Anaxagoras
Anaksagoras
Anaxagore de ClazomĂšnes
Anaxagoras
)
Anaxagoras hade studerat Anaximenes lÀror i Miletos och umgicks i Aten med bland annat Perikles (politiker) och Euripides (poet). Han startade en skola, som de flesta filosoferna, och bedrev undervisning i trettio Är. Blev bedömd som kÀttare och dömd till döden för sina lÀror men rÀddades av Perikles som omvandlade straffet till utvisning. Orsaken var att han ansÄg att stjÀrnorna, solen, mÄnen och jorden Àr gjorda av samma materia och att solen Àr en varm glödande kropp.
I sin bok Peri Fyseos menar Anaxagoras att det finns ett oÀndligt antal av de enkla element som han kallade frön eller spermata och att allting var uppbyggt av detta och att nÄgonting inte kan uppkomma ur ingenting. Ett kÀnt uttryck Àr Allt Àr i allt, med vilket han menar att allt som nÄgot kan bli, har dessa bestÄndsdelar i sig. Till skillnad frÄn andra antika tÀnkare som sökte ett urÀmne trodde Anaxagoras att det fanns ett oÀndligt antal urÀmnen.
Anaxagoras hade vetenskapliga tankar runt termodynamik och rörelselÀra trots att han alltsÄ levde kring 2 000 Är före Newton. Han insÄg till exempel att för att en rörelse ska uppkomma hos ett objekt, sÄ mÄste en yttre kraft (nous=sinne) pÄverka det. För honom var jorden en platt skiva. Han hade ocksÄ mÄnga vetenskapliga förklaringar av fenomen som solförmörkelse, regnbÄgen och alltings uppbyggelse.
Enligt Diogenes Laertius var han den förste som satte sinnet före tingen. Anaxagoras menade att allting fanns, men var i KAOS och nÀr nous, sinnet, kom in i kaos sÄ blev det ordning. Platon och Aristoteles aktade Anaxagoras dÄ han var den förste som anvÀnde förnuftet som ursprung till allt; Àven om de var besvikna över att han inte drog det till sin spets.
