Assyrien

Historiska källor och kronologi

Huvudartikel: Främre Orientens kronologi

Assyrien är en av de mest studerade kulturerna som fanns under forntiden i Främre Orienten. Till den assyriska kulturen och historien finns också ett omfattande källmaterial. Det rör sig om fynd från utgrävningar och översättningar av assyriska texter. Trots detta vet vi långt ifrån allt om Assyrien och vissa perioder är sämre bevarade än andra. Den största kunskapen om Assyrien finns för den senare Ny-(neo)-assyriska tiden. Till denna tid hör de hänvisningar till assyrierna som finns i Gamla Testamentet i Bibeln.

Den assyriska kronologin är känd från 912 f.Kr. under Ny-(neo)-assyrisk tid. Den grundar sig bland annat på en nedtecknad solförmörkelse i Nineve, vilken har beräknats till 763 f.Kr. Utifrån de assyriska limmu-listorna med eponymer och viktiga historiska händelser kan vi rekonstruera den assyriska kronologin år för år. För den tidigare historien måste vi förlita oss på länkar mellan Assyrien och andra kulturer i jämförelse med den assyriska kungalistan. Viktigast av dessa är de babyloniska observationerna av planeten Venus. Beräkningar av dessa astronomiska observationer visar att de kan dateras till återkommande perioder av ca 60 år. Därför finns en 'hög', 'mellan', och 'låg' kronologi för den Gammal-assyriska tiden, vilka skiljer sig med upp till 120 år. Även om mycket talar för den lägre kronologin förkommer alla tre i litteraturen. Shamshi-Adad I:s död kan därför variera mellan 1837, 1781 och 1717 f.Kr.

Förhistoria

Assyrien låg i gränslandet till den bördiga halvmånen där jordbruk kunde bedrivas utan konstbevattning. I Tell Hassuna har arkeologer funnit spår efter en förhistorisk kultur från neolitisk tid. Hassunakulturen uppkom omkring 6000 f.Kr. och var en jordbrukskultur där folk levde bofasta i mindre byar med tamdjur. De tillverkade en vacker keramik och kultfigurer av lera. En annan förhistorisk kultur i området är namngiven efter den framtida assyriska huvudstaden Nineve, vilken var bebodd redan under det femte årtusendet f.Kr. Man vet inte vilket folk som levde i Assyrien under förhistorisk tid, men i omgivande trakter fanns hurriter under det tredje årtusendet f.Kr. Staden Assur erövrades omkring 2300 f.Kr. av Sargon av Akkad och styrdes därefter av en guvernör från den sumeriska staden Ur.

Assyriernas egna senare historiska källor berättar om förfäder vilka vi endast känner till namnet. Dessa 'kungar som levde i tält' och 'kungar som var förfäder' var troligen amoritiska nomadstammar som slog sig ned vid Tigris stränder omkring 2000 f.Kr. Hela Mesopotamien drabbades vid denna tid av en jordbrukskris som innebar slutet för de stora palatsegendomarna. Ett pågående forskningsprojekt studerar om en klimatförändring var grunden till samhällsomvandlingen. Amoriter invandrade i stort antal från stäpperna i sydväst och småriken växte upp när den sumeriska centralmakten i söder kollapsade.

Gammal-assyrisk tid

Det gammal-assyriska riket var den första stora statsbildningen i Assyriens historia. Även om rikets storhetstid var kort, mindre än ett århundrade på 1700-talet f.Kr., brukar det även få beteckna hela perioden omkring 2000 - 1500 f.Kr.

Handelsstaden Assur

Assur var en liten men viktig stadsstat vid mellersta Tigris i början av det andra årtusendet f.Kr. och hade frigjort sig från akkaderna och sumererna. Assur var en central punkt i ett nät av handelsvägar, vilka band samman Anatolien med Mesopotamien. Den viktigaste handelsvaran vid denna tid var metaller; bly, koppar, tenn och silver. Mesopotamien saknade metallfyndigheter, medan bergen i Anatolien var rikt på dessa. Mesopotamien var däremot lämpligt för en omfattande djuruppfödning och fårskötsel, och ull var en viktig exportvara. De assyriska köpmännen grundlade särskilda handelskolonier kallade karum (vilket betyder 'hamn' på akkadiska), i Anatoliens städer. Den bäst kända av dessa handelskolonier var Kanesh.

Den amoritiska kungen Shamshi-Adad I

Shamshi-Adad I kom från en amoritisk klan och skulle skapa det första stora assyriska riket. I de historiska assyriska källorna berättas att han först levde i Babylonien, men kom sedan för att erövra staden Ekallatum i närheten av Assur. Därefter besegrade han Erishum II, kungen av Assur, och blev herre över staden. Shamshi-Adad var emellertid inte en fredlig köpman, utan var angelägen om att behålla sin maktposition gentemot andra riken. Ett hot för Assyrien var staden Mari vid Eufrat. Mari var ett amoritiskt rike, vilket innefattade de bördiga slätterna vid Khabur-floden väster om Assyrien. Shamshi-Adad och hans armé besegrade Maris kung Yahdun-Lim och anslöt dess territorium till Assyrien. På Khaburs flodslätt utsåg Shamshi-Adad en småstad till en central punkt i sittt utvidgade rike. Där grundades den nya assyriska huvudstaden Shubat-Enlil. För att kontrollera riket insatte Shamshi-Adad sin äldsta son Ishme-Dagan som vicekung i Ekallatum vid Tigris, och sin andra son Yasmah-Adad som vicekung i Mari vid Eufrat.

Assyrien i maktkamp med Babylon

När Shamshi-Adad I dog efterträddes han av sin son Ishme-Dagan. Hans andra son Yasmah-Adad i Mari blev emellertid störtad, och staden gjorde sig oberoende från Assyrien. Söder om Assur låg Babylon där en annan amoritisk dynasti hade grundats ett århundrade tidigare. Babylon var också inriktat på expansion, men hade en mäktig rival i staden Larsa längre söderut. Den nya kungen av Babylon, Hammurabi, allierade sig nu med Mari. Ishme-Dagan ingick i sin tur en allians med Babylons fiender, och maktkampen över Mesopotamien varade i årtionden. Utgången blev inte gynnsam för Assyriens del. Det slutade med det gammal-assyriska rikets undergång då Hammurabis son Samsu-Iluna intog Shubat-Enlil omkring 1700 f.Kr.

De odugliga härskarna

Assyrien skulle de kommande århundradena styras av rivaliserande klaner, vissa av dem ”odugliga” enligt senare assyriska källor. Babylonierna dominerade Mesopotamien politiskt för ytterligare ett århundrade. Därefter grep kassiterna makten i Babylon. Assyriernas grannfolk hurriterna grundlade ett nytt rike, Mitanni, i Khaburs floddal där Shamshi-Adad I:s huvudstad Shubat-Enlil en gång legat. Staden Assur var under denna period en vasallstat till först babylonierna och sedan hurriterna.

Medel-assyrisk tid

Nutida forskare placerar ibland den medel-assyriska tidens början direkt efter Shamshi-Adad I:s gammal-assyriska rike. Assyriens kungar var i början av den medel-assyriska tiden vasaller till Mitanni och för en tid möjligen även till Babylonien. Kungen av Mitanni, Shaushtatar, hade vid mitten av 1400-talet f.Kr. plundrat staden Assur enligt en senare källa.

Ashur-uballit I

Assyrien steg fram som ett mäktigt rike under Ashur-uballit I:s regeringstid. Assyriens makt erkändes utomlands, och ett diplomatiskt giftermål ingicks mellan Ashur-uballits dotter Muballitat-Sherua och den kassitiska kungen Burna-Buriash av Babylonien. Babyloniens tronarvinge, som var Ashur-uballits sonson, störtades dock av kassiter som inte erkände den assyriska inblandningen i landets affärer. Ashur-uballit svarade med att marschera till Babylon och avsätta troninkräktaren. Fiendeskapen mellan Assyrien och Babylonien skulle dock fortsätta under generationer...

Krigarkungar

De följande assyriska kungarna Arik-din-ili, Adad-nirari I, Salmanassar I och Tukulti-Ninurta I, utkämpade många krig för att försvara och utvidga rikets gränser. Bergsstammar utgjorde ett stort hot mot Assyrien, liksom hettiterna och hurriterna. Huvudfienden var kassiterna i söder. Salmanassar I:s grundade av en ny huvudstad kan ha orsakats av det kassitiska hotet mot den gamla huvudstaden Assur. Den nya huvudstaden Kalhu låg längre norrut och skyddades av Tigris och Zab-floden mot en fiende som kom söderifrån.

Det kassitiska hotet upphörde tillfälligtvis när Tukulti-Ninurta I, Salmanassars son, tillfångatog den kassitiska kungen Kashitiliash IV och deporterade honom till Assyrien. Babylonien gjorde inom kort uppror och denna gång plundrade Tukulti-Ninurta Babylon och skändade Marduk-templet. Marduks kultstaty togs som krigsbyte till Assyrien. Det mäktiga prästerskapet i Assur ogillade detta och Tukulti-Ninurta blev slutligen mördad av en av hans söner. Assyrien försvagades sedan av tronstrider.

Babyloninen återtog sin maktposition på assyriernas bekostnad. Det verkar ändå som om Assyrien kunde bevara sin självständighet trots flera försök att invadera landet. Assyrien steg på nytt upp som ett mäktigt rike när Tiglat-Pileser I blev kung. Han är den första kända assyriska kungen som nådde fram till Medelhavskusten. Assyrien kämpade även mot nya folkslag som hade flyttat in på assyriskt territorium; araméer från söder och mushki-folket (frygier?) från Anatolien. Det kom även till nya strider mot Babylonien.

Det medel-assyriska samhället

Ett stort problem för Assyrien var att hålla sina handelsvägar öppna. Tvärtemot tillståndet under det gammal-assyriska rikets tid utestängdes nu assyrierna av hettiter och hurriter från metallhandeln med Anatolien. Dessa folk kontrollerade även hamnarna vid Medelhavskusten, medan kassiterna behärskade flodvägarna till Persiska viken.

Det medel-assyriska riket var välorganiserat och hårt styrt av kungamakten. Kungen hade även en funktion som överstepräst hos statsguden Assur. Skyldigheterna inkluderade att utföra ceremonier i kulten och att förse templen med rika naturresurer. Prästerskapet var en betydande maktfaktor i samhället. En konflikt med prästerskapet låg troligen bakom mordet på Tukulti-Ninurta I.

Assyriens befolkningen var förhållandevis liten och de viktigaste städerna, Assur, Kalhu och Nineve, var alla belägna i Tigris floddal. Alla fria män var skyldiga att tjänstgöra i armén för en tid; detta kallades för ilku-tjänsten. De medel-assyriska lagarna stiftades under denna tid. De är anmärkningsvärda för sitt förtryck av kvinnor i samhället.

Ny-(neo)-assyrisk tid

Assyrien hade med undantag för Tiglat-pilesar I:s (Tukulti-apal-Esharra) regeringstid (1115-1077 f.Kr.) en svaghetsperiod ca 1200-900 f.Kr. varvid nomadiska araméer trängde in i och dominerade området.

Assyriens egentliga storhetstid inleddes av Assur-dan II (932-912 f.Kr.) och hans son Adad-nirari II (911-891 f.Kr.) som lyckades återtaga herraväldet över Mesopotamien. Adad-niraris sonson, Assur-nasir-pal II (884-859 f.Kr.) bekämpade med framgång araméerna och kuvade folken ända till Medelhavets kust. Hans regering var en blomstrinstid i kulturellt hänseende särskilt på konstens område.

Assur-nasir-pal II:s son Salmanassar III (Sulmanu-asharedu) (858–824 f.Kr.) fortsatte sin faders erövringspolitik i väster och mötte en stor anti-assyrisk koalition i slaget vid Qarqar. Babylonien gjordes till en lydstat.

I slutet av 800-talet f.Kr. regerade drottning Sammu-ramat, den legendariska Semiramis, som förmyndare åt Adad-nirari III (811-783 f.Kr.).

Under Tiglat-pilesar III:s regering (744-727 f.Kr.) lades grunden för det assyriska rikets ledande ställning som världsmakt, och landets administration reformerades. Detta syftade till att förhindra lokala guvernörer att bli alltför mäktiga. För att göra slut på de babyloniska lydkungarnas uppror lät Tiglat-pilesar utropa sig själv till kung över Babylonien.

Kung Sargon av Assyrien (t h) med en ämbetsman. Stenrelief från Dur-Sharrukin (Khorsabad), numera i British Museum. 700-talet f.Kr

Sargon II (721-705 f.Kr.) var rikets överbefälhavare och tog makten efter Tiglat-pilesars död. Han antog namnet Sargon (Sharrukin) efter erövrarkungen Sargon av Akkad vilken regerat 1500 år tidigare. Sargon II erövrade framgångsrikt bergslandet Urartu, norr om Assyrien. Den assyriska armén stred även mot kimmererna som vid denna tid invaderade Anatolien, och de neo-hettitiska rikena i Malatya och Karkemish. Även Samaria i Israel erövrades och Egyptens nubiska härskare besegrades vid Gaza. Kaldéen Marduk-apla-iddina (Merodak-Baladan) lyckades under regeringstiden att kasta ut assyrierna från Babylonien och gjorde sig till kung av Babylon. Marduk-apla-iddina fördrevs senare av Sargons armé, men blev inte helt besegrad. Sargon beordrade även att en ny huvudstad skulle byggas norr om Nineve, vilken gavs namnet Dur-Sargon. Sargon dödades under ett fälttåg mot Medien kort därefter och den nya huvudstaden blev aldrig helt färdigbyggd.

Sanherib (Sin-ahhe-eriba) (704-681 f.Kr.), bekant genom sitt fälttåg i Palestina 701 och belägringen av Jerusalem, var likaså en segerrik krigare. Hans politik framkallade emellertid ständiga uppror i Babylonien ledda av Marduk-apla-iddina, vilket ledde till att han helt och hållet lät förstöra den gamla staden Babylon. Sanherib mördades av två av sina söner. Dessa fördrevs dock och en tredje son Assarhaddon (Ashur-ahhe-iddina) (680-669 f.Kr.) tog makten. Denne lät återuppbygga Babylon. Han var i konflikt med Egyptens nubiska härskare och lyckades erövra Memfis 670 och gjorde nedre Egypten till vasallstat.

Hans son Assurbanipal (668-627? f.Kr.) fullföljde företaget och besatte även övre Egypten. Riket hade då uppnått sin största utbredning. Under fortsatta konflikter både med Egypten och Babylonien besegrade Assur-bani-pal sina motståndare och även grannstaten Elam blev slagen. Det är resterna av Assurbanipals stora och magnifika bibliotek med dess tusentals kilskrifter vilka ligger till grund för våran kunskap om denna tid. Vi kan tyvärr ej påvisa med exakthet när kung Assurbanipal dog, i varje fall så utbröt den sedvanliga maktkampen denna gång med mycket stor intensitet. Assyrien hade på 620-talet f.kr. inte mindre än fyra storkungar(generaler) vilka med växlande framgång bekämpade varandra. Tillslut tog dock Sin-shar-iskun makten men riket var mycket försvagat efter det ca 10 år långa inbördeskriget. De underkuvade folken såg sin chans till självständighet och uppror blossade upp bland annat i Egypten och Babylonien. Sin-shar-iskun besegrades av en babylonisk-medisk koalition år 612 och i samband med koalitionens förstöring av huvudstaden Ninive stupade han.

Det assyriska folket försökte återupprätta en ny stat från Harran i norra Mesopotamien under en general vid namn Assur-uballit II. De hade stöd av egyptierna men det försöket blev stoppat år 609 f.Kr.

Sedan dess har ingen assyrisk stat existerat. Under romersk tid fanns en provins i samma område med namnet Assyria. I nutid finns fortfarande en Assyrisk arameisktalande minoritet i nuvarande Syrien, Turkiet och Irak. Idag bebos det historiska Assyrien av turkar, kurder och araber.

Kultur

Språk och litteratur

Arameiska ersatte akkadiska som talat språk i Assyriska riket på 700-talet f.Kr. Assyrier runt om i världen talar numera arameiska (eller öst- och västassyriska).

Konst

Huvudartikel: Assyrisk konst

Den assyriska konsten hade delvis sitt ursprung i det babyloniska kulturarvet. Huggna stenreliefer var troligen en influens från folken i Anatolien (se även hettitisk konst). Mycket av den assyriska konsten utfördes för hovet av specialister från de erövrade områdena och utgjorde på så vis ett direkt arv från tidigare högkulturer. Den bevarade assyriska konsten hör främst till den ny-assyriska tiden.

Den assyriska konstens viktigaste bidrag till konsthistorien är utan tvekan de väggreliefer som prydde de assyriska palatsen. De återgav de assyriska härskarna på lejonjakt och överraskar i sin realism och detaljering - härskarna framställs utan religiösa förtecken eller något värdeperspektiv.

Konsten hade även ett syfte som propaganda. I de delar av de assyriska kungapalatsen där utlänningar togs emot av kungarna täcktes väggarna av krigsscener. Dessa visade besökarna hur segerrik den assyriska armén tidigare varit. Stenrelieferna visar livfulla scener av fältslag, belägringar, deportationer och avrättningar.

Assyrierna var även skickliga på att göra stenskulpturer av människor och djur. Ett exempel på detta är de bevingade sagodjur med människohuvud vilka bevakade ingångarna till palatsen. Dessa kallades för lamassu eller shedu. De fick efterföljare i persisk konst.

Rika fynd av assyriska stenreliefer gjordes i kungapalatsen i Khorsabad (Dur-Sargon) och Nimrud (Kalhu). Ett sällsynt fynd av hamrade metallplattor, vilka suttit på träportar, gjordes i Balawat (Imgur-Enlil). Metallföremål och ädelstenar finns sällan bevarade från denna tid. Ett viktigt fynd av assyriska juveler gjordes därför i de kungliga gravarna i Nimrud.

Arvet efter Assyrien

Västvärlden har länge haft en fördomsfull syn på de forntida assyrierna. Den huvudsakliga källan för assyrierna var tidigare berättelserna i Gamla Testamentet i Bibeln. De judiska berättelserna där återgav naturligtvis de assyriska fienderna i dålig dager. De många krigsscenerna från assyrisk konst förstärkte bilden av assyrierna som ett grymt och krigiskt folk. I verkligheten var assyrierna inte mer grymma än andra forntida, och senare, folk. Vi har endast turen att förhållandevis mycket mer av skrivna berättelser om krigståg och avbildningar finns bevarade från assyriernas kultur än hos exempelvis babylonierna. De forntida egyptierna genomförde även de deportationer och pålade sina slagna fiender. Bilden av egyptierna som fredliga byggmästare vid Nilen är dock den förhärskande.

Assyrierna förde kulturarvet från den gammal-babyloniska tiden vidare. En stor del av den babyloniska litteraturen, vars rötter finns i den sumeriska kulturen, bevarades tack vare fyndet av Assurbanipals bibliotek i Nineve. Assyrierna studerade även astronomi, vilket de använde för att tyda omen. De åstadkom även mycket inom ingenjörskonsten och dammar och kanaler byggda av de forntida assyrierna som finns kvar än idag.

Källor

	Det saknas källhänvisningar i }.
	Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln.