Geografi
Alperna täcker en yta av omkring 220 000 kvadratkilometer. Alpernas stupning är mot söder mycket brantare än mot norr. Den högsta zonen av Alperna, med toppar på över 4 000 meter ligger i västra delen. Där finns också Alpernas högsta topp,
Mont Blanc. Till Alpernas egenheter hör också deras dalbildning. Ingen annan bergskedja är så rikt på dalar i längd- och tvärriktning. Därför lägger Alperna inte sådana hinder i vägen för trafiken som många andra bergskedjor. Av geologiska skäl delas de i
Västalper och
Östalper. Gränsen mellan dem dras i regel genom
Rhendalen och dalen för floden
Hinterrhein över
Splügen pass till antingen
Comosjön eller vanligare till
Lago Maggiore. Västalperna består av två centrala urbergszoner och en yttre kalkbergszon, medan Östalperna bara har en central urbergskedja, men sedimentära bialper på båda sidorna. Alpernas höga berg är förutom Mont Blanc:
Monte Rosa och
Matterhorn
Det finns många sjöar i Alperna, bl.a
Genevesjön,
Gardasjön och
Bodensjön.
Se även: Berg över 4000 meter i Alperna
Klimat
De västra och södra delarna av Alperna är varmare än de östra och norra. Dock finns i allmänhet en stor klimatisk växling. På det bälte av 5 breddgrader, som Alperna omfattar, finns alla klimatskiftningar, från det varma tempererade till det kalla. Temperaturen blir lägre, ju högre man kommer upp, och avtar i medeltal med 0,58°C per 100 meters stigning. Under vintern samlar sig den kalla, tunga luften nere i dalarna, som därför är kallare än dalens sidor. Det kan hända att soliga terrasser eller toppar är varmare än de närliggande dalarna. Alperna bildar ett gränsområde mellan det mellersta Europas kontinentala klimat, med förhärskande västanvindar och regn under alla årstider, och Sydeuropas varmare och mildare Medelhavsklimat med företrädesvis höstregn. Regnmängden tilltar med höjden samt är mindre i de östra än i de västra delarna. De inre dalarna är däremot relativt torra.
Snögränsen ligger omkring 2 700 meter på norra sidan och 3 000 meter på södra sidan. Alperna har ca 1 000 glaciärer men de är hotade av växthuseffekten. De största är Aletschgletscher och Gornergletscher.
Malmbrytning
Alpernas malmrikedom är inte betydlig i förhållande till deras utsträckning. Bergsbruket i Schweiz, Frankrike och Italien lämnar endast antracitkol,
järn,
nickel,
bly och
bergsalt . Östalperna är jämförelsevis rika på
koppar och bergsalt.
Steiermark lämnar utmärkt järn,
Kärnten bly och i slovenska
Krain finns
zink och
kvicksilver. Saltverk finns i övre Österrike, Salzburg, Tyrolen och övre Bayern. I Alperna finns även god byggnadssten, såsom
granit, täta kalkstensarter,
marmor och
skiffer. Bergskedjan är också rika på mineralkällor.
Flora och fauna
Trädgränsen ligger i medeltal på 2 300 meter höjd. Fram till 1 300 meter höjd finns odlade marker och skogar med lövträd. Den övre zonen täcks med barrträd och alpängar. Ovanför trädgränsen börjar det alpina området, vars flora inte som de föregående täcker något stort sammanhängande område, utan enstaka platser. Växterna är släkt med polartrakternas flora. En blomma som förknippas mest med Alperna är
Edelweiss.
Till dess karakteristiska djur hör stengeten, stenbockenetet, murmeldjur, skogsharen, alpkajann, alpkråka och fjällripan. Ända till 2 500 meter höjd finns öringar i bergsbäckarna.
Referens
Extern länk
Alperne
Alpit
Alpes
Alpene
)
)
