/tejpa upp det på en styv skiva. När papperet torkat har inbyggda spänningar utjämnats, och det bubblar sig mindre, när akvarellfärgen läggs på.

Akvarellfärg finns i två huvudtyper:

Akvarellfärg i bättre kvalitet saluförs i små fyrkantiga koppar av ungefär en sockerbits storlek. Ursprungligen var dessa koppar av porslin; numera vanligen av plast. Det förekommer även hälften så stora koppar, kallade halvkoppar. I handeln förekommer också akvarellfärger i pastaform i tub och flytande i flaska. Den finns i två kvaliteter:

  • Artistfärg som är tät och s k soläkta. Dyr.
  • En billigare variant med visst avkall pÃ¥ diverse egenskaper. Nyansförändringar kan uppstÃ¥ vid lÃ¥ngvarig solbelysning.

Vanlig vattenfärg i de runda kakor som oftast finns att tillgå, täcker ibland alltför bra, men det finns också kakor i 'leksakskvalitet' med låg färgkraft.

Akvarell målas ofta med en tjock pensel som kan hålla mycket vätska, samtidigt som den kan formas till en mycket fin spets. Den finaste kvaliteten görs med mårdhår. Mycket smala linjer kan göras med hjälp av dragstiftritning, som egentligen är avsedda för för tusch. Gamla tiders stålpennor för blåck duger också för detta ändamål.

Målaren, 'akvarellisten', använder papperets vithet för att ge färgerna högsta lyskraft. Man vill i akvarellen få fram en dialog med papperet, man får alltså inte täcka pappret till den grad att man inte kan skönja det under. Typiskt för akvarellmålning är att man inte målar vitt. Vita partier fås genom att man lämnar det vita papperet omålat. Vill man måla ljusa toner använder man sparsamt med färgpigment vattenlösningen, och då lyser papperets färg lättare igenom.

En tub med vit färg, 'Chinese white', finns ofta med i akvarellådan. Den används för att blanda med de andra färgerna, som då får ökad täckförmåga. Tubfärgen kan även användas som den är för att täcka över torra misslyckade partier i målningen, eller för att skapa mycket fina linjer i kompositionen.

Man kan även måla akvarell på färgat papper för att uppnå speciella effekter.

Målar man på ett täckande sätt med mycket tillsatt täckvitt kallas inte slutresultatet akvarell utan gouache.

1 Salt-teknik
2 Etymologi
3 Se även
4 Bibliografi

Salt-teknik

AkvarellmÃ¥lning med salt innebär att man först täcker stora ytor av hela papperet, eller t o m hela ytan, med en eller fler nyanser färg och lÃ¥ter det halvtorka. DärpÃ¥ strör man ut ett antal korn av grovt salt (inte vanligt bordsalt), slumpmässigt eller ordnat i nÃ¥got mönster. Saltet suger dÃ¥ upp en del av den halvtorra färgen, varvid det underliggande papperets färg lättare lyser igenom. När det hela torkat fullständigt borstar man bort saltkornen, och resultatet är ett prickmönster.

En variant är att man först målar något med stora penseldrag i valfria färger, och låter det torka fullständigt. Därpå målar man över det hela med en kontrasterande färg och applicerar salt-tekniken på det nya skiktet.

MÃ¥nga tekniker kombineras ofta i en och samma bild.

AkvarellmÃ¥lning hör till de svÃ¥rare mÃ¥lningsteknikerna. Ofta är det lättare att lära sig tekniken om man inte har mÃ¥lat olja eller akryl tidigare. De flesta som mÃ¥lat med andra typer av färg har lärt sig att lägga pÃ¥ alldeles för tjockt med färg och inte planera sÃ¥ noga. De är vana vid att de kan bygga upp bilden frÃ¥n det längst bort och lägga pÃ¥ olika former efter hand, t ex: där vill jag ha ett träd, där vill jag ändra mig och lägga en sjö med vattenglitter.

Vid akvarellmÃ¥lning mÃ¥ste man ha en noggrann plan, antingen med en skiss eller genomtänkt inre bild. Det är svÃ¥rt att ändra pÃ¥ nÃ¥got redan mÃ¥lat. Papprets yta kan bli förstörd, och mÃ¥la över fungerar inte sÃ¥ bra, eftersom akvarellfärgen är transparant. Vill man t ex ha vattenglitter i vitt och ljusblÃ¥tt mÃ¥ste man mÃ¥la runt dessa ytor (besparing).

Vid akvarellmålning ska man alltid börja med de ljusaste delarna i motivet, och därefter successivt söka sig mot allt mörkare nyanser.

Kineserna var först med att använda akvarellmetoden, de använder risppaper och teknisk träffsäkerhet. Vattenfärg användes i sin tidiga västerländska barndom för att ersätta dyrare färger som tempera och oljefärg, den var även lättare att arbeta med i miniatyrmåleriet. Man målade så att det skulle likna oljefärg.

Akvarellmålning bygger till skillnad från oljemålning och gouache på det subtraktiva färgsystemet. Med hjälp av grundfärgerna blågrönt, violett och gult filtrerar bort olika delar av det ljus som papperet belyses med. På engelska kallas dessa färger cyan, magenta och yellow, förkortat till CMY. Genom blandning av dessa färger i olika proportioner kan man skapa alla spektrums färger, tristimuluseffekten. Om man filtrerar bort allt med maximal mättnad på alla färgerna CMY tillsammans, skulle man i princip få svart. I praktiken är det emellertid svårt att åstadkomma CMY med tillräcklig mättnad, varför man brukar kombinera med svart färg för 'murriga' färger. Färgsystemet brukar då kallas CMYK, där K står för kontrast.

Om man målar akvarell på kulört papper uppstår speciella effekter, som i hög grad styrs av papperets egenskaper.

Etymologi

Ordet akvarell är en försvenskning av italienska ordet acquarello, som i sin tur är bildat på det latinska ordet aqua som betyder vatten. I dagligt tal kallas färgerna på svenska också för vattenfärg. Akvarell, jämte avledningar av ordet, är de mer fackmässiga termerna.

Den korrekta benämningen på målartekniken är egentligen akvarellmålning, då även en bild som är målad med akvarellfärg kallas akvarell.

Se även

  • Additivt färgsystem (RGB)

Bibliografi

  • Jan Sisefsky: Om färg - Uppleva, förstÃ¥ och använda färg. (ISBN 91-534-1557-4)

Från Wikipedia, den fria encyklopedin. Extern länk. Denna sida är publicerad under GNU Free Documentation License Extern länk.