Estlands historia

Den här artikeln behandlar Estlands historia.

År 98 skriver den romerske historikern Tacitus i sin bok Germania om stammen aesti men det är inte klart om han menar förfäder till esterna.

Esterna omnämns första gången omkring år 800. I början av 1200-talet ockuperade Danmark kuststräckan längs Finska viken och 1227 erövrades det övriga området, Livland, av Svärdsriddarorden. Med denna koloniserng följde en invandring av tyskspråkig adel, köpmän och hantverkare (se balttyskar).

1 Hertigdömet Estland
2 Den tsarryska tiden
3 Mellankrigstiden
4 Andra världskriget och Estniska SSR
5 Åter självständigt

Hertigdömet Estland

''Detta avsnitt är en sammanfattning av }}

 |}|, | och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |, och }}}}}}''}|  (too many parameters in {{}})}}

Reformationen försvagade ordensstaten och den föll samman 1558 vid ett ryskt angrepp. Landskapen i norra Estland (Harrien, Jerwen och Wierland) ställde sig under svenskt beskydd 1561 och bildade Hertigdömet Estland. Övriga delar av det som idag är Estland tillföll Danmark (Ösel och Wiek) och Polen (Livland). År 1582 blev även Wiek svenskt, 1629 Livland och 1645 Ösel. Efter freden i Nystad 1721 avträdde Sverige Estland (och Livland) till Ryssland.

Den tsarryska tiden

År 1819 avskaffades livegenskapen. Under hela den svenska och ryska tiden förblev landet administrativt delat mellan hertigdömet Estland och Livland.

Mellankrigstiden

Den 24 februari 1918 utropades republiken Estland. En provisorisk regering bildades under Konstantin Päts ledarskap. Redan dagen därpå ockuperades landet av Tyskland, som erhållit Estland från Ryssland i den senare ogiltigförklarade freden i Brest-Litovsk. Efter det tyska nederlaget i första världskriget i november 1918 lämnade dock tyskarna Estland. Några dagar efter den tyska reträtten invaderades landet av ryska trupper. Under 1919 utkämpades det estniska frihetskriget mellan den ryska Röda armén och estniska trupper med stöd av bland andra finska frivilliga. Den 2 februari 1920 slöts fred med Ryssland (sedermera Sovjetunionen) i Dorpat (estniska: Tartu) varvid Estlands självständighet erkändes från rysk sida. År 1921 blev Estland medlem av Nationernas förbund. Den nya staten omfattade, liksom idag, f.d. hertigdömet Estland, öarna Dagö och Ösel, samt norra hälften av Livland. Livland delades mellan Estland och Lettland efter språkgränsen mellan ester och letter.

I mars 1934 genomförde statsäldsten Konstantin Päts tillsammans med överbefälhavaren general Johan Laidoner en oblodig statskupp och införde undantagstillstånd. År 1935 förbjöds de politiska partierna, istället bildades Fosterländska förbundet som stöd åt regeringspolitiken. Den nya politiken gick ut på inrikespolitisk försoning och utmynnade i en författningsrevision 1937 då landet fick ett tvåkammarparlament. År 1938 valdes Päts till statspresident på 6 år. Vid denna tid var den ekonomiska krisen över och landet blomstrade materiellt och kulturellt.

Andra världskriget och Estniska SSR

''Detta avsnitt är en sammanfattning av }}

 |}|, | och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |, och }}}}}}''}|  (too many parameters in {{}})}}

Trots att landet slutit nonaggressionspakter med Sovjetunionen (1932 och 1934) och Tyskland (1939) drogs det in i den tysk-sovjetiska byteshandeln. När Hitler och Stalin delade upp Europa i intressesfärer 1939 tillföll Estland den sovjetiska. Omkring 14 000 tyskar överflyttades från Estland till Tyskland på tysk initiativ. Efter Polens sammanbrott 1939 krävde Sovjetunionen flyg- och flottbaser på estniskt territorium. Dessa baser användes sedan då Sovjet angrep Finland 30 november 1939 Sotahistoriallinen Aikakauskirja 11, 1992.Evald Laasi: Neuvostoliiton ilmavoimien hyökkäyksestä Suomeen talvisodan aikana Virossa sijaitsevista tukikohdista sid. 49.Den estniska statsledningen tvingades acceptera detta samt underteckna en biståndspakt med Sovjetunionen. En ny regering tillträdde, vilken sökte föra en mer sovjetvänlig politik. Trots detta anklagade Sovjetunionen den nya regeringen för sovjetfientlighet varpå sovjetiska styrkor besatte landet 1940. Ett nytt parlament utsågs i strid med författningen, vilket var lojalt mot Sovjetunionen. Detta illegitima parlament proklamerade sedermera Estlands anslutning till Sovjetunionen. Genom anslutningen till Sovjet ombildades Estland till en sovjetrepublik 21 juli 1940; Estniska SSR. När 2 000 ledande personer inom politiken, näringslivet och armén avrättades eller deporterades till Sibirien.

I juli 1941 intogs Estland av tyska trupper. I samband med att Tysklands östfront bröt samman bildades en författningsenlig regering i Estland i september 1944. När sedan Sovjetunionen ånyo besatte landet i oktober 1944 avsattes denna regering och sovjetstyret återinsattes. Under krigets slutskede flydde omkring 100 000 ester, främst till Tyskland och Sverige (omkring 30 000). Under sovjettiden 1944-91 deporterades omkring 75 000 ester till övriga delar av Sovjetunionen, främst Sibirien. Den deporterade befolkningen ersattes av åtminstone 300 000 ryssar. Politiskt och kulturellt dominerades Estniska SSR av dess ryska befolkning.

Åter självständigt

Den sovjetiska tiden upphörde 20 augusti 1991 då Estland förklarade sig självständigt, vilket erkändes av Sovjetunionen den 6 september. Landet har strävat efter snabb integration i Västeuropa. Den 17 september 1991 blev Estland medlem av Förenta nationerna, den 29 mars 2004 av NATO och den 1 maj 2004 av Europeiska unionen.

}

Från Wikipedia, den fria encyklopedin.

. Denna sida är publicerad under GNU Free Documentation License