De dialektgeografiska förhållandena till övriga svenska dialekter är ännu inte klarlagt, anknytningar kan göras åt olika håll och sannolikt har olika svenska dialektområden påverkat det estlandssvenska områdets dialekter under en lång tid. Många ord från bland annat tyskann, ryska och estniska har även spelat en stor roll i arbetet med att försöka hitta likheter mellan dialekterna.
I ljudlärans område finns även där många ålderdomliga drag, bland annat de gamla fallande diftongerna ai, au och öy är bevarade, men som sedan omformats och reducerats till två. Ai blir äi' och öy sammanfalltid till följd av delabialiseringstendens. Estlandssvenskan visar även exempel på så kallade sekundära diftonger, till exempel i ord där stamstavelsen slutar på ett långt å som i till exempel strå, gå och så vidare.
Flera pronomen har initialt t istället för svenskans d, som till exempel tu för du, till följd av en annan behandling av äldre þ i början av ord. För övrigt utmärks de estlandssvenska dialekterna av oförmjukade k och g, konsonantgrupper innehållande dessa bokstäver (gj-, kj-, sk-) uttalas som de skrivs även om gj- på sina håll istället låtit som dj-.
