Delliknäs ligger på en bergsrygg mellan Dellikälven och Laisälven, en god bit in i väglöst land. Området klassas som förfjällsområde på 550 - 570 meter över havet. Åt nordväst, den riktning där bergsryggen inte omges av vatten, finns flera höga fjälltoppar. Under vår och tidig vinter, när isen varken bar eller brast, gick den enda vägen till och från Delliknäs över fjället.
Totalt uppfördes tre bostadshus på Delliknäs plus ekonomibyggnader som bagarstuga, fähus, smedja, kvarn, spånhyvel, tröskloge samt en bastu för torkning av korn. Som mest bodde 15 personer varav fem vuxna på nybygget, i mitten av 1920-talet. Delliknäs övergavs nästan helt strax efter andra världskriget. På 1950-talet beboddes ett av husen sommartid, och 1963 övergavs Delliknäs helt. Såväl odlingsmarker som byggnader stod sedan och förföll tills 1990-talet, då ett projekt för att restaurera byggnaderna påbörjades i ett samarbete mellan Silvermuseet i Arjeplog och länsstyrelsen i Norrbottens län. Man har även delvis bevarat landskapet genom att hålla delar av inägorna, odlings- och slåttermark, öppna genom slåtter.
Ekonomin var främst baserad på självhushållning, det vill säga att man själv producerar allt man behöver men mindre komplement till självhushållningen tillkom. Basen var jordbruk odling av korn och potatis samt boskapskötsel, men man bedrev även fiske och i viss mån jakt, smidde sina egna spikar och brände sin egen tjära. Man sålde en del produkter, främst smör, till samer både på beställning och då dessa passerade förbi. De samer inbyggarna hade mest att göra med, kom från samebyn Maskaurear. Maskauresamerna skötte även om några ren som ägdes av en av delliknäsborna. Jordbruket var relativt välmående, till stor del beroende på den gynnsamma marken med, bördig åkerjord, läget högt uppe på sluttningen som skyddade mot tidiga frostnätter, naturliga ängar som nyttjades till slåtter och myrar lämpliga för myrslåtter och en bäck som möjliggjorde en liten skvaltkvarnar för att mala säden. Åkrarna inhägnades för att skydda dem från boskapen och från strören. Vintertid tog männen från Delliknäs ofta arbete i skogen, med avverkning och timmerkörning.
Delar av marken ingår sedan tidigt 2000-tal i naturreservatet Laisdalens fjällurskog. Byggnaderna är delvis öppna för allmänheten, och används också till fjäll- och fisketurism.
Källor
- Landskapsinventering av Delliknäs
, länsstyrelsen i Norrbottens län
- Silvermuseets sida om Delliknäs
- Om Delliknäs på Norrbottensfjällen, sajt ägd av länsstyrelsen i Norrbottens län
