Dispersion

Dispersion syftar på vissa typer av spridning inom fysik och kemi. Med dispersion avses då inte onoggrannhet och rubbning av exakthet utan ett fysiskt fenomen:

• Inom fysiken är dispersion reserverat för frekvensspridningen inom optik, vissa mekaniska vÃ¥gors utbredning, gemmologi och för verkan av van der Waals-krafter i gasalaer och kolloid system. I övriga fall och inom akustik används termen spridning. Kolloider är ett disperst system inom fysikalisk kemi:

Kemisk dispersion betyder en blandning av småpartiklar i vätska finfördelade på olika faser, där kolloid betecknar tillståndet för de minsta partiklarna. För att åstadkomma ytterligare finfördelning, t ex för fett vid diskning, används lämpliga dispergeringsmedel. En kemisk lösning är ett väsensskilt fenomen.

Inom till exempel biologi och statistik talar man på svenska företrädesvis om spridning.

Elektromagnetisk strålnings fashastighet beror av dess frekvens och ger därför vitt ljus en uppdelning på olika våglängd, när det passerar ett glasprisma eller vattendroppar - regnbågen. Dispersion inom astrofysik avser den olika fördröjning som drabbar strålning som sprids mot elektronaer i interstellär rymden.

Inom exempelvis fibertekniken skiljer man sålunda på:

Moddispersion:

• Spridning i löptid (periodtid) mellan olika moder. UppstÃ¥r endast i multimodefiber

Materialdispersion:

• Glasets brytningsindex och därmed ljusets hastighet i fiberenn ändras med vÃ¥glängd. Detta medför att det blir periodtidsvariationer mellan de skilda vÃ¥glängderna i ljusets spektrum.

För vågor i och på vatten talar man ofta om dispersion, medan man för andra mekaniska vågor, t ex om ljuds utbredning och riktningskarakteristik säger spridning.