Ateism

1700-talsförfattare, som var en av de första att beskriva sig själv som ateist.]]

Ateism (grekiska α, icke och θεος, gud) är en uppfattning inom flera livsåskådningar, som innebär att man saknar tro i att några gudar existerar. Fredrik Bendz 'Definition av ordet ateism'. http://www.ateism.se/definition.html , citerat 10.10 2007. Christer Sturmark 'Kristen nyfundamentalism' (Expressen kultur). http://www.troochvetande.se/artiklar.php?id=103 , citerat 10.10 2007.

Ateism är vanligen sekulär, men det finns även religionser som betraktas som ateistiska, till exempel Auguste Comte positivistiska Religion de l'humanité, grenar av buddhismenen och jainism. Begreppet ateism är skilt från agnosticism, som är uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma. Vissa inriktningar av så kallad svag ateism kan dock sägas vara närbesläktade med agnosticism. En del ateister menar att många av dem som kallar sig agnostiker i själva verket per definition är ateister, då de inte tror på gudSmith, George H. Atheism: The Case Against God Prometheus Books, New York, 1989 ISBN 978-0-87975-124-1, medan dessa agnostiker inte vill kalla sig ateister för att de inte kan motbevisa guds existens. Gemensamt för alla ateister är att de saknar tro på att gudar (eller någon viss gud) existerar men somliga ateister menar att det dessutom finns anledning att tro att det inte finns någon gud. Man kan också vara ateist i förhållande till någon viss gud, men inte till andra. Det är naturligtvis upp till den enskilde ateisten att vid behov klargöra vilken typ av ateism som vederbörande omfattar.

I Thomas Henry Huxleys ursprungliga moderna definition av agnosticism betydde begreppet att förneka kunskapen om tillvarons yttersta grunder. Historiskt har ordet ateist ofta använts även om dem som inte tillhört den dominerande religion. Romarna kallade exempelvis de kristna för ateister eftersom de inte trodde på gudarna i romersk mytologi Elizabeth DePalma Digeser 'Lactantius, Porphyry, and the Debate over Religious Toleration' The Journal of Roman Studies, Vol. 88, 1998 (1998), pp. 129-146 Elaine Pagels 'Christian Apologists and 'The Fall of the Angels': An Attack on Roman Imperial Power?' The Harvard Theological Review, Vol. 78, No. 3/4 (Jul. - Oct., 1985), pp. 301-325 William R. Schoedel 'Christian 'Atheism' and the Peace of the Roman Empire' Church History, Vol. 42, No. 3 (Sep., 1973), pp. 309-319. Numera är det en vanlig uppfattning bland filosofer att ateism är en avsaknad av tro på existensen av gud(ar).

Indelning

Välkända ateister i det förgångna såsom Baron d'Holbach (1770), Richard Carlile (1826), Charles Southwell (1842), Charles Bradlaugh (1876) och Anne Besant (1877) använde ordet ateism i betydelsen avsaknad av tro på Gud. Sedan dess har ateistiska tänkare och religionsfilosofer använt ordet i den betydelsenMartin M Atheism. A Philosophical Justification, Philadelphia 1990, sid 463ff. Bland människor som inte är filosofer eller ateister finns en spridd uppfattning att ateister inte enbart saknar tro på existensen av gudar utan att de även har en tro att det inte existerar några gudar. Men eftersom det finns olika uppfattningar om detta bland ateister så bör den enskilde ateisten vid behov förtydliga sin ståndpunkt.

I sammanhang då denna distinktion mellan dessa tolkningar av ordet ateism behöver göras brukar man dela upp ateismen i svag respektive stark ateism. Svag ateism kallas ibland för agnostisk ateism, negativ ateism eller implicit ateism. Stark ateism kallas ibland positiv ateism eller explicit ateism.

Svag ateism innebär avsaknad av tro på existensen av gudar. Stark ateism innebär att man har uppfattningen att gudar inte existerar och hävdar eventuellt att det även är ytterst osannolikt att det finns gudar, eller att det till och med finns bevis för att gudar inte existerar. Det innebär att en stark ateist samtidigt alltid är en svag ateist. Många ateister menar att det inte går att bevisa icke-existensen av gudar och att därför bevisbördan ligger hos dem som tror att det finns en gud.

Ateism kan också delas in i ateism i allmän mening och ateism i specifik meningMartin M Atheism. A Philosophical Justification, Philadelphia 1990. Ateism i allmän mening innebär att man tar ställning till alla gudar medan ateism i specifik mening tar ställning till en personlig gud som är allvetande, allsmäktig, god och skapare av himmel och jord. Ateism i allmän respektive specifik mening finns både i en negativ och en positiv form. Exempelvis är en negativ ateist i specifik mening en person som inte tror på en personlig gud av det slag som just beskrivits. En panteist är ett sådan ateist. Albert Einstein är den kanske mest kände personen som var negativ ateist i specifik mening. Det är också denna typ av ateism som vanligtvis förekommer i filosofiska debatter mellan ateister och teister i Västerlandet.

Det finns också så kallad nonkognitivistisk ateism som hävdar att ordet 'gud' är språkligt meningslöst. För en nonkognitivistisk ateist är påståenden som 'Gud existerar' eller 'Gud existerar inte' meningslösa. Därför kan en sådan ateist inte räknas som en positiv ateist, men däremot som en negativ ateist. Ytterligare en aspekt är att en person kan ha olika typer av ateistiska uppfattningar i förhållande till olika gudsbegrepp.

Ateism och agnosticism

Liksom för ordet ateism finns flera olika tolkningar av vad ordet agnosticism betyder. En vanlig uppfattning är att en agnostiker är en person som varken tror eller inte tror att Gud existerar. Sådan agnosticism är kompatibel med negativ ateism, det vill säga att det ligger ingen motsägelse i att vara både agnostiker i denna betydelse och negativ ateist samtidigt.

Ordet agnosticism introducerades av T.H. Huxley som enkelt uttryckt menade att man inte vet om man kan veta något om Guds existens. Denna innebörd kan kallas för agnosticism i egentlig mening. En agnostiker i den meningen kan även vara ateist eller teist. Agnosticism i den meningen handlar alltså inte om att tro eller inte tro på Gud utan är enbart ett ställningstagande till möjligheten att veta någonting om Guds existens.

Vissa agnostiker anser dock att ordet agnosticism innebär mer än detta, nämligen att en agnostiker dessutom varken tror eller inte tror att Gud eller gudar existerar eftersom man menar att gudars existens inte kan bevisas eller motbevisas på rationella grunder. Den betydelsen av ordet är kompatibel med negativ ateism.Martin M Atheism. A Philosophical Justification, Philadelphia 1990, sid 466f

Opinion

Trots den långtgående sekulariseringen i västvärlden (USA delvis undantaget), visar undersökningar att få människor kallar sig ateister Source book of the 1999/2000 European Values Study Surveys [1] , tabell 28. De allra flesta befinner sig någonstans mellan bokstavstrogen religiositet och ateism. Det kan innebära att de antingen är agnostiker eller liberala kristna, vilka ofta tenderar att se Bibelns ord som bildliga snarare än bokstavliga. I Sverige uppger dock 28% respektive 31% att de saknar gudstro i två SIFO-undersökningar som utförts på uppdrag av Dagen.[1] [1] . Andra undersökningar har emellertid visat på mycket högre siffror, vissa upp till 85% av befolkningen.[1]

I Sverige organiserade sig länge ateister och agnostiker i Human-etiska förbundet. Idag har Human-etiska förbundet bytt namn till Humanisterna.

Vissa personer som inte tror att det finns någon gud kallar sig ateister eller agnostiker, andra menar att man inte behöver sätta etiketter på icke-tro.

Kritik av ateism

Se huvudartikel: Kritik av ateism

Människor som inte själva är ateister anklagar ibland ateismen för att vara en religion. Argumentet för att kalla ateismen religion är att också ateismen är en tro, eftersom man menar att icke-existensen av en andlig verklighet än så länge inte, om någonsin, kan bevisas vetenskapligt. Enligt ateister har man då missförstått att ateism i grund och botten är avsaknad av en viss tro. Man menar också att man inte behöver bevisa att Gud inte finns, eftersom bevisbördan ligger hos teisten, som är den som kommer med påståendet att Gud finns. Det finns också ateister såsom Richard Dawkins och Victor J. Stenger som menar att vetenskapen kan ge belägg för eller mot Guds existens, under förutsättning att Gud har effekter i den fysiska verklighetenVictor J. Stenger Has Science Found God, ISBN 1-59102-018-2Richard Dawkins, 2006. The God Delusion. Transworld Publishers, ISBN 0-593-05548-9. Ateism är heller inte samma sak som materialism eller sekularism, även om dessa begrepp kan förenas.

Andra betraktar inte ateismen som religion, men menar istället att ateism är just religionsförnekelse. Denna ståndpunkt ignorerar att det finns religioner som kan uppfattas som ateistiska, och att frånvaro av gudstro inte nödvändigtvis innebär förnekande av en andlig verklighet. Ett annat argument för att ateismen inte är någon religion är att ateismen inte har några gudar, inga heliga skrifter, inga sakrament, inga riter eller på annat sätt uppfyller religionens sociala funktion; den är inget system utan bara en viss uppfattning i en viss sakfråga, och kan i andra frågor förenas med vilken uppfattning som helst.

Referenser

Fotnoter

Se även

• Agnosticism
• Deism
• Ignosticism
• Monoteism
• Polyteism
• Religion
• Teism
• Teologi

Externa länkar

• Ateism.se – en informationssida om ateismen

Litteratur

• Dawkins R, The God Delusion, 2006, ISBN 0-593-05548-9
• Martin M The Improbability of God, 2006, ISBN 1-59102-381-5
• Mills D, The Atheist Universe, 2004, ISBN 1-4134-3481-9
• Nielsen, K, Atheism and philosophy, 2005, ISBN 1-59102-298-3
• Onfray, Michel, Handbok för ateister, Bokförlaget Nya Doxa, 2006, ISBN 91-578-0483-4