Eriksgata

]] Eriksgata kallades den resa som nyvalda medeltida svenska kungar måste genomföra genom de olika landskapen för att bekräftas av landskapens lagmän. Den gick medsols från valplatsen i Uppland genom Sörmland och Småland, runt Vättern i Västergötland och via Närke åter till Uppland.

Även efter valkungadömets avskaffande genomfördes eriksgator av bl a Karl XI, Fredrik I, Adolf Fredrik och Gustav III. I modern tid har begreppet använts för kungliga rundresor i landet under Gustav VI Adolf och Carl XVI Gustaf.

Ursprung

Eriksgatans ålder är okänd. Den första dokumenterade eriksgatan genomfördes av Magnus Eriksson 1335. Äldre Västgötalagen omnämner Ragnvald Knaphövde som ska ha ridit eriksgatan 1125-26. Han kom dock inte längre än till trakten av Falköping och Skara innan han slogs ihjäl av västgötarna därför att han ej tagit gisslan.

Förlopp

Magnus Erikssons Landslag från ca 1350 beskriver Eriksgatan på följande vis:

Lagen föreskriver endast var gisslan och lösen ska ske, ingenting om färdvägen. De exakta platser som skulle passeras varierade genom tiderna. Magnus Erikssons landslag tillkom endast 200 år innan valkungadömet slutligen avskaffades av Gustav Vasa och därmed satte Eriksgatans politiska betydelse ur spel. Sannolikt fanns Eriksgatan under lång tid och i olika former och syftet var att få kungavalet bekräftat.

Se också:

• Mora sten
• Svearike
• Svitjod

Litteratur

• Holmblad, Eriksgatan. FrÃ¥n medeltid till nutid, Carlsson, 1993. ISBN 91-7798-664-4