Alexander kom till Aten under slutet av 100-talet, blev ledare för Lykeiona, och föreläste om den peripatetisk filosofin. Syftet med hans värv var att befria Aristoteles’ doktrin från synkretismen med Ammonios Sakkas’ nyplatonism. Från Alexander finns kommentarer till följande verk av Aristoteles bevarade: Analytica Priora I, Topica, Meteorologica, De Sensu, och Metaphysica I-V. Därtill finns ett sammandrag av Metaphysica av hans hand kvar. Dessa kommentarer åtnjöt högt anseende bland araberna, som översatte dem till arabiska.
Dessutom skrev Alexander självständiga verk, av vilka Om tron räknas till en av de viktigaste. I den argumenterar han emot den stoiska doktrinen om nödvändigheteten. I Om själen hävdar han att förnuft är materiellt (nous hylikos) och oskiljaktigt från kroppen. Han argumenterade häftigt emot läran om själens odödlighet, men trodde likafullt på en Gud; han identifierade ett aktivt intellekt (nous poietikos) genom vilket det potentiella intellektet som människan är i besittning av, kunde komma i kontakt med Gud.
Bland dem som översatt Alexander till latin, finnes Hugo Grotius. Under renässansen användes hans argument mot själens odödlighet av Pietro Pomponazzi.
Källor
- Hela, eller delar av, denna artikel utgörs av översatt text ur en annan språkversion av Wikipedia
.