Historia
Före spanjorernas ankomst till Latinamerika fanns det i Colombia många grupper som hade en tämligen högstående kultur, även om de var isolerade och splittrade. Legenden om
El Dorado tillskrivs ofta Colombia och mycket av utbyggande av Colombia skedde med finnandet av El Dorado som mål. Chibcha indianerna, som levde i centrala Colombia, hade en tradition där man varje år hällde guldriket i en liten sjö som offer till gudinnan som sade leva där. Idag finns inga chibcha kvar och deras språk och religion är så gott som okända för dagens colombianer. Indianerna i Colombia, utom i sydligaste delarna av landet, mot gränsen till dagens Ecuador, hade mycket begränsad kontakt med det mäktiga
Inka i söder. Av de indianska kulturerna i Colombia finns mycket få ruiner och lämningar, men rika fynd har gjorts av dyrgriper i guld och stora stenblock utformade som huvuden, i en stil som inte alls påminner om Inka-indianernas.
Colombia var från 1600-talet en del av den spanska kolonin Nya Granada och blev tillsammans med Ecuador och Venezuela självständigt 1810 under namnet Colombia, men för att inte växlas ihop med det som idag kallas Republiken Colombia så kallas den då nyblivna självständiga nationen Gran Colombia eller Storcolombia. Simon Bolivar ses som landets skapare, och betraktas som något av ett statshelgon i speciellt Venezuela, där han har fått namnge deras valuta. Gran Colombia föll samman 1830, och de nuvarande tre länderna uppstod.
Fram till 1903 tillhörde även Panama Colombia men de två områdena hade kulturella skillnader. Det mer indianska Panamá gjorde anspråk på självständighet, något de inte skulle uppnått utan stöd från USA.
Rötterna till dagens konflikt i Colombia anses oftast härstamma från mordet på Jorge Eliécer Gaitán, den 9 april 1948. Gaitán var en colombiansk liberal oppositionspolitiker som mördades på oklara grunder i huvudstaden Bogotá, i något som kom att kallas 'el Bogotazo'. När mordet blev känt i nationella medier utbröt kravaller på gatorna i flera städer runt om i landet, och endast i Bogotá beräknas över 3000 människor ha dött denna dag. Mordet blev startskottet för ett tio år långt inbördeskrig, 'la violencia', där ca. 200.000 människor dog.
För att få slut på inbördeskriget beslöt det liberala och det konservativa partiet att helt sonika dela på makten mellan åren 1958-1974, i den så kallade 'Nationella Fronten'. De hade mandatperioder à 4 år i taget, och turades om att sitta vid makten. Under denna tid uppstod de olika gerillorna på många håll i landet, något som dels anses bero på statens negligering av landsbygd och periferi och rådande maktmonopol, dels på uppmaning av och inte minst ekonomiskt stöd från andra länder runt om i världen, t.ex. Kuba och Sovjetunionen. Vid denna tid hade gerillorna ett visst mått av folkligt stöd från vänsterintellektuella och bondesamfund, vilket de dock på senare tid helt förlorat.
Kampen mot narkotikakartellerna intensifierades i slutet av 1980-talet. Bl.a krävde USA att man skulle utlämna flera ledande narkotikahandlare. Detta resulterade i att hundratals människor blev dödade, däribland Pablo Escobar, boss för Medellínkartellen.
För att bemöta gerillorna på landsbygden samt för att gå militärens smutsiga ärenden i form av olika övergrepp på civilbefolkningen, bildades de paramilitära styrkorna, idag kända under namnet AUC (='Colombias förenade självförsvarsstyrkor'). Paramilitärerna är ökända för sina massakrer, försvinnanden och social rensning i städer och byar, och enligt Human Rights Watch är de ansvariga för över 70% av morden på politiker och fackföreningsledare i Colombia. År 2004 inleddes en avmobilisering av AUC, denna är dock mycket omdebatterad och kritiserad, dels för omfattande amnesti till de skyldiga, dels för undermålig gottgörelse till de många offren för deras brott. Vidare har det under den nuvarande presidenten Álvaro Uríbe uppdagats att de paramilitära ledarna haft politiskt inflytande över stora delar av Colombias kongressledamöter och lokalpolitiker, som ska ha mottagit mutor och pengar till valkampanjer för att gå AUC:s ledare till viljes. Sedan AUC avväpnats har vissa stridande reintegrerats i samhället, medan andra har tagit upp vapnen igen för att försvara sina intressen i knarkhandeln och inte minst sin sociala maktposition i många städer och kåkstäder, främst vid kusten och södra delen av landet.
Under 1990-talet har även gerillornas strategi förändrats, mycket på grund av odling av och handel med narkotika. Av de många gerillor som fanns på 60- och 70-talen kvarstår nu bara FARC och ELN, av dessa är den första störst och militärt överlägsen den andra. FARC är ökända för kidnappningar, utpressning, mord och terroristattentat mot både civila och poliser, och i deras våld sitter både nationella och internationella medborgare, politiker och affärsmän. Både AUC och FARC är terroristämplade av såväl EU som USA.
Colombia är en av fem länder i världen i inbördeskrig.
Geografi
Klimat och miljö
Klimatet är
tropiskt längs kusten och på de östra slättområdena, men kyligare i höglänt terräng. Det finns aktiva
vulkaner och det förekommer
jordbävningar och längre torrperioder.
Några av Colombias miljöproblem är avskogning, dålig vattenkvalitet på grund av överanvändning av insektsbekämpningsmedel samt luftföroreningar, speciellt i huvudstaden.
I de skogar som finns kvar, främst mot gränserna till Venezuela och Brasilien, lever många exotiska djur, till exempel Amerikas största kattdjur, jaguarnen och den säregna sengångare.
Administrativ indelning
Huvudartikel: Colombias departement
Colombia är indelat i 32 departement (departamentos) samt ett huvudstadsdistrikt (distrito capital). Colombias departement i bokstavsordning (med departementshuvudstaden inom parentes):
Colombias departement är i sin tur indelade i kommuner (municipios). Det finns även en typ av administrativ indelning som heter corregimiento departamentale som är ett kommunliknande område utan centralort och styrs centralt från departementets huvudort. Denna typ av område finns enbart i de glesbefolkade departementen Amazonas, Guainía och Vaupés.
Statsskick och förvaltning
Polisväsende
Polisen i
Colombia är statlig. Det finns dels en säkerhetspolis -
Departamento Administrativo de Seguridad (DAS) – som ansvarar för säkerhetsunderrättelsetjänst, vissa brottsutredningar, migrationsfrågor och personskydd, dels en statspolis -
Policía Nacional – med ett generellt ansvar för allmän ordning och säkerhet samt för brottsbekämpning.
Ekonomi
Colombias ekonomi lider av svag inhemsk och utländsk efterfrågan, en stram statlig budget och en allvarlig inrikeskonflikt. Andra ekonomiska problem är hög arbetslöshet och en stor andel fattiga hushåll. Colombias största
exportvaror är
olja och
kaffe, men de nuvarande oljekällorna håller på att sina och kaffepriserna är låga. Man har traditionell exporterat smaragder men efterfrågan har minskat. Exporten av bananer har däremot ökat. President Alvaro Uribe Vélez har dock genomfört ekonomiska reformer, vilka flera internationella finansinstitutioner utpekat som positiva. Men Colombias största, om än inofficiella, inkomstkälla är ändå
narkotika. Lantbrukarna har sedan länge odlat
cannabis och
kokabuskar, ur vilken man framställer kokain. När kokabladen är skördade köps de upp av de mäktiga
knarkkungarna, som förädlar bladen till kokain på små undangömda knarkraffinaderier. Därefter smugglas drogerna ut ur landet till
USA och
Europa. Av det kokain som missbrukas i USA, beräknas 90 % komma från Colombia, och knarkhandeln sysselsätter uppskattningsvis 15 % av de ekonomiskt aktiva. Regimen som tidigare samarbetade med
drogkartellerna kämpar idag mot
drogmaffian.
73% av elektriciteten produceras av vattenkraft och resterande till största delen av fossila bränslen.
Demografi
Med hänsyn till befolkningens ursprung kan Colombias invånare delas in i fyra grupper. Det finns en liten indiansk befolkning, med fotfäste i gränsområdena mot grannländerna, en liten svart befolkning, med fäste längs kusterna, en vit befolkning som till stor del utgör den urbana medelklassen, och den största delen som är blandad av två eller flera av de andra grupperna. Så gott som alla talar spanska och är katoliker.
- Befolkningens medelålder: 25,6 år (2002)
- Befolkningens medellivslängd: 71,1 år (2003)
- Religiös tillhörighet: katoliker 90%
Kultur
De många olika arven från indiansk kultur, afrikanska slavar och spansk erövring tar sig många olika uttryck i Colombia. Vid Atlant-kusten finner man danser och sånger med klart västafrikanska drag och mycket gemensamt med den Afro-Brasilianska kulturen. Det finns till och med ett kreol-språk som är oförståeligt för en talare av spanska, och har stora influenser från
Kongo. Samtidigt utgör det spanska arvet en central del i Colombias kultur, med en helt annan grupp danser och traditioner. Colombias nationaldans är
cumbia, en dans från områdena kring
Cartagena som fångar Colombias kulturer i ett, med afrikanska trummor, indianska flöjter och mer europeiska drag i klädsel och dans. Förutom cumbia dansar man flera latinamerikanska danser från andra länder, som merengue, bachata och
salsa. Speciellt salsan har Colombia gjort lite till sin egen, genom att utveckla en stil som för ett tränat öra är hörbart skild från den
kubanska salsan. Den ultimata kultur-yttringen sägs ofta vara karnevalen i
Barranquilla, som har mycket gemensamt med de i
Brasilien och
Trinidad.
Sångerskan Shakira kommer från Colombia.
Juanes, duktig sångare och gitarrist kommer också från Colombia.
Den mest kände colombianske författaren är nobelpristagaren Gabriel García Márquez.
Världsarv i Colombia
Colombia
Kolumbia
Colombie
Colombia
|
Om 
)
. Denna sida är publicerad under GNU Free Documentation License 