Bahaullah

Bahá'u'lláh (på sv. Guds Härlighet, på eng. Glory of God), titel tagen av Mírzá Husayn`Alí Núri, född 12 november 1817 i Teheran, död 29 maj 1892 i Bahji efter att ha legat i feber under fem dygn.

Bahá'u'lláh grundade bahá'í-tron, som har sina rötter i babísmen, på 1860-talet genom en omstrukturering och pacificering av babismen, varvid över 95 procent av babierna anslöt sig till den nya läran under en 20-årsperiod. I slutet av sitt liv vände sig Bahá'u'lláh allt mer till de kristna eftersom mission av Bahá'í i muslimska områden eller länder var totalförbjuden, och sonen och efterträdaren 'Abdu'l-Bahá reste i början av 1900-talet (när ungturkarnas revolution gav allmän amnesti till bl.a. religiösa fångar) till Europa och USA för att förklara sin fars lära.

Trots ett mycket rikt källmaterial finns förhållandevis få opartiska religionshistoriska studier kring Bahá'u'lláh och hans liv tillgängliga. Dagens situation i hans hemland Iran, där bahá'íer förföljs och många för bahá'íerna heliga platser förstörts, har givetvis förhindrat forskning på plats. Universella Rättvisans Hus, som har ett mycket omfattande och för forskning öppet bibliotek av orginalhandlingar, dokument och föremål, har liksom andra personer knutna till Bahá'í-tron givetvis publicerat mängder av böcker och avhandlingar om Bahá'u'lláh och andra personer samt om Bahá'í och dess utveckling. Även om det inte finns någon anledning för bahá'í-troende forskare att överdriva (religionen förbjuder för övrigt lögn), kräver ett samhälle som till stor del avancerar genom och förlitar sig till vetenskap att vetenskapliga metoder och opartisk forskning att sådan genomförs. Detta för att det som är sanningar för den troende ska accepteras som vetenskapligt belagt av resten av mänskligheten. Vetenskaplig belysning av Bahá'í är möjlig tack vare det rika och oförstörda källmaterialet, vilket medför att forskare slipper mycket av den spekulation kring olika teorier som varit fallet när det gäller religionsgrundare som Zarathustra, Moses, Buddha, Jesus och Muhammed, för att bara nämna några.

När det gäller personen Bahá'u'lláh och hans liv och gärningar bestod den 'vetenskapliga forskningen' (om man bortser från bahá'íer som faktiskt har en professur eller doktorsgrad i t.ex. religionshistoria) ända fram till början av 1980-talet till övervägande del av kvasi-vetenskapliga studier gjorda i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av s.k. orientalister, vilka mer var 'religions- och reseskildrare' från Europa och USA. De vetenskapliga metoder och den källkritik som används av dagens historiker, religionsforskare och religionshistorikar existerade inte förrän långt efter Andra världskriget, men nu har modern forskning börjat närma sig religionen Bahá'í och de centrala figurerna i takt med att religionen har expanderat så kraftigt. Tack vare att mycket material finns bevarat finns goda möjligheter till tvärvetenskapliga studier, där forskare även från verksamhetsfält som arkeologi, språkvetenskap, psykologi, fysik samverkar. Detta sker också nu

Bland de tidigaste babierna

Mírzá Husayn-`Alí var son till en av Persiens ministrar, Mírzá Buzurg Núrí, och visade större intresse för andliga frågor än för politik och sällskapsliv. I Persien vid den tiden var det vanligt att högre politiska poster gick i arv från fader till son, men Mírzá Husayn-Àlí visade inget som helst inget intresse för politik. Rådgivare till fadern och religiöst lärda uppmanade fadern att låta pojken gå sin egen väg, och i stället skola in en yngre bror i det politiska livet för att kanske få en ministerpost i shahens regering

I övrigt finns inga berättelser från Mírzá Husayn-Àlís barndom – inga berättelser om övernaturliga tilldragelser i barndomen som i flera andra religioner. Några källor anger att han ska ha tyckt om att göra promenader i ensamhet i naturen. Som tonåring briljerade han med sin mästerliga argumentation och förmåga att förklara. Han hade flera syskon och halvsyskon eftersom hans muslimske far hade flera hustrur. År 1830, när Mírzá Husayn-Àlí var 13 år föddes en yngre halvbror, Mírzá Yahyá, som skulle komma att konkurrera med honom om ledarskapet för babierna efter Bábs martyrdöd 1850.

När Báb introducerade sina förslag till religiös förnyelse 1844 blev Mírzá Husayn-Àlí en anhängare till babismen redan samma år. Under de kommande åren blev han en ledande gestalt bland babierna i norr (Báb verkade från Shiraz i söder och Mírzá Husayn-Àlí levde i norr: I Teheran och på familjens lantställe i den nordliga provinsen Núr). Han fick av sina vänner smeknamnet Bahá (strålglans, prakt) för sin karismatiska förmåga att dra till sig nya anhängare till den förnyelse av islam som babismen vid den tiden representerade. Många möten hölls på hans familjs egendomar och Mírzá Husayn-Àlí var den som tillsammans med Tahirih kallade alla ledande babier till ett möte för att den nya rörelsen, medan Báb satt fängslad, skulle få ett strukturerat program och en handlingsplan. Mírzá Husayn-Àlí var emellertid inte inblandad i några av de regelrätta strider som utkämpades mellan etablissemanget och babierna.

Frågan om Bahá'u'lláhs utbildning

Senare i livet hävdade Bahá'u'lláh att han aldrig fått någon religiös skolning som barn eller tonåring. Detta var viktigt eftersom profeten Báb tidigare hade sagt att Han-Som-Gud-Skall-Uppenbara, Världsundervisaren som snart skulle komma med Guds ord till dagens människor, skulle ha en mycket bristfällig utbildning (illetarate lyder Shoghi Effendis översättning från persiska till engelska).

Enligt Báb var ett av de viktigaste tecknen att söka efter för att igenkänna Världsuppenbararen just dennes alla kunskaper om och förståelse av Islam och andra religioner samt lärdom och sakkunskaper beträffande vetenskap, social utveckling, ekonomi, kultur m.m. – dessa skulle han ha fått från Gud och inte genom någon lärare eller skola.

Rakt motsatta påståenden hade halvbrodern Mírzá Yahyá, som när han gjorde anspråk på att vara Bábs efterträdare tog tiden Subh-i-Azal (Evighetens Morgon). Enligt den 13 år yngre Mírzá Yahyá och de babier som sporrade honom, ska Bahá'u'lláh ha fått en tämligen god skolutbildning och religiös skolning i barndomshemmet. Eftersom han varit en elev som alltid ställt väldigt många frågor till och fört diskussioner med sina lärare, kan Bahá'u'lláh betraktas ha varit höhutbildad, hävdar vissa av de få babier som finns kvar idag.

Det har ännu inte gått att belägga exakt vilken utbildning han fått, men det är känt att inom den persiska adeln i början av 1800-talet värderades talanger i sällskapslivet, skicklighet i jakt och liknande högre än kunskaper på vetenskapens eller religionens område. Prästerskapet var ett speciellt stånd och skrivare, läkare och olika experter var personer som adeln hade råd att anlita. De unga pojkarna förväntades leva ett bekymmersfritt liv och behövde ingen gedigen utbildning utom i arabiska. Adelsflickorna fick ingen verklig skolning överhuvudtaget. Bahá'u'lláh uppvisade i sina tidigaste skrifter mycket god kunskap om sufisk poesi och sufi-poeter som Jalal al-Din Rumi. Förmodligen lärde sig adelsbarnen att recitera sufimästarnas poesi utantill, vilket också var en tillgång i sällskapslivet. Sufi-poeterna producerade emellertid en mycket andlig lyrik som kan ha påverkat ett andligt intresserat barn som Mírzá Husayn-Àlí, och särskilt Rumi diktade mycket om enheten som ju är ett centralt begrepp inom Bahá'í.

Bahá'u'lláhs status som profet

Även om Husayn 'Ali fick en gedigen utbildning som barn och ung, och trots att han som Bahá'u'lláh förvisad till kosmopolitiska centrum som framför allt Konstantinopel/Istanbul mycket väl kan ha hört talas om nya vetenskapliga upptäckter och samhällsteorier, kan det inte förklara mångfalden och träffsäkerheten i de ämnen och företeelser han på 1860- och 1870-talet yttrade sig om och som hör 1900- och 2000-talen till. Som profet uttryckte han sig genom att beskriva men inte namnge framtida samhällsförändringar, uppfinningar och innovationer som i hög utsträckning förverkligats samt yttrade sig om dessa var bra eller dåliga i termer som 'Den håller fast vid Gud som...' respektive 'Den kastar ifrån sig Guds skrift som...' Det är väl känt bland Baha'i-troende och religionsvetare att Bahá'u'lláh träffsäkert utpekade ett dussin kungar och kejsare som skulle störtas innan deras regentperiod var över, att stormakter som det Osmanska riket och Tyskland skulle falla.

Mindre känt är att han bland mycket annat beskriver Rumtiden – ett begrepp som introducerades av den tyske matematikern Hermann Minkowski först år 1908 – för att förklara att Gud befinner sig utanför sin skapelse och Universums begränsande diemensioner. Vidare att Bahá'u'lláh i klara ordalag förklarar att samhällssystem där man avskaffar enskilt ägande av företag och löneicitamentet faller samman pga ekonomisk kollaps, att han tillsammans med sonen 'Abdu'l-Bahá beskriver den nationalekonomiska modell som John Maynard Keynes lanserade först 1936, varnar för inbördeskrig och våldsamheter i nya nationer som tidigare varit kolonier och fått en frihet de tidigare saknat över 'en natt', utpekar tillkomsten av en organisation som FN som ett första steg mot ett världssamhälle, skriver om det framtida internationella kommunikationssystem som ska omsluta hela planeten, vara fritt från alla nationella begränsningar och hinder, fungera med otrolig snabbhet och möjliggöra för människor att enkelt utbyta information med och knyta vänskapsband med andra människor på andra sidan jorden.

Bahá'u'lláh använder beteckningen 'Gudsmanifestation' om sig själv och de andra stora religionsgrundarna. Detta har ofta felaktigt, och ibland medvetet, använts för att anklaga Bahá'u'lláh för att utge sig för att vara Gud. Begreppet står för att Moses, Jesus, Muhammed, Bahá'u'lláh och de övriga är andliga speglar som återkastar skenet från 'Den Andliga Solen', som är Gud. Enligt Bahá'í-läran går Den Andliga Solen upp varje gång mänskligheten är mogen att ta emot ett nytt budskap från Gud. Gud väljer ut 'en ren och fläckfri själ' för att föra ut sitt budskap. Denna människa utplånar i princip sitt mänskliga jag för att till 100 procent fungera som en perfekt spegel och blir, enligt Bahá'í-terminologin, ett 'Guds Saks Tempel'. Gudsmanifestationen manifesterar dock bara en bråkdel av den kunskap som skulle kunna komma från Gud – Den Andliga Solen visar bara upp en sida av ljusklotet och det är den som Gudsmanifestationen återspeglar. Gudsmanifestationen är i den bemärkelsen endast ett verktyg som har begränsad kunskap om Gud, men gudomlig i det att det mänskliga undertryckts fullständigt för att den andliga spegeln ska vara så perfekt som möjligt.

Livet i fångenskap inleds

Bahá’u’lláhs förmodligen allra första religiösa text är en djupt mystisk dikt i sufi-stil vid namn Rashh-i Ama som på engelska fått namnet The Mist of Unknown. Dikten anses ha tillkommit mellan september och december 1852, när han satt fängslad i det underjordiska Siyah-Chal (Svarta Hålet), Irans vid tidpunkten hemskaste fängelse. Det var en förvirrad tonårings mordförsök på shahen sommaren 1852 som hade gett myndigheterna anledning att genomföra en massaker på Bábíerna i Iran. De som inte avrättades fängslades, och bland dem var Bahá'u'lláh som var en av landets ledande Bábíer men skyddades av att han kom från en rik och inflytelserik familj.

I det underjordiska fängelset i Teheran, där han under fyra månader bar en 50 kg tung kedja, fick han en antydan (uppenbarelse) om att han var den stora profet, som Báb förebådat. Där skrev han också sitt, såvitt känt, allra första verk – Rashh-i Ama (ungefär 'Den Okändes Moln'.

Bahá'u'lláh blev 1853 landsförvisad från Iran till Bagdad i Irak, som då tillhörde det Ottomanska imperiet). År 1854 drog sig Bahá’u’lláh ensam tillbaka till ödemarkerna och öknen i Sulaymáníyyih-bergen i irakiska Kurdistan. Där tillbringade han två år ensam med Gud och använde namnet Darvish Muhammad-i-Irani. I Kurdistan finns synkretistiska religiösa läror som Jezidism, som vördar många profeter som Zarathustra, Jesus, Moses, Mani och Muhammed. Bahá'u'lláh återvände till familjen i Bagdad 1856, och han började alltmer missionera om en progressiv religion för Bábí-samfundet där. Gud sänder en budbärare i varje religionsordning, och senare budbärare och religioner skulle inte kunna existera om de tidigare inte hade funnits. Sålunda lägger Zarathustra, Moses och Buddha grunden för Jesus, Moses och Jesus grunden för Muhammed, och alla budbärare eller manifestationer grunden för Den Utvalde, vars ankomst förutsagts av Báb. I sina skrifter hävdar han att han inte alls åstundade att bli någon profet, men att Gud inte gav honom något val. Under tiden i Irak 1856 – 1863 skrev Bahá’u’lláh tre av sina mest centrala verk: Sju Dalar, Förborgade Ord (1858) samt 'Visshetens bok' (Kitáb-i-Iqán) (1862).

År 1863 beslutade myndigheterna att ytterligare avlägsna Bahá'u'lláh från hans växande skara av anhängare. Dagarna innan han avreste med sin familj till Turkiet förkunnade Bahá'u'lláh i trädgården Ridván intill floden Tigris i Bagdad att han är Den vars ankomst förutsagts av Báb: Guds utvalde, Den av alla profeter Utlovade. De flesta bábíer erkände hans anspråk. Ridván är de Baha'i-troendes största högtid sedan dess.

Babí-tron omformas till Bahá'í

I Konstantinopel och Adrianopel skrev och sände Bahá'u'lláh brev och budskap till jordens representanter (konungar, drottningar, kejsare, presidenter och religiösa ledare) och varnade dem för deras själviskhet och arrogans. Han förespråkade en internationell konferens där de kunde träffas för att grundlägga freden, minska skatter och hjälpa befolkningen, betona kollektiv säkerhet och välfärd. Men de lyssnade inte på hans budskap om fred och rättvisa. Då varnade han dem för fruktansvärda krig och blodiga omvälvningar som skulle komma, om de inte följde denna plan som kunde ge folken deras rättmätiga enhet.

Han började även att i allt högre grad betona nödvändigheten av tillskapandet av ett världssamhälle. Axplock från Bahá'u'lláhs Skrifter 109:2:

I Adrianopel omkring 1865 – 1866 återupptog Bahá'u'lláh sin undervisning och samlade ett stort antal anhängare omkring sig. Han förkunnade öppet sin kallelse och blev hängivet erkänd av flertalet babier, som därefter kallades bahá'íer. Hans ryktbarhet spred sig och människor (politiker, myndighetspersoner, religiösa och lärda, fattiga och rika) från alla bakgrunder sökte hans hjälp. År 1868 blev Bahá'u'lláh och hans närmaste förvisade till den beryktade fängelsestaden `Akká (Achor, Akko, Accre) i det Heliga Landet. Efter några år förflyttades han och hans familj från fängelsecellerna i det inre av staden till kasernbostäderna i utkanten, men de fick fortfarande inte lämna staden. Bahá'u'lláh hade vid något boende utsikt över berget Karmel, och han svor då på att Bábs stoft en dag skulle föras dit och begravas på berget.

Bahá'u'lláhs Heligaste bok är Kitáb-i-Aqdas som skrevs 1873 i staden `Akká, nära berget Karmel, Palestina som ligger i dagens Israelar. I den boken beskriver han sina lag och regler för ett kommande världssamhälle. Han tar upp ämnen som fasta, bön, rättvisa, enhet, begravning, kalender, styresätt, profetior etc. Bahá'u'lláh skisserade även översiktligt på organisationen av ett internationellt Rättvisans Hus, men det var hans son ['[Abdu'l-Bahá]] som planlade detta och en framtida världsfederation mer i detalj.

Trots att bahá'í-tron stipulerar monogami hade Bahá'u'lláh själv tre hustrur samtidigt: Ásíyih, Mahd-i-Ulya och Gawhar. Olika förklaringar till detta har angetts, exempelvis att Bahá'u'lláh skyddade kvinnorna genom ingå äktenskap med dem. Han har emellertid fått barn med alla sina makor.

Bahaullah avled 1892 på en mindre herrgård, Bahjí, som hans son 'Abdu'l-Bahá hade lyckats hyra billigt utanför dåvarande fängelsestaden Akko (Acre), som numera är en del av tvillingstaden Haifa-Akko vid nordkusten av nuvarande Israel. Han var 74 år gammal, och slapp således fångenskapen inne i Akká under sina sista år i livet. Hans rykte som profet och helig man var nu grundmurat i hela området, och han fick årligen tusentals besökare, även långväga ifrån, men hans son 'Abdu'l-Bahá fick ta emot dem nästan alla i faderns ställe.

Under fyrtio år av fångenskap och landsförvisning hade han skrivit över hundra böcker på persiska och arabiska. Dessutom skrev han tusentals brev och svarade på alla frågor från de troende i Iran och Irak. Många av böckerna och skrifterna reciterade han snabbt för en av sina döttrar, som fick skriva för brinnande livet när Gud talade genom hennes far. I nästan alla Bahá'u'lláhs böcker och texter talar Gud till människan, och Bahá'u'lláh använde därför pronomet 'Vi', och ibland och mer sällan 'Jag'. Detta har ibland misstolkats som att Bahá'u'lláh ansåg att han själv var Gud.

Bahá'íer anser att Bahá'u'lláh uppfyller alla sina föregångares profetior om 'den som skall komma i tidens ände':

• Hinduismens
  • 'Krishnas återkomst',
  • 'Den Tionde Avataren',
  • 'Den Störste Anden'
• Abrahamitiska religioner
  • 'Den andre Noa (ark-byggaren)
• Judendomens
  • 'Härskarornas Herre',
  • 'Fridsfursten'
• Zoroastrianismens
  • 'Shah Bahram',
  • 'Världsfrälsaren'
• Buddhismens
  • 'Den Femte Buddha', 'Maitreya',
  • 'den Universella Enhetens (sammanslutningens) Buddha'
• Kristendomens
  • 'Fridsfursten'
  • 'Kristi återkomst' i 'Faderns Härlighet',
  • 'Herrens Härlighet',
  • 'Sanningens Ande', 'Hjälparen'
• Islams
  • 'Den Stora Kungörelsen',
  • Återkomsten av 'Imam Husayn'

Frågan om bildpublicering

Det finns två kända fotografier av Bahá'u'lláh. Fotografiet som publiceras i denna artikel togs medan han befann sig i Adrianopel.Bilden är från omkring 1864 och det är en man strax under 50 år, märkt av av tortyr, fängelsevistelser och genomgångna sjukdomar och förgiftningsförsök vi ser på bilden. Fotot har reproducerats i William Miller's bok om Bahá'í-tron, och på så vis kommit ut i offentligheten. Båda fotografierna finns vid Bahá'ís Världscentrum i Haifa, och ett av dem finns utställt i Internationella Arkivet, där de troende kan beskåda det som en del i sin pilgrimsfärd. I övrigt är det stötande för flertalet troende att se fotografier eller avbildningar av Bahá'u'lláh publicerade offentligt, eller ens skylta med sådana i sina egna hem. Olika Bahá'í-institutioner har ombett massmedia att inte publicera bilder på Bahá'u'lláh i media.

Bilden är inte i sig själv anstötlig för Baha'i-troende. Likväl förväntas de troende att behandla bilden av vilken som helst av manifestationerna Zarathustra, Moses, Jesus, Muhammed, Báb och Bahá'u'lláh med yttersta vördnad. I enlighet med denna sedvänja undviker de att ha avbildningar av även Jesus eller Muhammed hemma, och avstår dessutom från föreställa någon av dem i teaterstycken och dramatiseringar.

Kopior av fotografierna på Bahá'u'lláh visas vid ytterst betydelsefulla tillfällen, som t.ex. under sex konferenser som hölls i oktober 1967 till åminnelse av hundraårsdagen av Bahá'u'lláh's Suriy-i-Mulúk (Breven till kungarna), där Bahá'u'lláh för första gången uppmanar världens andliga och världsliga ledare att nedrusta, knyta vänskapsband, förbättra villkoren för de fattiga och satsa på vetenskaplig och kulturell utveckling i stället för vapen. Vid liknande, mycket betydelsefulla sammankomster, kan det tillåtas att fotografierna tillfälligt flyttas från Haifa (Messages of The Universal House of Justice 1963 to 1986, p. 105.).

Bahá'í-lärans officiella inställningen när det gäller att visa upp fotografiet på Bahá'u'lláh är följande:

'Det finns ingen invändning mot att de troende tittar på bilden av Bahá'u'lláh, men de ska göra detta med den yttersta vördnad, och får ej tillåta att den exponeras öppet för allmänheten, inte ens i deras egna hem.' (Från ett brev skrivet på uppdrag av Shoghi Effendi till en enskild troende, 6 december 1939). Det råder således inget totalförbud mot bilder av religionsgrundaren, vilket är fallet inom Islam och vissa grenar av Kristendomen.

Vad gäller en publicering som förekommit på en annan sajt än Wikipedia har Universella Rättvisans Hus skrivit:

'För de Baha'i-troende är fotografiet på Bahá'u'lláh är mycket dyrbart och det ska inte bara beskådas utan även behandlas med vederbörlig vördnad och respekt, vilket inte är frågan här. Således är det synnerligen störande att bilden av Bahá'u'lláh behandlats på ett sådant respektlöst sätt. Likväl, eftersom som skaparen av sajten inte är en Bahá'í, finns det föga, såvitt något, som kan göras för att åtgärda denna fråga. Vi hoppas dessa kommentarer har varit till hjälp.' (Office for Public Information, den 4 september 1999, Photo of Bahá'u'lláh on Web Site)

Se även

• Bahá'í och Kristus
• Bahá'í och Muhammed
• profeter
• profetior
• progressiv uppenbarelse
• upplysning
• ritual

Externa länkar

Källor

Bahá'í-sekretariatet. (2004) Studiematerial från augusti 2004 på dåvarande hemsidan www.bahai.se

Bahá'u'lláh. (2002) Kitáb-i-Iqán, Visshetens Bok. Stockholm: Nationella rådet för Sveriges Bahá'íer. Bahá'í-förlaget AB.

British Broadcasting Corporation (BBC) (2002). 'BBC Religión and Ethics Special: Bahá'.

Esslemont. J.E. (1976) Bahá'u'lláh och Den nya tidsåldern. Uppsala: Bahá'í-förlaget AB.

Ewald, S. m. fl. (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum.

Hofman, D. (1997) Civilisationens förnyelse. Sollentuna: Bahá'í-förlaget AB.

Holmsen, S. (1981, 1992) De upplysta horisonterna. Stockholm: Bahá'í-förlaget AB.

Jackson Armstrong-Ingram, R.(1996) 'The Provisions for Sexuality in the Kitab-i-Aqdas in the Context of Late Nineteenth Century Eastern and Western Sexual Ideologies'. Vetenskaplig artikel presented to the Society for Shaykhi, Babi, and Baha'i Studies meeting in conjunction with the Middle East Studies Association Conference, Providence, R.I., November 1996.

Khan, J.P (1991) Icke-inblandning i politik och lydnad mot regeringar. Översättning av häfte från Universal House of Justice med titeln Non Political Involvment. Uppsala Bahá'í-förlaget AB. [[ Nationella råd]]et för Sveriges Bahá'íer. (1990) Bahá'u'lláhs administrativa system. Översättning av Shoghi Effendis World Order of Bahá'u'lláh. Uppsala: Bahá'í-förlaget AB. [[ Wibeck]], S. (2003) Religionernas historia. Lund: Historiska Media.

Widegren, Ö. (2006) Bahá'í – en introduktion. Stockholm: Bahá'í-förlaget AB.

Vramming, Y. (1996) Uppslag Religion. Stockholm: Almqvist & Wicksell Förlag AB.