Dialog

För den svenska standardtelefonen, se Dialog (telefon).

Dialog kommer från grekiskan och betyder genom samtal. Etymologin bakom ordet (grekiska: διά (diá, genom) + λόγος (logos, tal, språk)) reflekterar inte nödvändigtvis hur ordet används. På grund av likheter mellan prefixen διά- (diá-, genom) och δι- (di-, två) kan man tro att en dialog alltid utspelar sig mellan endast två parter. Jämför monolog.

Medan litterära dialoger är föremål för litteraturvetenskapliga undersökningar, undersöks vardagsdialoger av språkvetare, bland annat av sociolingvister.

Det har konstaterats att vardagsdialoger avlöper enligt vissa mönster där öppningsfas, huvudfas och avslutningsfas kan urskiljas. Under samtalets gång uppvisar deltagarna vissa beteenden som mer eller mindre noga följer inövade normer för att säkerställa dialogens/samtalets smidiga förlopp. Dit hör rollbyte mellan lyssnare och talare, verbala och ickeverbala lyssnarsignaler, pauser, avbrott mm. Reglerna för dialoger är också kulturellt determinerade och även antalet deltagare påverkar dialogens form och utveckling.

I litteraturen återgivna dialoger med så kallat direkt tal får texterna att verka mera livliga och verklighetsnära. Detta grepp gör det också enklare att belysa olika frågor från olika håll genom att tilldela protagonisterna bestämda åsikter och därmed roller i texten. Den fiktive talarens uttryckssätt i dialogerna bidrar dessutom till dennes karaktärisering.

Se även

• debatt
• diskussion