Ditlev Gothard Monrad

Karriär före enväldets fall

Han tog kandidatexamen i teologi 1836 och magisterexamen i semitiska språk 1838. Även om han under studenttiden umgicks med flera av de personer som kom att ha stor politisk betydelse var han själv inte politiskt aktiv förrän 1839 då han vid ett studentmöte utmärkte sig som talare.

Monrad var mellan april 1840 och juni 1841 en av redaktörerna för den nationalliberala tidningen Fædrelandet och gav själv ut flera flygblad som medförde att han blev censurerad och åttalad. Han var 1843 till 1846 redaktör för Dansk folkeblad, en tidning som var Selskabet for Trykkefrihedens rette Brugs organ.

Tiden som minister och biskop

Han kom med i ständerförsamlingen 1846 och kom att ingå som kyrko- och undervisningsminister i marsministärents efter envälde fall i samband med marsorologiheterna i mars 1848. Moltke utarbetade under denna tiden den nya grundlag (Danmarks rikes grundlag) som med ändringar fortfarande (2006) gäller[1] .

Moltke blev präst på Lolland 1846 och biskop för Lollands-Falsters stift 1849. Blev avskedat från posten som biskop 1854 på grund av sitt motstånd mot regeringen Ørsted.

Moltke kom in i folketinget 1849 och behöll med untantag för en period sommaren 1853 sin plats till 1865, mellan 1850 och 1858 var han ordförande i folketingets finansutskott. Han satt i riksrådet 1846-1863.

Som överdirektör och departementschef för folkskoleväsendet var han en av männen bakom 1856 års skollag och blev i maj 1859 åter Kyrko- och undervisningsminister. Han förlorade ministerposten i december samma år, men återkom i februari 1860 och behöll posten till 31 december 1863 då han istället blev statsminister.

Som statsminister försökte han undvika krig med Preussen och Österrike genom att erbjuda dem att han skulle dra tillbaka Novemberförfattningen, men gick inte med på att låta kungen egenmäktigt upphäva den.

Under dansk-tyska kriget 1864 motsatte han sig de förslag som kommit fram vid Londonkonferensen. Efter att tyskarna tagit ön Als blev han avsatt. I folketinget kom han att fortsätta argumentera för att Danmark hellre skulle dela Slesvigs öde än att gå med på en fred där det blev tyskt.

Efter dansk-tyska krigets slut

Monrad emigrerade 1865 till Nya Zeeland efter Danmarks nederlag i kriget. Där ägnade han sig åt lantbruk, men 1869 återvände han till Danmark. Han blev då först präst i en by utanför Köpenhman innan han 1871 åter biskop i Lollands-Falsters stift, en post han höll till sin död. Mellan 1882 och 1886 satt han åter i folketinget, efter att han tidigare från 1871 gjort misslyckade försök.

Bibliografi

Gamle Ny-Zeeland (1870)
Prædikener (1871)
Fra bönnens verden (1876)
Den første kamp om den apostoliske troesbekjendelses oprindelse (1875)
Den femte bøn og dens liv i kirkeken indtill Luther (1883)
Et bidrag til den apostolske troesbekjendelses historia (1885-1886)

Källor

Nordiska familjebok: Ditlev Gothard Monrad
}|Benito Scocozza och Grethe Jensen,}} }|} (red.)}} }| [} Politikens etbinds - Danmarks historie] | Politikens etbinds - Danmarks historie}} }| (2005)}}}|, }.}} }| Översättning: }.}} }| }: }.}} }| kap. }.}} }| sid. }.}} }| uppslagsord: }.}} }| på internet }.}} }| ISBN 978-87-567-7339-3.}}

Företrädare: }	Danmarks kyrko- och undervisningsminister 22 mars 1848 - 18 november 1848	Efterträdare: }
Företrädare: }	Danmarks kyrko- och undervisningsminister 6 maj 1859 - 2 december 1859	Efterträdare: }
Företrädare: }	Danmarks kyrko- och undervisningsminister 24 februari 1860 - 31 december 1863	Efterträdare: }
Företrädare: }	Danmarks inrikesminister 24 februari 1860 - 15 september 1851	Efterträdare: }
Företrädare: }	Danmarks statsminister 31 december 1863 - 11 juli 1864	Efterträdare: }
Företrädare: }	Danmarks utrikesminister 31 december 1863 - 8 januari 1864	Efterträdare: }
Företrädare: }	Danmarks utrikesminister (vikariat) 3 april 1864 - 6 juli 1864	Efterträdare: }
Företrädare: }	Danmarks finansminister 31 december 1863 - 11 juli 1864	Efterträdare: }