Dolk

Dolk är ett kort, symmetriskt, vanligen tvåeggat stickvapen som först tillverkades av horn, ben eller flinta och senare av koppar, brons eller järn. Dolkar av flinta förekom allmänt under senare delen av yngre stenåldern.

Flintdolkarna kunde vara parallellhuggna eller av lansett- eller fiskstjärtsform. De anses representera höjdpunkten inom flinthuggarkonsten.

Många flintdolkar har tillhuggna 'gjutsömmar' som kan betyda att hantverkarna hade metalldolkar från uneticekulturen i mellaneuropa som förebild. I slutet av yngre bronsålderetn övertog svärd helt dolkens roll som personligt vapen.

I modern tid är dolk ett kort blankvapen avsedd att användas enbart för stöt. Klingan är av stål och vanligen rak och tveeggad. Handtaget (fästet) är försett med parerstång.

Dolken blir ofta förväxlad med kniven. Skillnaden ligger i handtaget. En dolk har ett symmetriskt, kring tången centrerat, handtag som ligger rätt utefter bladet, vilket gör den till ett utmärkt stötvapen. En kniv har handtaget placerat på ett sådant sätt att det utmärker sig mer som skärvapen, men även fungerar att stöta med.

Se även

• Fairbairn-Sykes