Astma

En inhalator

Astma är ett inflammatoriskt syndrom som påverkar luftvägarna. Symtomen beror oftast på en begränsning av luftflödet (luftvägsobstruktion) som är reversibel, antingen spontant eller efter behandlingr Obstruktionen beror på sammandragning av luftrörens muskler, samt svullnad och ökad bildning av slem i luftrören.Nils Grefberg, Lars Göran Johansson: Medicinboken, Förlaget Hagman AB, Stockholm 1997 Svårighetsgraden varierar från lätt till livshotande tillstånd.

Olika typer av astma

Astma delas traditionellt in i två olika typer; allergisk astma och icke-allergisk astma. Allergisk astma börjar oftast i barndomen, medan icke-allergisk astma är vanligare hos vuxna. Andra indelningar finns dock.

Tidigare användes termen 'hjärtastma' (asthma cardiale) när andningsproblemet berodde på hjärtsvikt. Den skulle skiljas från astma orsakad av sammandragna luftrör, kallad 'bronkialastma', 'luftrörsastma' eller asthma bronchiale. Idag används sällan dessa termer. Med astma avses idag endast den sjukdom som orsakas av luftrörsproblem.Allt om astma (netdoktor.se)

Epidemiologi

Prevalensen av astma är cirka 10 % . Ungefär hälften av patienterna med astma har en lindrig sjukdom

Symtom

Återkommande episoder av andnöd, pipande andning och hosta.

Diagnostik

Grundvalen för diagnosen är patientens sjukhistoria och lungfunktionsundersökning (spirometri). En variabel luftvägsobstruktion påvisas med med reversibilitetstest antingen med spirometri eller med en PEF (Peak Expiratory Flow)-mätare. Vid tveksamhet kan man påvisa bronkiell hyperreaktivitet med en bronkial-provokation. Mätning av kväveoxid i utandad luft används för att bedöma graden av allergisk inflammation. Om allergiutredning anses lämplig, används pricktest eller IgE-blodprovstest (ofta kallat RAST-test) Vid astmaliknande symptom (tung andning, svårt få luft, tryck/tyngd i bröstet, hosta, slembildning) men negativa astmatest (normal lungfunktion, ingen påvisad bronkobstruktion, ingen reversibilitet, negativ metakolin-/histamintest) kan det vara meningsfullt att genomföra ett capsaicintest för att diagnostisera sensorisk hyperreaktivitet

Differentialdiagnoser

Astma kan hos vuxna förväxlas med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och sensorisk hyperreaktivitet.

Behandling

Mål för behandling

Målet med modern astmabehandling är att patienterna ska vara symtomfria, inte ha någon begränsning av dagliga aktiviteter, ha normal lungfunktion, inga störande biverkningar av behandlingen och inget behov av symtomatisk behandling.

Läkemedel

Läkemedel som används för behandling av astma är framförallt beta-2-stimulerare (beta-2-agonister), kortison, teofyllaminpreparat, antikolinergika, slemlösande medel, leukotrienantagonister och natriumkromoglikat.

Astmaläkemedel finns ofta som inandningspreparat i spray- och pulverform till inhalator eller som flytande lösning för nebulisator (t ex Pariboy). Vidare finns läkemedlen som tabletter, rektal klysma, injektion eller infusion (dropp).

Underhållsbehandling av vuxna Farmakologisk behandling vid astma. Behandlingsrekommendation. Information från Läkemedelsverket 18:suppl. 1, augusti 2007

Steg 1. Behandling av tillfälliga astmabesvär

Snabbverkande beta-2-agonist i inhalationsform vid behov och dessutom förebyggande till exempel före ansträngning eller exponering för kyla, rök, irriterande gaser eller allergen som inte kan undvikas.

Steg 2. Behandling av kontinuerliga eller ofta återkommande besvär

Vid återkommande astmasymtom mer än två till tre gånger per vecka rekommenderas underhållsbehandling med inhalationssteroid. Patienten ska alltid ha med sig snabbverkande beta-2-agonist i inhalationsform för behandling av tillfälliga astmasymtom.

Steg 3

Om underhållsbehandlingen med låg dos av inhalationssteroider inte ger tillfredsställande kontroll av astman ges tilläggsbehandling med långverkande beta-2-agonister (salmeterol eller formoterol). Fortsatt behandling med inhalationssteroider i låg till medelhög dos ska ges. Vid de tillfällen då man inte uppnår full kontroll med kombinationen inhalationssteroid samt långverkande beta-2-agonist rekommenderas att man prövar kombinationen inhalationssteroid och leukotrienantagonist (montelukast).

Steg 4

Om astmakontroll inte uppnås på steg 3 kan antileukotriener läggas till behandling med inhalationssteroider eller till kombinationen inhalationssteroid/långverkande beta-2-agonist. Man kan även pröva att ge inhalationssteroid i hög dos.

Steg 5

Patienter som inte har nått astmakontroll på steg 4 ska behandlas av specialist. Man behandlar då med kortikosteroider i tablettform. Om patienten har en övertygande IgE-medierad astma kan man i denna fas även göra ett behandlingsförsök med omalizumab. Med dagens astmabehandling behöver endast några få procent av patienterna sjukhusvård.