Historia
Blekinge var under flera hundra år gränsland mellan
Danmark och
Sverige. Omkring år 800 nämns att svearna skulle ha lagt landskapet under sig och att det skulle vara en del av
Värend. Omkring år 1000 var hela landskapet under dansk konroll. Landskapet var ofta skådeplats för sammandrabbningar mellan de båda länderna. Städerna och landsbygden brändes och skövlades av både
svenska och danska trupper. Bönderna vid gränsområdet slöt ofta bondefred framför att själva gå ut i krig. Vid
freden i Roskilde 1658 övergick Blekinge permanent till Sverige. Historiskt är också Blekinge en del av området Terra Scaniae,
Skåneland, som omfattar områdena Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm.
Under den svenska stormaktstiden upplevde Blekinge en storhetstid. Karlskrona anlades ute på ön Trossö 1680 som en ny svensk marinbas och var trettio år senare rikets tredje stad med mer än 10000 invånare. Det skyddade läget i den blekingska skärgården där befästningsanläggningar enkelt kunde försvara platsen kombinerat med en rik tillgång på ek på fastlandet spelade in när man synade platsen för den nya marinbasen. Även Karlshamn grundades under samma tid medan de äldre etablerade städerna Ronneby och Sölvesborg somnade in. Karlskrona och Karlshamn låg i närheten av de medeltida handelsplatserna Lyckeby respektive Elleholm och ersatte därmed även dessa. Under 1700-talet var landskapet Sveriges mest urbaniserade med en fjärdedel av invånarna som bodde i städer. Därefter har landskapet upplevt en långsammare utveckling än övriga delar av riket och har ibland elakt kallats för 'Sveriges baksida'
Geografi
Från det småländska höglandet vid en höjd av 130 till 170 meter över havet sänker sig landskapet mot såväl syd som öst ner mot Östersjön. Norra delen, 'skogsbygden', är karg och mager med många berg och kärr, och skogarna där bestå huvudsakligen av barrträd. Den därefter följande 'mellanbygden' med sina många små sjöar och vattendrag och ännu mera 'strandbygden' har bördig jord och bär många lövträd, bland vilka boken gör sig gällande, och en rik undervegetation.
Vattendragens huvudsakliga riktning är sydlig. De högsta bergtopparna finns söder om mitten av gränsen mot Skåne och nå en höjd av omkring 180 meter över havet. Den södra kusten är mycket sönderskuren och omgiven av en bred skärgård, i synnerhet vid den östra delen, utanför vilken finns även större öar.
Boafalls backe (177,56 möh) i Olofströms kommun räknades officiellt som Blekinges högsta punkt mellan 1837 och 2006. Vid kontrollmätning har man nu konstaterat att den korrekta platsen för landskapets högsta punkt är Rävabacken i byn Farabol (Olofströms kommun) med en höjd av 189,65 möh. Denna plats invigdes 2006-08-12 som Blekinges högsta punkt vid en officiell ceremoni.
Kommuner
|
Härader
|
Städer
|
Övriga orter
Några kända blekingar
- Ottilia Adelborg, konstnär
- Oscar Ahnfelt, väckelsesångare
- Bengt Berg, ornitolog, miljöpionjär
- Amelie von Braun, söndagsskolpionjär
- Horace Engdahl, litteraturvetare, svenska akademiens ständige sekreterare
- Fredric Henric af Chapman. skeppsbyggmästare
- Ernst Günther, skådespelare
- Pär Götrek, skriftställare
- Per Hasselberg, skulptör
- Per Svensson, skådespelare
- Ragnar Jändel, författare
- Jonas Lundh, västmanlänning bosatt i Sölvesborg, konstnär och musiker
- Harry Martinson, författare
- Emil Melander, överste, KFUM-pionjär
- Peter Murbeck, väckelsepräst
- Fabian Månsson, författare
- Bengt Nordenberg, konstnär
- Louis Palander af Vega, amiral, upptäcktsresande
- Carl Axel Petri, Hovrättspresident, Statsråd.
- Mi Ridell, skådespelerska, sångerska
- Werner von Rosenfeldt, amiral, skald
- Sven Edvin Salje, författare
- Gunnar Serner, (Frank Heller), författare
- Sam Stadener, biskop
- Jan-Öjvind Swahn, folklivsforskare
- Alice Tegnér, visdiktare
- Pehr Thomasson, folklivsskildrare
- Gunnar Torhamn, konstnär
- Hans Wachtmeister, generalguvernör
- Hans Wachtmeister, godsägare, riksdagsman
- Johan Bernhard Öller, präst, folklivsforskare
Referenser
Se även
Externa länkar