Deuterokanon
Förutom de av samtliga
samfund och judendomen godkända 39 böckerna i den hebreiska Bibeln (GT), finns även det som av
protestanter kallas '
tillägg till
Gamla Testamentet' eller 'Gammaltestamentliga
apokryfer' (apokryf = ’fördold’). Dessa elva böcker, som finns med i
Bibel 2000, är
kanoniska för
Katolska kyrkan och (med vissa tillägg)
Ortodoxa kyrkan, och kallas av dem för
deuterokanoniska böcker (deutero = ’andra’). Dessa skrifer fanns med i den kanon som fastslogs av koncilierna i Hippo och
Kartago år 393 och 397, och bekräftades av Katolska kyrkans koncilium i
Trient år
1545-
1563.
Apokryfer i nytestamentlig tid och kanonbildningen
Förutom Nya Testamentet finns det ett antal böcker från efterapostolisk tid, som av kristna samfund räknas som 'apokryfer' i meningen att de inte är normativa för kristen
tro och liv. Flertalet av dessa är av
gnostisk härkomst, det vill säga de härrör ur en inriktning som inom kristendomens dominerande grenar kom att bedömas som irrlärig. En sådan är
Thomas barndomsevangelium. Några av apokryferna var föreslagna att godkännas när man i slutet av 300-talet skulle slå fast Bibelns kanon, bland andra diskuterades
Petrusapokalypsen och
Hermas Herden.
Den äldsta kristna förteckningen över auktoritativa skrifter, den så kallade Muratoriska kanon från slutet av 100-talet, överensstämmer med Nya Testamentet som vi känner det idag, förutom att några av de kortaste breven saknas. De så kallade 'apostoliska fäderna' (efterapostoliska förkunnare och författare) ger samma bild av att de fyra evangelierna, Apostlagärningarna och Paulus brev aldrig ifrågasattes av de kristna. Redan i Nya Testamentet finns tecken på att till exempel Paulus brev ansågs ha samma status som Gamla Testamentet (2 Petrus 3:15-16). Vid koncilierna i Hippo (393 e.Kr.) och i Karthago (397) slogs till sist fast vilka böcker som skulle ingå i kyrkans skrifter.
De böcker som kom att utgöra denna kanon var sedan länge välkända och använda i församlingarna. Den nytestamentliga kanon behöver inte ses som en normerande lista som gav de nämnda böckerna auktoritet, utan kan betraktas en lista över böcker som redan hade vunnit auktoritet. Dessa ansågs komma från apostlarna, innehålla deras lära och vittnesbörd och stämma överens med Gamla Testamentet. En anledning till att den kristna kyrkan förtecknade vilka böcker som skulle tillhöra den nytestamentliga kanon[McDonald, Lee Martin, The biblical canon : its origin, transmission, and authority. Peabody, Mass.: Hendrickson Publishers 2007.] var att man genom kyrkomötes- och synodnasalbeslut slagit fast[Timiadis, Emilianos, The ecumenical councils in the life of the church. Joensuu: Joensuun yliopisto 2003.] att personer man betraktade som irrlärare[McDonald, Lee Martin, The formation of the Christian biblical canon. Peabody, Mass.: Hendrickson Publ. 1995.] försökte smussla in sina tankar i den kristna församlingen genom att författa skrifter i apostlar och andra bibliska personers namn.
Bibeln på svenska
PÃ¥
svenska finns ett flertal olika bibelöversättningar. Den äldsta kända tillhörde kung
Magnus Eriksson. Nedan följer ett urval av de mest kända:
Officiella svenska översättningar och revisioner
Andra svenska översättningar
Svenska utgåvor
(specialutgåvor, ofta med kommentarer)
Parafraser
Viktigare äldre översättningar till andra språk
Matteus och ängeln, målning av Caravaggio
(1602)
Referenser
Litteratur
- The New Jerome Biblical Commentary. Edited by Raymond E. Brown, Joseph A. Fitzmyer & Roland E. Murphy. Upper Saddle River, N.J.: Prentice Hall 1999.
- Entre Galilée et l'Église : la Bible., Une mise au point. Étude. Joël COL. ISBN 2-9520299-0-3, AutoEdition Méguila, 2003.
Se även
Externa länkar
Bibelen
Raamattu
Bible
Bibelen
)
)
