Danmark-Norge

Danmark-Norge är en ofta brukad benämning för de förenade kungarikerna Danmark och Norge. Det inkluderade de norska skattländerna Island, Grönland och Färöarna. De båda länderna var i personalunion mellan 1387 och 1814.

Efter att Kristian I av huset Oldenburg dels blev kung över de i Kalmarunionen ingående länderna (Sverige dock enbart temporärt), dels hertig av Slesvig och greve av Holstein, kom även de bägge senare att ingå i riket. De kom dock inte att bli integrerade delar, utan utgjorde även i fortsättningen separata enheter.

Efter Napoleonkrigen bildade Norge 1814 union med Sverige (se Sverige och Norge), som fanns fram till 1905, då Norge åter blev självständigt. Island, Grönland och Färöarna kom från 1814 att tillhöra Danmark, Island blev dock en självständig stat 1944.