El-bas
Bassokitara
Guitare basse
Bassgitar
)
|
| Elbas |
|---|
| Typ: Knäppinstrument } > | }} |
| Familj: |
| Stämning: C en oktav ner |
| Strängar: kontra-E, kontra-A, D, G |
Omfång: kontra-E – ca G1)
|
| Tessitura: |
| Spelsätt: |
| Notation: Ackordanalys, notskrift |
| Klav: |
| Ensembler: Rockband, m. fl. |
| Används i: Rock, hårdrock, jazz, punk, funk, rythm and blues, m. fl. |
" >
Kroppen är oftast helt solid och instrumentet har vanligen fyra strängar. Dessa stäms en oktav under gitarrens fyra lägsta strängar. Även femsträngade elbasar förekommer, med H som lägsta sträng, liksom sexsträngade basar med H som lägsta sträng och C som högsta. Elbasar med fler strängar förekommer också men de är ganska ovanliga. Alternativa stämningar förekommer, till exempel stäms E-strängen ofta ned till D.
Bandlösa elbasar har inga metallstavar (band) på greppbrädan. De blir mer svårspelade än instrument med band eftersom fingrarna måste trycka ned strängarna på exakt rätt plats. Jaco Pastorius blev känd för sitt spel på bandlös elbas.
Elbasen hålls horisontellt mot kroppen, upphängd av ett axelband och strängarna slås an med ett plektrum eller med fingrarna. En pickup fångar de elektriska signalerna som vanligtvis skickas till en förstärkare som spelar upp ljudet.
Den första elbasen konstruerades av Leo Fender år 1951; och märket Fender tillhör fortfarande de ledande, tillsammans med bland annat Yamaha, Rickenbacker och Warwick. En känd svensk tillverkare var Hagström.
Elbasen används nästan alltid som rytm- och kompinstrument i musikstilar som country, pop, rock och soul. The Doors, som inte hade någon basist, är ett av undantagen.
)
Fender Precision Bass, lackad i s.k. sunburst. Instrumentet har metallkåpor över stall och mikrofoner, dessa tas ofta bort eftersom de inte fyller någon praktisk funktion utan tvärtom är i vägen
Se även
