Duk

Utöver duk att lägga på bord eller annan plan yta, förekommer också begreppet huvudduk (huvudkläde) för den huvudbonad som utgörs av ett tygstycke som knyts eller fästs på huvudnet med spänne eller hårnålar. För det tygstycke som avses då en konstnär målar 'på duk', se kanvas.

Förningsduk kallas den duk, ofta vävd i områdesvisa traditionella mönster, som prydde den korg som användes att ta med förningen i. Mest påkostade förningsdukar utvecklades i Skånemar där de försågs med utdragssöm och knypplad spets. Förningsduken och dess korg var något av vår tids kasse.

Redan från 1400-talet kan målningar ge besked om att vid finare tillställningar försågs borden med flera lager av mönstradeerer dukar, vilka plockades bort mellan varje rätt och användes som servett. I de högsta social skikten förekom istället handkläden för ändamålet, föregångarna till servetterna.

Även över bordet och dess sällskap spändes dukar för att hindra nerfallen smuts att komma i maten (bordshimmel eller päll). Detta i en tid när man ännu inte börjat äta på egna tallrikar.

Dukvara är dock något helt annat än duk i denna bemärkelse. Det är mer en teknisk term för produkter av textil karaktär (fiberduk, nät, trikå) som både kan bredas ut och rullas.