Epikurism

Bevarade skrifter

Epikuros var väldigt produktiv i sitt skrivande, men nästan inget av det han skrivit har överlevt, eftersom hans skrifter inte ansågs värdiga att kopiera av medeltida munkar, då de ej motsvarade de kristna normerna. Författaren Diogenes Laertios skrev omkring 200 e.Kr. Om kända filosofers liv och tankar, ett verk i 10 band om flera olika filosofer, och en av eftervärldens huvudsakliga källa för antikens filosofer. Diogenes nämner en lång lista på verk som Epikuros ska ha skrivit, men påpekar hur han fått beskrivet att Epikuros verk ofta handlade om samma ämnen i olika tappning.

Diogenes förmedlar även en sats om Epikuros huvudteser, tre av Epikuros brev; brevet till Herodotos, som summerar hans metafysik, brevet till Pythokles, som beskriver atomläran och himlafenomenen brevet till Menaikeus (även känd som 'Menoeceus'), där han summerar sin etiska lära. I ett kort utdrag ur ett brev till Idomeneus beskriver Epikuros också sin smärta och nära förestående död i relation till sin filosofi.

På grund av frånvaron av Epikuros egna verk har de senare verken om epikurismen väldigt stort värde. Två av de viktigaste källorna är den romerska poeten Lucretius och den romerska politikern Cicero. Lucretius var epikuré, och skrev den kända lärodikten Om tingens natur. Ciceroen var främst anhängare av den stoiska skolan och skrev en serie verk som utredde de större filosofiska lärorna för den tiden, däribland epikurismen. En annan viktig källa är essäist Plutarchos (50 e.Kr-120 e.Kr), som var platonist. Emellertid var både Cicero och Plutarchos avogt inställda mot epikurismen, vilket färgar deras åsikter.

Vid utgrävningar i Herculaneum, påträffades ett filosofiskt bibliotek av svårt skadade papyrusrullar, vilket huvudsakligen var epikureiska skrifter. Flertalet av dessa är författade av Filodemos från Gadara, som var verksam i Rom under sista århundradet f.Kr. Bland annat har ett viktigt utdrag ur Epikuros verk om viljans natur bevarats, och ett annat papyrus som han skrev, hjälper oss att förstå de allmänna grunddragen i Epikuros etik.

Epikuros viktigaste lära är klar, men eftersom så få av hans verk överlevde är många detaljer angående epikurismen oklara och ifrågasatta.

Epikurismen i korta drag

Man bör undvika det som skapar oro, som politik och offentligt liv.
Man bör leva i stillhet, bland sina vänner.
Människan bör söka de ting som ger lust, men inte nöjesliv och tillfällig njutning, utan det livets goda som leder till varaktig lycka.
Frånvaron av plåga är det högsta goda.

Etiska läran

Epikurismen förespråkar att människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt liv bland vänner, där hon undviker allt smärtsamt, och söker de ting som ger henne varaktig lycka. Epikuros ansåg att varje människa bör leva här och nu och inte vara rädd för efterlivet, eftersom det inte finns något liv efter döden. Epikurismen är således materialistisk, och anser att frånvaron av smärta är den högsta lyckan.

Epikurismens hedonism

Epikurismen tror som Aristoteles att det högsta goda endast bör värderas efter det goda i sig, inget annat. Som Aristoteles anses även lycka som att vara det högsta goda. Till skillnad från Aristoteles anser epikurismen inte att man ska identifiera välbehag med lycka, en anledning till detta är att epikurismen anser att välbehag är det enda människor gör, av värde för välbehaget i sig. Epikéerna hävdar att allt vi gör, gör vi i slutändan för att öka välbehaget för oss själva. Detta är, enligt Epikuros, bekräftat av att barn instinktivt söker välbehag och flyr från smärta. Vidare hävdar Epikuros att detta även stämmer på vuxna, men att det då är svårare att se, på grund av att vuxna människors uppfattning om vad som ska ge dem lycka är mer komplicerad. Epikuréerna ägnade mycket tid åt att göra den åsikten rimlig - att alla handlingar, även till synes självuppoffrande handlingar eller handlingar som enbart utförs för att vara ädla, i själva verket är direkt riktade mot att skaffa välbehag för en själv.

Ett annat argument, som passar in i Epikuros empirism, ligger i människans själviakttagande upplevelser. Varje människa begriper genast att välbehag är bra och att smärta är dåligt, på samma sätt som envar genast begriper att eld är varmt. Inga vidare argument behövs för att visa det goda i välbehag och det onda i smärta.

Även om alla välbehag är goda och alla plågor är onda, hävdar epikurismen - att alla välbehag inte är rätta att välja, eller att alla plågor bör undvikas. Alla bör kalkylera och välja det som kommer att resultera i det bästa för en själv längre fram i livet, och avstå från det som ger välbehag under en kort tid, om det även innebär att det slutligen kommer leda till större smärta längre fram i livet. Det är möjligt att tolka detta som att orättvist beteende kan vara godtagbart om utövaren kommer undan med det, men Epikuros förnekar detta i den 35:e lärosatsen.
'Det är omöjligt för en man som i hemlighet kränker villkoren för överenskommelse att inte skada eller bli skadad, att känna sig säker på att han kommer att förbli oupptäckt, även om han redan flytt tiotusentals gånger; för intill sin död kan han aldrig vara riktigt säker på att han inte kommer bli upptäckt.'

Dygder

Epikurismens hedonism kritiserades allmänt och fördömdes under antiken, för att den skilde sig från dåvarande traditionell moral. Epikuros hävdade dock att dygder, som exempelvis mod och återhållsamhet, behövs för att nå lycka. För epikurismen är dock dygderna inte värdefulla i sig, utan endast för det hållbara goda välmående man kan uppnå med hjälp av dom. Epikurismen hävdar att alla dygder slutligen är former av klokhet, i att kalkylera vad som är i ens eget bästa intresse. I denna åsikt går epikurismen emot majoriteten av grekiska etiska teoretiker, till exempel stoikerna, som identifierade lycka med dygd, och Aristoteles, som identifierade lycka med att leva efter dygderna.

Naturkunskap och filosofi

Epikurismen ansåg naturkunskap och filosofi som nödvändigt för att hitta bestående gott välmående. För att, enligt epikurismen, så är naturkunskap nödvändigt för att ge förklaringar av naturfenomen och därigenom fördriva rädsla för gudar. Den viktigaste lärosatsen 12 betonar varför epikurismen anser naturkunskapen som viktigt:

'Det är inte möjligt för någon att bli kvitt sin rädsla inför de viktigaste frågorna, om man inte förstår universums natur men likväl sätter tilltro till myter. Alltså: utan kunskap om naturen finner man ingen glädje i rent välbehag.'

Epikurismen ansåg filosofi som viktigt, för att förstå hur man lever klokt, och därav kommer närmare lyckan.

Den viktigaste lärosatsen 5 beskriver detta:

'Det är omöjligt att leva ett behagligt liv utan att leva klokt, hedervärt och rättfärdigt, och det är omöjligt att leva klokt, hedervärt och rättfärdigt utan att leva ett liv fullt av välbehag. När något av dessa kriterier inte uppfylls, när, till exempel, människan inte klarar av att leva klokt, är det omöjligt för henne att leva ett liv fullt av välbehag, även om hon lever sitt liv hedervärt och rättfärdigt.'

Olika typer av välbehag

För epikurismen är välbehag närbesläktat med att uppfylla ens egna begär. Epikurismen skiljer mellan två olika typer av välbehag: välbehag i rörelse och statiska välbehag. Välbehag i rörelse inträffar då någon håller på att tillfredställa ett begär, till exempel genom att äta någonting vid hunger. Dessa behag involverar en aktiv stimulering av sinnet, vilket är anledningen till att de flesta kallar detta för välbehag. Den andra typen av välbehag är när sinnena har blivit tillfredställda, (mättnad efter en måltid till exempel) tillståndet att inte längre vara i behov av mat är i sig självt ett välbehag. Epikuros kallar detta för statiska välbehag, och säger att den statiska är den bästa typen av välbehag.

På grund av detta förnekar epikurismen att det finns något mellanliggande tillstånd mellan välbehag och smärta. När en individ har otillfredsställda begär är det smärtsamt, och när denne inte längre har otillfredsställda begär, detta stadiga tillstånd, som är det bästa behaget, finns det helt och hållet bara tillstånd som välbehag och smärta.

Epikurismen skiljer också mellan fysiska och mentala välbehag och smärtor. Fysiska välbehag och smärtor angår bara det nuvarande, medan mentala välbehag och smärtor även innehåller dåtida händelser (bra minnen och dåliga minnen) och framtida (tro på lyckad framtid eller rädsla för vad som ska hända). Den största förstöraren för lycka, tror epikurismen, är rädsla för framtiden, till exempel rädsla för döden (se sektionen 'Döden'). Den som kan göra sig av med rädslan för framtiden och möta den med självförtroende om att ens begär kommer bli uppfyllda, kommer enligt epikurismen, att hitta lugn i sinnet och komma närmare den högsta lyckan.

Olika typer av begär

På grund av den nära kopplingen mellan välbehag och begär ägnade Epikuros stor möda i sin etik åt att analysera olika typer av begär.
Om välbehag orsakas av att få det du söker (begärtillfredsställelse) och smärta från att inte få det du vill ha (begärfrustration), då finns det två strategier du kan följa i förhållande till det givna begäret: Du kan antingen sträva efter att uppfylla begäret eller försöka eliminera begäret.
För det mesta förespråkar Epikuros den senare strategin, den att skala ner begären till ett minimum, ett minimum som är lätt att uppfylla.

Epikurismen skiljer mellan tre typer av begär: Naturliga och nödvändiga begär, naturliga men onödiga begär, och 'fåfänga och tomma' begär. Exempel på naturliga och nödvändiga begär inkluderar begäret efter mat, skydd, och liknande. Epikurismen anser att dessa begär är lätta att uppfylla och svåra att eliminera (de är naturligt hårt knutna till människan), och ger stora välbehag när de är uppfyllda. Vidare är de nödvändiga för livet, och de är naturligt begränsade; om någon är hungrig krävs det bara en begränsad mängd mat för att fylla magsäcken och därmed begäret. Epikurismen förespråkar att alla ska uppfylla dessa begär.

Fåfänga begär inkluderar begär efter makt, rikedom, berömmelse, och liknande. De är svåra att uppfylla, delvis för att de inte har någon naturlig gräns. Om en person har begär efter rikedom eller makt, spelar det ingen roll hur mycket denne får, det går alltid att få mer, och ju mer som denne får, desto mer vill personen i fråga ha. Dessa begär är inte naturliga för människan, utan inrättas av samhället och ger en falsk tro om vad vi behöver, till exempel tron att makt ska ge oss säkerhet från andra. Epikurismen anser att dessa begär ska elimineras.

Ett exempel på ett naturligt men icke nödvändigt begär är begäret efter lyxmat. Mat är visserligen nödvändigt för överlevnad, men ingen behöver någon speciell sorts matt för att överleva. Epikurismen förespråkar ett asketisk sätt att leva. Detta innebär dock inte att man skall neka sig lyxmat om det 'råkar vara tillgängligt', men att hela tiden förvänta sig lyxmat och liknande leder till olycka. Ett känd Epikuros-citat lyder, 'Om du vill göra Pythokles rik, ge honom inte mer mat, utan minska hans begär.' Genom eliminationen av smärtan som orsakas av ouppfyllda begär, och eliminationen av osäkerheten som inträffar på grund av rädsla för att ens begär i framtiden inte längre ska uppfyllas, genom dessa eliminationer uppnår en människa enligt epikurismen lugnet - och genom lugnet - lyckan.

Beroenden/Droger

Tobak är den typ av välbehag som är beroendeframkallande. Det är, enligt epikurismen, inte nödvändigt, såsom mat, inte heller är det önskvärt, på grund av dess konsekvenser på lång sikt. Epikurismen anser att nikotin är dåligt också på grund av att de anser att när en person är beroende av till exempel nikotin, så har den förlorat en liten del av sin frihet, epikurismen ansåg detta på grund av att beroende skapar ett psykiskt behov, som när det inte är mött resulterar i smärta. Därav anser epikuréer att, detta tillsammans med dina nödvändiga begär, gör att behovlöshet och välbehag blir ett nästintill omöjligt mål att nå.

Droger i allmänhet anses dåliga enligt epikurismen, på grund av att de kan försöra de elementära välbehagen i livet, och göra verkligheten, när den som drogat sig inte är hög av någon drog - färglös och tråkig. Även anses det dåligt på grund av att när man är beroende av någon drog, så minskar personens frihet, i hänseende till att man måste offra en del av sin fritid för att få pengar till drogen, och därav minskar potentialen att hitta lyckan, enligt epikurismen.

Döden

Epikuros anses vara en av de första som var anhängare till Demokritos atomteori, som hävdar att allt består av mycket små byggklossar.
Även om detta ur vetenskaplig synvinkel kan te sig självklart för oss idag, fanns det många idéer kring detta under antiken. När en människa då dör, enligt atomteorin såsom Epikuros tolkar den, upplöses atomerna och återgår till det stadium de hade innan personen föddes.

En rädsla för döden är, enligt Epikuros, baserad på en onödig rädsla att få ett 'dåligt' liv efter detta. Epikuros tror att denna rädsla försvinner med insikten om att döden är en förintelse av ens existens. Hans åsikt var dock inte obestridd. Tron på ett liv efter detta var generellt en självklarhet.

Om döden är en förintelse, säger Epikuros, då är den 'ingenting för oss'. Epikuros främsta argument är: Om döden är något dåligt, för vem är det dåligt? Inte för de levande, eftersom de inte är döda, och inte för de döda, eftersom de inte existerar. Hans argument kan listas enligt följande:

Döden är en förintelse.
De levande har inte förintats. (om så var fallet skulle dom inte leva)
Döden har ingen inverkan på de levande. (från 1 och 2)
Alltså är döden inte dålig för de levande. (från 3)
För att någonting ska vara dåligt för någon, måste den personen i alla fall existera.
Den döde existerar inte. (från 1)
Alltså är inte döden något dåligt för den döde. (från 5 och 6)
Alltså är inte döden något dåligt för vare sig den levande eller den döde. (från 4 och 7)

Epikuros tillägger att; om inte döden ger dig någon smärta när du är död, är det dåraktigt att låta rädsla för döden ge dig smärta nu.

Ett annat argument från Epikuros mot rädslan för döden är återgivet av Lucretius. Argumentet lyder enligt följande (i stora drag):

Den som räds döden bör fundera över tiden innan han var född. Var den plågsam? Vi anser inte att evigheten innan vi var födda som någon, för oss, fruktansvärd tid; därför borde vi inte heller tänka oss den eviga tiden efter vår död som något fruktansvärt.

Sex och kärlek

Epikuros klassificerade sex inom 'naturliga men onödiga begär'. Epikuros har uppgivits att ha sagt att 'sex har aldrig gjort någon gott, och man bör se sig själv som tursam, om det inte gjort en ont' Diogenes Laertius - Om kända filosofers liv och tankar. Man bör dock tänka anakronistiskt angående detta, dagens sexmoral skiljer sig från Epikuros tid, då med tanke på hur ofta och i vilken utsträckning sexuellt umgänge utförs Plutarch 653F-654B = Usener 61 Epikuréerna ansåg att kärlek, sex, och vänskap måste separeras. Epicurus and Lucretius on love and death

, artikel på chass.utoronto.ca Epikuréerna ansåg att det egentligen inte är något fel med obesvärat sex, men att kärlek och vänskap är mycket viktigare.

Vänskap

Epikuros värderar vänskap högt och lovordar den med extravaganta termer. Epikuros sade att vänskap 'dansar runt världen och berättar för oss att vi måste vakna upp för att se lyckan'. Vänner kan ge den största tryggheten åt varandra, medan ett liv utan vänner är ensligt och omgett av risker, hävdade han. 'Samma övertygelse som inspirerar tro i, att inget vi har att vara rädda för är för evigt eller ens lång tid, gör det också möjligt för oss att se, att i det begränsade onda i detta livet, finns det ingenting som stärker vår trygghet så mycket som vänskap', enligt den 28:e lärosatsen.
För att vänskap ska inträffa, måste personerna kunna lita på varandra, och vänner bör behandla varandra lika väl som de behandlar sig själva. Epikuros Trädgård, som Epikuros levde i med sina vänner, införlivade dessa ideal, de ideal som Epikuros hävdade var nödvändiga för att hitta lugnet och lyckan.

Rättvisa

Epikuros är en av de första filosoferna som ger en väl utvecklad kontraktsteori om rättvisa. Epikuros säger att rättvisa är en överenskommelse att 'varken skada eller bli skadad,' och att vi måste ha en uppfattning om rättvisa som 'det som är nödvändigt för gemensamma förbindelser.'

Liksom dygderna värderas rättvisa enbart för dess bidragande orsaker, på grund av dess nytta för varje medlem i samhället. Epikurismen anser att den främsta anledningen för att inte handla orättfärdigt är att den felande kommer bli straffad vid upptäckt, och även om denne inte blir upptäckt kommer rädslan för att bli upptäckt att skapa smärta.

Vidare anses dock att rädslan för straff är nödvändig, främst för att hålla 'dårar' i ordning, som annars skulle döda, stjäla, och så vidare. Den vise epikurén inser nyttan i lagarna, och eftersom han inte har begär efter stor rikedom, lyxiga konsumtionsvaror, politisk makt eller liknande inser han därmed att han inte har någon anledning att bryta mot lagen.

Även om rättvisa bara existerar där det finns en överenskommelse över hur envar ska agera - gör inte det rättvisa helt och hållet konventionell, om med konventionell menas att vi i varje uppträdande dikterat av lagen, särskilt för det samhället, är av den anledningen rättfärdigt, och att lagen för ett särskilt samhälle är rättfärdig för det samhället. Eftersom samhällskontraktet finns för slutmålet att skydda det som är användbart för medlemmar i samhället, är det endast de lagarna som i slutändan är nödvändigt rättfärdiga. Sålunda är förbud mot mord rättfärdigt, men lagar mot rasblandning är inte rättfärdiga. Eftersom det som är av nytta, kan variera från plats till plats, och från en tidpunkt till en annan, kan vilka lagar som är rättfärdiga - även de variera.

En mängd av de viktigaste lärosatserna berör rättvisa.

Anvisningar/Värderingar för en epikuré

8 Anvisningar

Var inte rädd för Gud
Oroa dig inte för döden
Var inte rädd för smärta
Lev ett simpelt liv
Ansätt välbehag med klokhet
Skaffa vänner och bete dig gentemot dom med godhet
Var ärlig i dina affärer och i ditt privatliv
Undvik kändisskap och politiska ambitioner

Elementära Värderingar

1-5 har att göra med oss själva.

Klokhet
Självskötsel
Självtillräcklighet
Stillhet
Enkelhet
Vänskaplighet
Ärlighet
Generositet
Gladlynthet
Mildhet

6-10 har att göra med vår relation till andra.

Epikuros trädgård

År 306 f.Kr eller 307 f.Kr, begav sig Epikuros med några lärjungar till Athen. Där köpte han en trädgård i en förort, därav fick hans skola namnet 'Epikuros trädgård', det huvudsakliga arbetet på trädgården vart dock färdigställt vid Epikuros hus, där manuskript och brev var producerade och skickade till den växande skaran av epikuréer i Grekland. Istället för att försöka vinna över hela städer och nationer, som tidigare filosofener hade gjort, ville Epikuros locka enstaka individer till den epikuréiska subkultur, medan han observerade de religiösa och legala former av det större samhället. Bland de viktigaste medarbetarna i skolan var, Metrodoros, som fram till sin död 277 f.Kr ledde skolan tillsammans med Epikuros, Hermarchos från Mytilene, som övertog ledningen av skolan efter Epikuros död 270 f.Kr. Andra framstående medlemmar var, finansmannen Idomeneus, satiriken Colotes och matematikern, Polyaenus av Lampsacus. Bland lärjungarna fanns Timokrates, som var Metrodoros bror (lämnade senare skolan och försökte bringa den dåligt rykte). Fram till sin död levde och arbetade Epikuros i Athen bland sina vänner och lärjungar. Epikuros trädgård var uppenbarligen mycket mer än en filosofisk skola. Epikuréernas liv, tillsammans, grundade sig på medlemmarnas vänskap och på deras gemensamma tro på Epikuros lära. Det var inom trädgården som Epikuros blev känd för sin stora kärlek till vänskap, och hans ovanligt liberala attityd, genom att han tillät kvinnor och slavar till den innersta cirkeln i skolan. Bevarade fragment från brev av Epikuros och hans anhängare vittnar om mästarens och anhängarnas livliga deltagande i varje medlems personliga öde och om viljan att hjälpa varandra, ekonomiskt såsom politiskt.

Epikuros hade ett noga utfört program, av utbildning och instruktioner för den epikureiska skolan, för att tillkännage sig för studenterer. De som accepterade Epikuros lära blev uppmuntrade att formellt proklamera deras epikureiska identitet, bygga vänskap med varandra, vörda grundarna av trädgården som förebilder, och fira bestämda festivaler för epikurismen. En annan unik aspekt för trädgården var dess undvikande av samfällda och kollektiva formeringar av organisationer. Juridiskt sett, så var trädgården i sig, en lagenlig förening av lärare och avskrivare av manuskript, som arbetade inom Epikuros hushåll och var sponsrade av undervisning, manuskript-avgifter, och frivilliga donationer

Somliga har sagt att epikurismen verkar vara mer av en religiös sekt än en filosofisk inriktning. Epikuros ville onekligen att hans filosofi skulle hjälpa människor att tjäna ett lyckligare liv, men Epikuros var en filosof, en filosof som försökte övertyga genom argument.

Senare förtalare har försökt att uppväcka fördomar gentemot epikuréerna, för att dom skulle vara tygellösa och släpphänta, men förstahands vittnesbörder porträtterade Epikuros som en man som hade, ”oöverträffad välvilja till alla män”, och väldigt god relation med sin familj och de entusiastiska lärjungarna till hans lära.
Den sanna sinnelagen för trädgården kan även bli bedömd genom den inskriften som stod på den port som välkomnade de som gick in i trädgården:

”Främling, här ska du med glädje stanna; här är vårat högsta goda välbehag. Skötaren för boningen, en vänlig värd, ska vara redo för dig; han kommer att välkomna dig med bröd, och servera dig med vatten, även det i en stor mängd, med dessa ord: ” Har du inte blivit väl omhändertagen? Denna trädgården ökar inte din aptit, men släcker den.”

Ingenting om trädgårdens utseende är känt, men eftersom den var väldigt nära till den kanaliserade Eridanus River, måste de därifrån, fått rikligt med vatten för vattning till träder och växt. Efter Epikuros död blev trädgården överlåten till hans följeslagare.

Ledare över Epikuros trädgård

De kända ledarna över Epikuros trädgård i Athen, är enligt Diogenes Laertios, dessa i ordningsföljd:

Epikuros
Hermarchos
Polystratus
Dionysius
Basilides
Apollodorus
Ptolemy the Black och Ptolemy the Fair
Zeno av Sidon
Demetrius Laco
Diogenes av Tarsus
Orion

Tetrapharmakos

Huvudartikel: Tetrapharmakos.

Tetrapharmakos, bokstavligen 'Det fyrfaldiga läkemedlet, är en dikt av Epikuros som på många sätt sammanfattar epikurismens filosofi. Dikten är nedskriven av Filodemos.

Frukta inte gud
Bekymra dig inte om döden
Det som är gott är enkelt att få
och det som är förfärligt är enkelt att uthärda
(Filodemus, Herculaneum Papyrus, 1005, 4.9-14)

Kanoniken

Kanoniken är det svenska namnet på en bok med den grekiska titeln Kanon (ungefär 'linjal' eller 'måttstock'), i vilken Epikuros behandlar grundvalarna för sin kunskapsteori och vetenskapsteori. I Kanoniken beskriver Epikuros tre 'sanningskriterier': sinnesförnimmelserna (astheseis), förbegreppen (prolepseis) och affekterna (pathe).

Epikuros ansåg att för att bevisa något som ett sanningskriterium, måste det först bevisas att det självt är sant.

I kanoniken hävdar Epikuros bland annat att alla sinnesförnimmelser är sanna och att alla sinnesförnimmelser kan fungera som sanningskriterier, och att man bör acceptera att alla förnimmelser är sanna.

Förbegreppen är Epikuros andra kriterium. Epikuros hävdade att förbegrepp främst har en språklig funktion, och att man bör skilja detta mot deras roll som kriterier.

Angående sanna och falska begrepp hävdade Epikuros att förbegreppen är sanna, då ordens grundbetydelse måste vara intuitivt känd och inte kräva något bevis, för om det inte var så, skulle vi varken kunna svara på filosofiska frågor, eller bedöma åsikters sanningshalt. Och därmed skulle vi hamna i en oänlig regress.

Angående rätta och orätta handlingar ansåg Epikuros att för att avgöra om en viss handling är rätt eller orätt, måste man relatera till förbegreppet, och se förbegreppet som sant, för att inte hamna i öändlig regress. Epikuros hävdade alltså att man måste förutsätta att både sinnesförnimmelserna och förbegreppen är sanna. Sinnesförnimmelserna och förbegreppen behövs för att avgöra en handlings rätt eller orätt.

Angående observerbara sakförhållanden slås sanningen eller falskheten fast genom bekräftelse respektive icke-bekräftelse. Man måste erkänna att alla de åsikter som är förenliga med kriterierna, kan vara sanna.

För att bestämma om ett sakförhållande är korrekt måste man räkna upp alla förklaringar som är förenliga med fenomenen, för att säkerställa att man fått nys på den förklaring som gäller det specifika fallet. För att finna möjligen riktiga förklaringar kan man utgå från en analogi mellan observerbara och icke observerbara sakförhållanden, beskriva de icke observerbara orsakerna till observerbara fenonem. För att bestämma om ett sakförhållande är rätt måsta man alltså använda sig av kriterierna.

För vidare läsning om Kanoniken, se Otfried Höffe - De Stora Filosoferna.

Metafysik

Epikurismens metafysik är en viktig grundsten i den epikureiska filosofin. Den bygger på atomläran såsom utformad av de tidigare filosoferna Demokritos och Leukippos. Atomerna är obegränsade, evigt och bestående av ingenting annat än kroppar och tomrum. De har dock själva inga andra egenskaper än storlek, form och vikt. Kropparna är antingen enskilda, odelbara atomer, eller sammansatta av flera atomer. Atomerna virvlar slumpmässigt omkring, kolliderar och griper tag i varandra, vilket är vad som skapar olika organismer.
Epikuros menade att universum är obegränsat, evigt och bestående av ingenting annat än kroppar och tomrum.

Även om atomläran idag har flest anhängare, var inte den gängse uppfattningen sådan fram till modern tid. Istället ansågs Aristoteles elementlära ha störst auktoritet, och ansågs mest vetenskaplig fram till 1700-talet.

Själen

Själen är utspridd genom hela kroppen genom mycket, mycket fina partiklar. När kroppen dör och förintas, förintas även själen. Utan kroppen kan inte själen existera, och döden leder enligt vad epikurismen tror, som vi läste tidigare, till total icke-existens. (Döden, punkt 5)

Kända epikuréer

Thomas Jefferson refererade sig själv, under sen senare delen av sitt liv Epicurean History

, artikel på epicurus.net, som epikuré. Andra anhängare till Epikuros lära inkluderar Horatius, och senare Gassendi, Bernier, Saint-Evremond, Ninon de l'Enclos, Diderot, Jeremy Bentham och Nietzsche. Den franska filosofen Charles Batteux och advokaternen och politik med samma nationalitet, Jean Anthelme Brillat-Savarin, sympatiserade även de med epikurismen. Bland dagens epikurism-sympatisörer, kan bland annat Michael Onfray och Jennifer Michael Hecht nämnas.

Karl Marx hade Epikuros som ämne i sin doktorsavhandling.

Böcker om epikurismen

För nya läsare

On Epicurus av Norman Lillegard
The Consolations of Philosophy av Alain de Botton
Om tingens natur (De rerum natura) av Lucretius, översätt till svenska av Sture Linnér
översatt till engelska av Brad Inwood och Lloyd P. Gerson
Epicurus George Andrew Panichas

För studenter och beundrare

Epicurus - His Continuing Influence and Contemporary Relevance Editerad av Dane R. Gordon och David B. Suits
The Hellenistic Philosophers, Vol. 1, Translations of the Principal Sources with Philosophical Commentary av Anthony A. Long, och David N. Sedley
Hellenistic Philosophy Stoics, Epicureans, Sceptics av Anthony A. Long,
Epicurus An Intrdocution av John M. Rist
Three Discourses of Happiness, Virtue and Liberty Collected from the works of Pierre Gassendi av Francois Bernier

För avancerade studier

Epicurus on Freedom av Tim O'Keefe
av James Warren
Epicurus and Democritean Ethics- An Archaeology of Ataraxia av James Warren
Paradosis and Survival Three Chapters in the History of Epicurean Philosophy av Diskin Clay
Lucretius and the Transformation of Greek Wisdom av David N. Sedley
Epicurus in Lycia - The Second-Century World of Diogenes of Oenoanda av Pamela Gordon
The Epicurean Tradition av Howard Jones
Atoms, Pneuma, and Tranquillity - Epicurean and Stoic Themes in European Thought Editerad av Margaret J. Osler
Epicurus' Ethical Theory - The Pleasures of Invulnerability av Phillip Mitsis
Epicurus on the Swerve and Voluntary Action av Walter G. Englert
Epicurus' Scientific Method av Elizabeth Asmis
The Sculpted Word - Epicureanism and Philosophical Recruitment in Ancient Greece av Bernard Frischer

Källor

:}||}} Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från }|Epicurus Wiki} |, }|}}

|}|[} Epicurus Wiki]} |, }|}}|Epicurus Wiki}|, }}}}}}}}|, }|}} Internet Encyclopedia of Philosophy

, Chass.utoronto.ca

, Epicurus.net

, epicurus.info, [1

], [2

] Nationalencyklopedin

Bokform: Otfried Höffe - De Stora Filosoferna

Referenser

Externa länkar

Epicurus & Epicurean Philosophy Informativ sida om epikurismen
Epicurus.info - Epicurean Philosophy Online E-Texter, fotogalleri, länkar, med mera.
The Epicurean Group Grupp för människor som är intresserade av epikurismen.
Epicurus Wiki Epikurism-Wiki.

Se även

Epikuros paradox