Eritreansk-etiopiska kriget

} |

} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

}}} |

} | | } |
 colspan="2" style="text-align: center; }} | border-top: 1px dotted #aaa;}}"  }
}}}}

} |
 }|colspan="3"|colspan="2"}} style="font-size:90%; border-top:1px solid #aaa;"  }
}}

 colspan="3" | colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | }}}
 colspan="3" | colspan="2" }} style="text-align: center; background: lightsteelblue;" | Del av }
}}
 colspan="3" | colspan="2" }} style="text-align: center; font-size: 90%; border-bottom: 1px solid #aaa;" | }
}
}}

 colspan="3" | colspan="2" }} | 

} |

} |

 Datum
 }

 Plats
 }

 Utfall
 }}}}
 Casus belli;
 }
}}
 Territoriella
ändringar
 }
}}

 colspan="3" | colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | Stridande
}}
 width="33%" | width="50%" }} style="border-right: 1px dotted #aaa;" | }
 width="33%" | width="50%" }} style="padding-left: 0.25em;" | }
} | 
 }
}}}}
 colspan="3" |colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | Befälhavare
}}
 width="33%" | width="50%" }} style="border-right: 1px dotted #aaa;" | }
 width="33%" | width="50%" }} style="padding-left: 0.25em;" | }
} | 
 }
}}}}
 colspan="3" | colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | Styrka
}}
 width="33%" | width="50%" }} style="border-right: 1px dotted #aaa;" | }
 width="33%" | width="50%" }} style="padding-left: 0.25em;" | }
} | 
 }
}}}}
 colspan="3" | colspan="2" }} style="background: lightsteelblue; text-align: center;" | Förluster
}}
 width="33%" | width="50%" }} style="border-right: 1px dotted #aaa;" | }
 width="33%" | width="50%" }} style="padding-left: 0.25em;"  }
} | 
width="33%" style="border-left: 1px dotted #aaa; padding-left: 0.25em;"  }
}}}}
}|
}}}
}} Eritrea

|stridande2 = Etiopien |stridande3 = |befälhavare1 = Sebhat Ephrem |befälhavare2 = Samora Mohammed Yunis |befälhavare3 = |styrka1 = |styrka2 = |styrka3 = |förluster1 = 19 000; 20-50 000Banks, Arthur; Muller, Thomas; och Overstreet, William, ed. Political Handbook of the World 2005-6 (A Division of Congressional Quarterly, Inc.: Washington, D.C., 2005), p.366. 156802952-7 |förluster2 = upp till 60 000.Banks et al., ed. Political Handbook 2005-6, p.378.; 123 000 |förluster3 = |kampanj = |noter = |}}

Eritreansk-etiopiska kriget var ett krig mellan Eritrea och Etiopien mellan 1998 och 2000et. Orsaken till kriget var en gränskonflikt mellan det då självständiga Eritrea och Etiopien, motsättningar från inbördeskrig som slutade 1991 var en bidragande orsak.

Bakgrund

1950 bestämde den internationella samarbetsorganisationen FN att den före detta italienska kolonin Eritrea skulle ingå i en federation med Etiopien. De två staterna skulle ha lika status inom federationen, undantaget att Etiopien skulle ansvara för försvarsmakt och utrikespolitik. Den av FN och USA framarbetade federationen kom att tyngas av stora inte motsättningar när Eritrea, dåtidens ekonomiskt och politiskt mest utvecklade del av Afrika söder om Sahara, skulle samsas med det feodala kejsardömet Etiopien.

Båda parter fann situationen ohållbar. Eritreanska partier och fackföreningar demonstrerade under hela femtiotalet mot Etiopiens kränkningar av den federala konstitutionen, bl. a. förbjöds den eritreanska flaggan, Etiopien började beskatta eritreaner, Etiopien stoppade inkomsterna från de eritreanska hamnarna i egen ficka, och användandet av eritreanska språk inskränktes till förmån för det etiopiska huvudspråket amhariska.

Kejsaren av Etiopien, Haile Selassie, svarade på protesterna med att 1962 helt sonika annektera Eritrea f.a. införliva det i Etiopien som en provins.

Redan 1961 utbröt en väpnad revolt i Eritrea mot de etiopiska kränkningarna. Detta blev upptakten på Eritreas trettio år långa befrielsekrig som varade till maj 1991. Det längsta kriget i afrikansk historia.

Drygt 65 000 eritreanska soldater stupade och ytterligare tiotusentals civila dog. Uppoffringen var enorm för ett land med 3,5 miljoner invånare. Antalet stupade och skadade etiopiska soldater är okänt men uppskattningsvis rörde det sig om flera hundra tusen.

Kriget

Under år 1998 accelererar osämjan mellan de båda staterna. I området runt orten Badme var det under våren skärmytslingar mellan beväpnade styrkor från båda sidor. Detta ledde till att Eritrea och Etiopien ökade sin militära närvaro i området. Under 1998 stegrades konflikten till ett fullskaligt krig på flera fronter, med flygattacker långt bakom fronten från båda sidor. Kriget utvecklade sig till ett skyttegravskrig.

I en etiopisk offensiv i februari 1999 tas Badme.

I maj 2000 utför Etiopien en stor offensiv över gränsfloden Mereb, längre österut på den mittersta fronten retirerar Eritrea inåt landet. Följden blir en etiopisk ockupation av en ansenlig del av Eritrea och att en vapenvila sluts mellan de båda staterna.

I december 2000 sluts ett fredsavtal i Alger.

Följderna av kriget

I kriget dog uppskattningsvis minst 100 000 soldater. 19 000 eritreanska soldater och ett okänt antal etiopiska, Etiopien har vägrat gå ut med några officiella siffror. Utöver detta invaderande Etiopien en fjärdedel av Eritrea, ödelade stora delar av Eritreas infrastruktur och gjorde mer än 500 000 civila eritreaner hemlösa.

FN och USA lyckades till slut igenom vapenstillestånd och fick de båda länderna att skriva på ett fredsavtal. Där bestämdes att FN-trupper skulle patrullera runt den etiopisk-eritreanska gränsen, i en 25 km bred avmilitariserad zon som upprättats på den eritreanska sidan av gränsen, och att Badme tillhörde Eritrea, samt att Etiopien skulle betala skadestånd för invasionen.

Etiopien har vägrat återlämna de tidigare omstridda områdena, trots att de av Internationella skiljedomstolen i Haag har fastställts tillhöra Eritrea, och fortsätter ockupera bl.a. Badme.

Referenser

Se även

• Eritreas historia för sammanhanget.
• Etiopiens historia för sammanhanget.