Danska

Danska är ett nordiskt språk som är officiellt språk i Danmark och modersmål för flertalet danska medborgare. Det talas även av cirka 50 000 personer i Sydslesvig i Tyskland, där det har status som minoritetsspråk.

Danska har många dialekter vilket tydligt märks då det är lätt att höra vilken del av Danmark en dansktalande person kommer ifrån. Riksdanska (rigsdansk) är det officiellt erkända danska rikspråket, som används i TV, radio och i undervisning. Uttalet av riksdanska ligger nära de dialekter som talas på Själland och sägs ha uppstått ur Köpenhamns borgarklass med inflytande från övriga själländska dialekter och en aning skånska.

Danskan, som tillhör de östnordiska språken, är nära besläktat med svenskan och norskan. Skriven danska är lätt att förstå av såväl svenskar som norrmän, där ca 90 procent av orden är igenkännbara med små stavningsskillnader. Talad danska är ofta svårare att förstå för svenskar på grund av den snabba uttalsutveckling som danskan haft under 1900-talet.

Historia

Danskan har utvecklats från det gemensamma nordiska språket urnordiska, som talades fram till vikingatidennas i nuvarande Danmark, Norge och Sverige. Med vikingatiden utvecklades dialektskillnader inom urnordiskan, och daner tungomål dominerade i de av vikingarna i västerled ockuperade områdena, såsom Färöarna, Grönland, Island, Normandie och Danelagenn i England. I England kom det danska tungomålet att påverka den framväxande engelska i så hög grad att många ord i modern engelska har sitt ursprung i skandinaviskan. Språket under vikingatiden är känt från runinskrifter och kallas av den anledningen ofta för rundanska. Vid kristnandet i slutet av vikingatiden fick rundanskan många lånord söderifrån och så småningom kom det latinska alfabetet att användas.

Under tidig medeltid blev Danmark en stormakt och med sin nära anknytning till kontinenten förändrades de danska dialekterna snabbare än de svenska. Framförallt Jylland och de danska öarna förändrades snabbt, men i viss mån även Skåne och Bornholm. De betonade stavelserna får mer tryck och det är nu som den för danska så karakteristiska stöten uppstår (se nedan). De obetonade ändelserna börjar nu stavas -e och -æ eller försvinner helt som på Jylland. P, t och k börjar uttalas tonande mellan vokaler.

Senare under medeltiden (1350-1500) fortsätter Latin att utöva inflytande på danskan. Och med hansan och de många tyskar som bodde i Danmark ärver nu danskan en del ändelser från tyskan: -bar, -eri och -het m fl.

Under 1500-talet knyts Danmark fastare samman och domineras alltmer av Själland och Köpenhamn. Det blir detta område som driver språkutvecklingen och danskan blir mer enhetlig, delvis på grund av Kristian III:s bibel (1550) och den Danske Lov (1683).

Vid 1700- och 1800-talen trycks latinet och tyskan tillbaka och betraktas mer som överklasspråk. Danskan visar genom flera litterära verk att den kan stå på egna ben. Under H. C. Andersens tid är danskan så dominant att den även påverkar svenskan i form av danska lånord.

Under 1900-talet sker en snabb uttalsförändring som distanserar danskan än mer från svenskan. Utmärkande för denna utveckling är bland annat de försvagade slutstavelserna och kraftiga frikativor efter betonad vokal. Dessutom blir det tidigare öppna a-et mer ä-likt, något som är tydligt då man jämför modern danska med en dansk film från 1960-talet. Uttalsutvecklingen har lett till att det idag är stor skillnad mellan skriftspråk och talspråk.

Stavningsreformen efter andra världskriget

I den stora stavningsreformen som skedde efter andra världskriget infördes bokstaven 'å'; 'aa' (med å-uttal) i orden byttes då i allmänhet ut mot 'å'.

Den tidigare danska stavningen av å-ljudet med två a-n, 'aa', gör att till exempel stadsnamnet 'Århus' stavas Aarhus på äldre kartor. Kommunen i Ålborg har officiellt valt att fortsätta att skriva stadsnamnet enligt äldre traditioner och skriver således fortfarande stadens namn som Aalborg.

Samtidigt slutade man skriva andra substantiv än egennamn med stor bokstav; tidigare hade alla dessa liksom i tyskan skrivits med inledande versal.

Grammatik och stavning

Huvudartikel: Dansk grammatik

Danska och svenska har förhållandevis små skillnader grammatiskt. En skillnad ligger i stavning av böjningsformer. Danskan har här uteslutande -e som vokal i böjningsändelser. Jämför till exempel svenskans bredare med danskans bredere, svenskans dansar med danskans danser, svenskans druckit med danskans drukket och så vidare.

Skillnader i syntax och ordföljd finns också, men de är få, t.ex. 'Ih, hvor er det smukt' ('Å vad det är vackert') och 'tage maden frem' ('ta fram maten').

Uttal

d efter vokal uttalas i danska ungefär som th i engelskans that. Efter n och l uttalas d inte alls. Jämför till exempel i orden: knalde (smälla) och sand (sand).

Danskan har tungrots-r. Dock ligger r-et inte fullt så långt bak i munnen som i skånskan och efter vokal blir r-et mer som en svag diftong med ö, som i ordet kirke [kiöke] (kyrka).

Om v ej inleder ett ord uttalas det ungefär som w i engelska, som till exempel i ordet blive [bliwe] (bliva).

Uttalet av danskt å ligger längre bak i munnen än det svenska å-et, som i ordet kirkegård (kyrkogård).

Stöten

Stötljudet (på danska: stødet eller stødtonen) är ett ljud som uppstod i danskan under tidigare delen av medeltiden. Det uttalas med en stöt genom stämbanden och har samma funktion i danskan som akut accent har i svenskan. Utan detta uttal hade det inte varit möjligt att skilja på vissa ord som stavas likadant. Så till exempel betyder hjælper med stöt 'hjälper', medan hjælper utan stöt betyder 'hjälpare'. Jämför med svenskans anden (av and uttalas med akut accent) och anden (av ande, uttalas med grav accent). (På danska betyder anden med stöt 'and-en', medan anden utan stöt betyder 'annan'.)

Räkneord

Här följer en lista över de danska räkneord som i någon högre grad avviker från motsvarande svenska. Orden för tiotalen 50—90 kommer från den förr vanliga tjogräkningen. Halvtreds (50) är en förkortning av halvtredje sinde tyve, vilket ska förstås som två och ett halvt tjog, alltså: 2,5 x 20 = 50. Talen 21, 22 uttalas en og tyve, to og tyve, talet 99 uttalas ni og halvfems. På samma sätt blir 372 tre hundrede to og halvfjerds.

;

Siffra	Stavning	Uttal
2	to	to
7	syv	syv
8	otte	åde
16	seksten	saisdn
17	sytten	södn'
18	atten	atten
20	tyve	tyve
30	tredive	trädve
40	fyrre	förre
50	halvtreds	haltress'
60	tres	tres'
70	halvfjerds	halfjärs'
80	firs	firs
90	halvfems	halfems

LÃ¥nord

Danskan har många nyare lånord som utgör direktlån från engelskan: Computer, teenager, babysitter, download och weekend är några exempel. I motsats till svenskan, och ännu mer norskan, har danskan en stark tendens att behålla sådana ord i originalform. Ett förslag till en mindre stavningsreform, där fördanskad stavning tilläts som alternativ, av ord som mayonnaise som majonæse, möttes med stort motstånd av danska skribenter och tidningsmän (den s.k. majonæse-krigen). Toleransen mot ord med främmande stavning har säkert att göra med att många danska ord inte heller stavas som de uttalas.

Externa länkar

• Danska för svenskar
• SprÃ¥kkurser i danska pÃ¥ nätet
• ModersmÃ¥lskredsen - 'ønsker at styrke og udvikle det danske sprog sÃ¥vel som det nordiske sprogfællesskab'.