Historia
Ön var obebodd innan britterna började bosätta sig här 1627. Sockerplantager anlades, där slavar arbetade tills 1834 då slaveriet förbjöds. Sociala och politiska reformer genomfördes gradvis under 1940- och 1950-talen, och ledde till självständighet från Storbritannien 1966.
De första som bosatte sig på Barbados var nomadiska indianer. Tre immigrantgrupper flyttade norrut mot Nordamerika. Den första gruppen var jordbrukare, fiskare och keramiker som anlände med kanot från Sydamerika omkring 350 e.Kr. Arawakfolket var den andra gruppen att anlända, de kom från Sydamerika omkring 800 e.Kr. Några arawakbosättningar på ön är Stroud Point, Chandler Bay, Saint Luke's Gully och Mapp's Cave. Enligt ättlingar till arawakier var Barbados ursprungliga namn Ichirouganaim. Under 1200-talet anlände karibier från Sydamerika, vilka var den tredje vågen. Under de närmsta århundradena levde de tre olika grupperna isolerade från varandra.
Namnet 'Barbados' kommer från en portugisisk utforskare vid namn Pedro Campos, som kallade ön Los Barbados ('de skäggiga'), då han 1536 såg öns fikonträd med långa hängande rötter, som liknade skägg. Mellan 1536 och 1550 tillfångatog spanjorerna många karibier på Barbados och använde dem till slavarbete på sockerplantager. Många karibier flydde i samband med detta från ön.
Brittiska seglare som landsteg på Barbados på 1620-talet, vid dagens Holetown, fann ön obebodd. Från att de första britterna anlände 1627, fram till självständighetsförklaringen 1966, var Barbados under oavbruten brittisk kontroll. Dock åtnjöt Barbados stor lokal autonomi.
Många kelter skickades till Barbados för att fungera som slavar, och under flera århundraden fungerade kelterna som en buffert mellan plantageägarna och de afrikanska slavarna, och var antingen en del av den koloniala milisen eller kämpade för afrikanerna i olika upplopp. Giftermål mellan kelter och afrikaner var vanliga, och eftersom afrikanerna kunde motstå tropiska sjukdomar och klimatet än de vita, och då de vita slavar som på något sätt skaffat sig ett sätt att åka ofta gjorde så, gick Barbados från att ha en keltisk majoritetsbefolkning på 1600-talet till att ha en främst svart befolkning på 1900-talet.
Efter en fredlig och demokratisk process blev Barbados självständigt den 30 november 1966, under premiärminister Errol Barrow.
Geografi
Barbados
Barbados är en relativt platt ö, som stiger något in mot höglandet i centrala delen av landet. Den högsta punkten är Mount Hillaby, som når 336 meter över havet. Ön ligger i
Atlanten, öst om de övriga
karibiska öarna.
Den enda staden på Barbados är Bridgetown, och den kallas oftast helt enkelt 'The City' eller 'Town', det vill säga 'staden'. Andra orter på ön är Holetown, Oistins och Speightstown.
Ön är 23 kilometer bred vid sin bredaste plats, och ungefär 34 kilometer lång.
Naturtillgångar på ön är petroleum, fisk och naturgas.
Klimat och miljö
Klimatet på Barbados är tropiskt, med en regntid som varar från juni till oktober. Med oregelbundna mellanrum förekommer orkaner. Tack vare öns placering drabbas ön dock inte av orkaner och andra tropiska stormer så ofta som man kunnat tänka sig, eftersom den ligger precis öst om orkanbältet.
De största miljöproblemen är att kustvattnet förorenas av avfall från fartyg, att sopor dumpas där det är risk för förorening av dricksvattnet samt jorderosion.
Administrativ indelning
Barbados administrativa enheter (parishes): Christ Church, Saint Andrew, Saint George, Saint James, Saint John, Saint Joseph, Saint Lucy, Saint Michael, Saint Peter, Saint Philip och Saint Thomas. Staden Bridgetown kan komma att bli en egen enhet.
Ekonomi
Landets ekonomi var beroende av socker, rom och melass under större delen av 1900-talet. Under 1990-talet blev turismet och produktionsindustri ekonomiskt viktigare än sockerindustrin. För att minska arbetslösheten uppmuntrar regeringen utländska investerare. Destilleri Mount Gay, grundat 1703, är fortfarande verksamt på ön.
Den fortsatta ekonomiska utvecklingen är starkt beroende av ekonomin i USA och Europa.
All elektricitet framställs av fossila bränslen, såsom olja som man utvinner.
Demografi
Barbados har en befolkning på ungefär 270 000 invånare, och en befolkningstillväxt på 0,33% (2005 års uppskattning). Nära 90% av alla barbadianer är av afrikanskt ursprung, de flesta är ättlingar till slavarbetare på
sockerplantager. Resten av befolkningen utgörs av
européer,
asiater, och en relativt stor andel personer av syrianskt och libanesiskt ursprung.
Officiellt språk på ön är engelska, den lokala dialekten kallas bajanska. Barbados tar i dagsläget emot många invandrare från Guyana. 67% av befolkningen är protestanter, 4% är katoliker, 17% bekänner sig inte till någon religion och 12% övriga.
Medelåldern på ön är 33,3 år (2002).
Politik
Externa länkar
Barbados
Barbados
Barbade
Barbados
)
