Levnadshistoria före inträde i politiken.
Axel Schotte föddes den 13 september 1860 som son till magistern och sedermera rektorn vid Elementarläroverket Gustaf Victor Schotte och dennes hustru Maria Vilhelmina, född Hollgren, efter att ha tagit mogenhetsexamen i Nyköping år 1878 gick han vidare till Uppsala universitet där han efter att ha studerat juridik tog han en juris kandidatexamen år 1886 och började arbeta som extra ordinarie notarie vid Svea hovrätt.
Efter att ha arbetat vid Svea hovrätt under tre år blev han i januari 1889 vice häradshövding och sex månader senare i juli detta år tillförordnad länsnotarie vid Länsstyrelsen i Gävleborgs län, ett arbete där han visserligen hade vissa extraknäck för kommunala och finansiella samhälligheter, och lärde känna den politiskt inflytelserike bruksdisponenten Christian Lundeberg som uppskattade Schotte som kunnig och dugande. Ett arbete han höll fast fram till maj 1902 då han blev utnämnd till landssekreterare för Värmlands län.
Christian Lundeberg hade så tidigt som 1902 förutspått att hans bäste väns son en dag skulle bli civilminister, vilket uppfylldes 7 november 1905 då den nye statsministern Karl Staaff utsåg honom till chef för det arbetstyngda civildepartementet vilket Schotte accepterade.
Civilminister och politiker.
Schottes tid vid civildepartementet blev kort, knappt ett år - den 29 maj 1906 tvingades den första vänsterregeringen i Sveriges politiska historia att avgå.
Schotte ägnade sig nu åt sin landssekreterarpost och sitt engagemang i det frisinnade partiet där han först blev invald i den frisinnade landsföreningens förtroenderåd och senare blev vald till ordförande omkring 1914-1917.
Efter vänstersegern i andrakammarvalen 1911 blev han återigen civilminister och fick igenom en rad reformer som visserligen hade förberetts av amiral Arvid Lindman och dennes civilminister greve Hugo Hamilton, men nu kom igång på allvar bl.a Pensions - och Socialstyrelsen, och utbyggnad av arbetarskydds och norrlandslagstiftningen, det som var den mest framstående kronjuvelen under Schottes statsrådstid var genomdrivandet av folkpensionen 1913.
Efter den andra Staaffregeringens fall i februari 1914 utsågs Schotte till landshövding i Västerbottens län 1916-1923 (med undantag av åren 1917-1919).
Han blev också utsedd till utredare av många saker och ting som föll under hans gamla departement, bland en av många utredningar av statsdepartementens ansvarsområden vilket bland annat ledde fram till det gamla civildepartementets klyvning i ett social- och ett kommunikationsdepartement samt skapandet av ett handelsdepartement.
Efter högerregeringen Swartz-Lindmans fall hösten 1917 återkallades Schotte som civilminister vilket han fick lämna hösten 1919 efter häftiga beskyllningar att han och ecklesiastikminister Värner Rydén hade berikat sig på kristidsföretaget Svensk Imports aktieutdelningar vilket i det kristida Sverige togs illa upp av en bred folkopinion som tog mycket illa upp av de moraliskt misstänkta affärerna.
Schotte drog sig tillbaka till landshövdingeämbetet vilket han utövade till sin död den 13 juli 1923.
| Företrädare: } | Frisinnade landsföreningens ledare 1914–1917 | Efterträdare: } |
