Medeltidens alkemi
Alkemisterna under
medeltiden sysselsatte sig till en del även med att försöka framställa
guld och ett
livselixir som skulle bota alla sjukdomar och förlänga livet. För detta ändamål sökte de efter ett urämne som alla andra ämnen skapades ifrån och som kom att kallas bland annat '
de vises sten' (det fulländade ämnet). Tankarna om att man skulle kunna framställa redan kända ämnen, till exempel guld, genom att blanda andra ämnen grundar sig på
Aristoteles teori om att alla ämnen i sin tur är uppbyggda av
de fyra elementen i olika blandningar. Genom att blanda olika ämnen i rätt proportioner skulle man kunna få fram vilket annat ämne som helst. Namnet på
alkohol är ett arv från alkemisternas tid. Deras tankesystem byggde på olika mängder av
magi,
platonism,
gnosticism och andra numera i mångt och mycket bortglömda läror som sammankopplade den materiella och andliga världen.
En segdragen föreställning var till exempel att
värme var ett slags
vätska som fanns inuti
materien, och att ämnen som kunde brinna innehöll ett speciellt 'eldämne' kallat '
flogiston'. Trots dessa felaktiga antaganden gjorde alkemister många viktiga tekniska uppfinningar, till exempel
destillation, och de upptäckte och isolerade ämnen som
kvicksilver.
Kinesisk alkemi
Kinesisk alkemi förknippas framför allt med
daoism och visar många likheter med europeisk alkemi. Den byggde på läran om
de fem elementen och målet var ofta att framställa livselixir, vanligen baserat på cinnober (röd kvicksilversulfid), som skulle skänka odödlighet till den som intog det. Många kejsare ska ha dött efter sådana kurer, men alkemisterna gjorde också viktiga vetenskapliga upptäckter under sina
experiment.
1800-talets alkemi
Alkemi har alltid varit populärt i
ockulta kretsar. Den pseudovetenskapliga alkemin nådde en kulmen på
1800-talet, då bland annat
August Strindberg ägnade sig åt detta under starkt inflytande av Emanuel Swedenborgs tankar. Under ett experiment lyckades han framställa
kattguld av
järn och
svavel och trodde sig ha framställt riktigt guld. Tanken upptogs av
Carl Gustav Jung som skrev om individuationsprocessen med alkemin som symbolspråk och teori om all utvecklings givna ordning. Under Jungs påverkan har sedan alkemin under 1900-talet influerat den nyandliga rörelsen, men även forskare i olika kulturvetenskaper.
Inom mysticismen står alkemin inte för att materiellt förvandla olika material till guld, utan att människan ska förvandla sitt inre, symboliska liv till ett andligt tillstånd, rent och ädelt och lysande som guld. Alltså handlar alkemi inom de flesta esoteriska skolor om att utveckla sitt inre, vilket kan liknas vid en kemisk process, att bränna bort alla dåliga egenskaper o s v och kultivera de bättre, så att det som förr fanns transformeras till ett högre tillstånd.
Dagens 'alkemi'
På senare tid har några av alkemins mål blivit uppfyllda, men genom användning av vetenskap och forskning i stället för de klassiska alkemiska tillvägagångssätten.
1919 lyckades Ernest Rutherfordn omvandla kväve till syre genom att bombardera atomkärna med alfastrålning tills den gick sönder. 1980 transmuterade Glenn Seaborg bly till guld i mikroskopiska mängder men till alldeles för stor energikostnad för att någon ekonomisk vinst skulle existera. Dock var varken Ernest Rutherford eller Glenn Seaborg alkemister, men utfallet från deras fysikaliska experiment råkade sammanfalla med alkemiska spekulationer och önskemål.
Futurister som Ray Kurzweil tror att man i framtiden med hjälp av nanoteknologi kommer att kunna förlänga människors liv så länge som önskas.
Se även
Externa länkar
Alkymi
Alkemia
Alchimie
Alkymi
)
|
Om 
. Denna sida är publicerad under GNU Free Documentation License 