Etymologi
Etymologin till namnet Europa är omdiskuterad. En uppfattning är att ursprunget härrör från den
grekiska mytologin där
Europa (
grekiska: Ευρώπη) var en
fenicisk prinsessa, känd för sin skönhet, som tillfångatogs av
Zeus i tjurform. Hon togs till ön
Kreta, där hon blev mor till
Minos. För
Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland. Mytologins beskrivning av hur den europeiska högkulturens födelse var av västasiatiskt ursprung är korrekt då Grekland ej skulle växt fram utan sjöfolket feniciernas kulturella påverkan.
Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. Andra hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och ursprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder 'solnedgång'. Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder ”soluppgång”, då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien. Dessa uppgifter är mycket osäkra.
Europa som begrepp
Före 1300-talet nämndes ordet Europa knappast alls i skriftliga källor. Efter
Konstantinopels fall 1453, då turkiska muslimer tog över den östliga delen av kristendomens område och uppgick i det muslimska
osmanska riket, framhöll gärna påvar och andra kristna digniteter Europa som den förenade, civiliserade och utvecklade delen av världen, i motsats till det muslimska, barbariska Asien. Begreppet Europa användes till en början främst av en elit som furstar och kyrkliga ämbetsmän som ett samlande begrepp för en kristen och kulturell gemenskap. Efterhand fylldes föreställningen med mer innehåll och användes i vidare sammanhang och speciellt under reformationen och renässansen användes Europa som ett slagord.
[Karsten Alnaes - 'Historien om Europa 1300-1600' ISBN 91-0-010277-6]
Historia
Huvudartikel: Europas historia
De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I Romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid.
Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa.
Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa har haft ett mycket stort inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel och kultur). På 1700-talet förde upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionenen för första gången borgerlighet till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse.
Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra. Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som Europeiska unionen.
Geografi och gränsdragning
Karta som visar Europa till dess yttersta gränser
''Huvudartikel:
Europas geografi
Världsdelen Europa utgör ungefär en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ca 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vanligtvis vid Uralbergen i Ryssland, dock använde bland andra den grekiska geografen Strabon och tidiga judiska källor floden Don som gräns. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, vanligen är dock att denna utgörs av Uralfloden (stundom räknas dock Embafloden som gräns). Gränsen fortsätter med Kaspiska havet, varpå den vanligen anses följa Stora Kaukasus vattendelare (med Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, eller floderna Kura och Rioni som alternativ). Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön, Dardanellerna och Egeiska havet utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost. Norrut begränsar Norra ishavets. Ögruppen Svalbard nordspets är Europas nordligaste punkt.
I praktiken dras gränsen till Europa oftast med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur. Detta har lett till att det finns flera 'olika' Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö.
Fysisk geografi
Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön
Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av
Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna
Iberiska halvön,
Italien och
Balkanhalvön ut i
Medelhavet, som bildar gräns mot
Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen.
De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedjorna Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga norska kusten.
Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.
Image:Albours.jpg|Elbrus, Europas högsta berg.
Image:Taramost.jpg|Kanjonen som bildats av floden Tara i Montenegro, är Europas djupaste.
Image:Vourvourou-Greece.jpg|Strandlinje längs medelhavskusten i Grekland.
Image:Tatry zRysow.jpg|Utsikt från berget Rysy i Tatrabergen i Slovakien.
Image:Päijänne and päijätsalo.jpg|Ljus natt över sjön Päijänne i Finland.
Image:Iceland Dettifoss 1972-4.jpg|Det mäktiga vattenfallet Dettifoss ligger i nordöstra Island.
Klimat
Europa har ett flertal olika
klimat, från
subtropiskt klimat vid
Medelhavet till
arktiskt klimat i det nordligaste
Norden och
Ryssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket maritimt, med milda vintrar med mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i
Östeuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar (
inlandsklimat). Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar.
Natur
Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för
Norden och norra
Ryssland finns få områden av orörd vildmark i Europa, förutom i olika naturparker.
Den huvudsakliga växtligheten i Europa är skog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av Golfströmmen och Nordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra är har nord-sydlig riktning (Skanderna, Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergssidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har aldrig betats av boskapen vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av de skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga ekosystem.
Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar – granskogar i Skandinavien, vidsträckta tallskogar i Ryssland, kastanjeregnskog i Kaukasienskogar och korkek i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock barrträd föredragits framför ursprungliga lövträder, eftersom de växer snabbare. Planteringar och monokultur täcker nya stora landområden och detta erbjuder mycket dåliga miljöer för europeiska skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt yta är Irland (åtta procent) och det mest skogbevuxna är Finland (72 procent).
På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är bok, björk och ek. I norr, på tajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många olivträden planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är cypress. Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i tundra närmare Arktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder buskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk grässlätten – stäpp – sträcker sig västerut från Ukraina och södra Ryssland tills den slutar i Ungern och övergår i tajga i norr.
Istäcket under den senaste istiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europas faunasarter. I många delar av Europa har de flesta stora djuren och överordnade rovdjur jagats till utrotning. Ullhårig mammut och uroxe var utdöda före slutet av neolitikum. Idag är vargar (köttätare) och björnar (allätare) hotade. En gång fanns de i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick dessa djur att dra sig längre och längre tillbaka. På medeltidenen var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. Idag lever brunbjörn i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av att miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan även isbjörnar påträffas. Vargen, det näst största rovdjuret i Europa efter björnen, finns mest i Östeuropa och på Balkanhalvön.
Andra viktiga rovdjur är lodjuret, vildkatten, rävar, olika arter av mård, igelkott, olika arter av ormar, olika fåglar (ugglor och andra rovfåglar).
Viktiga växtätare i Europa är sniglarrr, amfibie, fiskar, olika fåglar, samt däggdjur som gnagare, rådjur, vildsvin och i bergen murmeldjur, stenbockar, gems med flera.
Havslevande organismer är också en viktig del av Europas flora och fauna. Havsfloran är mestadels fytoplankton. Viktiga djur i Europas hav är plankton, blötdjur, tagghudingar, olika kräftor, bläckfiskar, fiskar, delfiner och valar.
Vissa djur lever i grottor, till exempel fladdermöss.
Demografi
Huvudartikel: Europas demografi
Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efter Asien och Afrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tättbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66 personer/km². Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.
Språk
Huvudartikel: Europas språk
Mer än 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom världsdelen fungerar engelska, franska, tyska och ryska.
De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren.
Dit räknas framförallt finskan, ungerskann och estniska, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland.
I den europeiska delen av Turkiet är turkiskaenn, som tillhör de turkiska språk, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskann och tatariska är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volgaet, är det enda mongoliska språk i Europa.
Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land.
Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar.
Dessutom talas idag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid.
Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet, följt av det kyrilliska alfabetet (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien, Montenegro och Makedonien) och det grekiska alfabetet.
Etniska minoriteter
De språkliga och
etniska minoriteternas intressen ska skyddas av de båda
konventionerna
Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk[Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk ]
på Regeringskansliets sida om Mänskliga rättigheter och
Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter[Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter på Regeringskansliets sida om Mänskliga rättigheter ]. Inom EU bevakas minoritetsspråken av European Bureau for Lesser-Used Languages (EBLUL)
[European Bureau for Lesser-Used Languages' hemsida ], vars arbete grundas på rapporten
Euromosaic['Euromosaic. The production and reproduction of the minority language groups in the European Union', Luxembourg 1996, ISBN 92-827-5512-6] från
1996. Vid sidan därom finns nätverket
Mercator[Mercators hemsida ] och nyhetsbyrån Eurolang
[Eurolangs hemsida ].
Organisationerna för norra Europas urbefolkningar verkar i internationella sammanhang framförallt genom FN-organet Permanent Forum on Indigenous Issues[United Nations Permanent Forum on Indigenous Issues' hemsida ], vars arbete grundar sig på ILO:s Indigenous and Tribal Peoples Convention['Indigenous and Tribal Peoples Convention' (C169) i ILOLEX , ILO:s databas]. Många andra organisationer för etniska och språkliga minoriteter är sammanslutna i Federal Union of European Nationalities (FUEN) som bildades 1949[Federal Union of European Nationalities' hemsida ]. Nyare och mindre etablerade är nätverket Fédération Européenne des Maisons de Pays (FEMP)[Fédération Européenne des Maisons de Pays' hemsida ] och den världsomspännande Unrepresented Nations and Peoples Organisation (UNPO).
Religion
Huvudartikel: Religion i Europa
Kristendomen dominerar helt som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst katoliker, protestanter och ortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen är islamska med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslim länder), samt judendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, samt nya religioner.
Omkring 18 procent av européerna är konfessionslösa, särskilt i städer och i de östeuropeiska länderna. Europa är nuförtiden i stor utsträckning sekulariserat.
Bland Europas stater är det ett antal som anger officiell religion och/eller har kvar systemet med statskyrkor. Liechtenstein, Malta, Monaco, San Marino och Vatikanstaten är i denna mening katolska. Grekland är ortodoxt, medan Danmark, Norge och Island är protestantiska. I England (del av Storbritannien) är den anglikanska kyrkan officiell och i Finland är både den lutheranska och den ortodoxa kyrkan officiella. Vissa av Schweizer kanton är officiellt katolska, andra officiellt protestantiska. Frankrike, Portugal, Turkiet, Rumänien och Azerbajdzjan är officiellt sekulära.[Landguiden (Utrikespolitiska Institutet)]
Under arbetet med EU:s konstitution inom konventet för Europas framtid drevs krav från framträdande krafter, att skriva in kristendomen som gemensam europeisk värdegrund, men förslaget kom inte med i den då slutliga versionen 2004[EU: Mot en konstitution för Europa ]. I minst lika hög grad som kristendomen, har arvet efter antikens och hellenismens Grekland och Rom, särskilt under renässansen på 1400-talet och 1500-talet samt upplysningen från det sena 1600-talet till det tidiga 1800-talet, haft avgörande inflytande på vad som idag är bärande europeiska värderingar: demokrati, rättssäkerhet med grund i romersk rätt, alla människors lika värde, utvecklingen av mänskliga rättigheter m.m.
År 391 avskaffades religionsfrihetnen av kejsare Theodosius I under inflytande av biskopnen och kyrkofader Ambrosius. Ingenstans har den sedan återinförts på kyrkans initiativ. 1493 välsignade påven Alexander VIs Spanien och Portugals kolonisering av Amerika i bullan Inter caetera.
Andra religioner som haft stort kulturellt inflytande i Europa är islam och judendomen, inte minst inom arkitektur, vetenskap och handel. Islam genom kalifatet i Cordoba på Iberiska halvön från 700-talet till 1200-talet och Osmanska riket på Balkan från 1300-talet till 1800-talet, samt korsfararstaterna från 1000-talet till 1300-talet. Judendomen genom diasporan från Jerusalems fall år 70 e.v.t För utvecklingen av den tidiga penninghushållningen från 1300-talet till reformationen, var judisk invandring betydelsefull, på grund av det kristna förbudet mot att ta ränta (5:e Mos 23:19). Detta har också varit ett av skälen till judeförföljelserna och de många pogromerna.
Det österländska inflytandet, från det mongoliska khanatet Gyllene horden i Ryssland från 1200-talet till 1400-talet, har inte tillnärmelsevis haft liknande betydelse. Trots den religiösa toleransen hos ledarskiktet, som sedermera omvändes till islam, har historieskrivningen framförallt handlat om erövringståg och främmande härskare.[ne.se - Nationalencyklopedin ][Pierre Vidal-Naquet (red): 'Atlas över mänsklighetens historia', översättning Brita Ahlborg & Line Ahrland, Stockholm 1991, ISBN 91-34-51102-4][Sverker Sörlin: 'Europas idéhistoria 1492-1918. Världens ordning', Stockholm 2004, ISBN 91-27-05491-8][Sverker Sörlin: 'Europas idéhistoria 1492-1918. Mörkret i människan', Stockholm 2004, ISBN 91-27-09676-9]
Kultur
Redan under
1800-talet var
festivalernas och mässornas Europa ett begrepp. Från tiden efter
andra världskriget härrör en lång rad internationella kulturevenemang, som startats i syfte att öka det europeiska utbytet och som bidragit till att bygga upp en europeisk identitet.
Europeiska Radio- och TV-unionen (EBU) är mest känt för
Eurovisionsschlagerfestivalen, men är också en viktig förutsättning för TV- och radiofestivalerna
Prix Italia och Prix Europa i
Berlin[Prix Europas hemsida ][Läs om Prix Europa på tyskspråkiga Wikipedia]. De mest anrika filmfestivalerna är de i
Cannes och
Berlin samt den i Venedig
[Filmfestivalen i Venedigs hemsida ] som organisatoriskt hör ihop med
Venedigbiennalen, grundad redan
1895. Även
Bayreuthfestspelen är av äldre datum, grundade
1876 men nystartade
1951. Operafestivalen i Glyndebourne hölls första gången
1934[Operafestivalen i Glyndebournes hemsida ]. Konstmässan
Documenta i
Kassel grundades
1955.
Bokmässan i Frankfurt är en av världens största. Edinburgh Fringe Festival
[Edinburgh Fringe Festivals hemsida ] och Avignonfestivalen
[Avignonfestivalens hemsida ] är mest kända för teater.
1985 blev
Aten Europas första
kulturhuvudstad[European Cultural Capitals and Months' hemsida ]. European Film Awards har delats ut sedan
1988, delvis som en motvikt till den dominerande amerikanska filmindustrin
[European Film Awards' hemsida ].
Städer
Europas största städer med storstadsområde:
Huvudartikel: Europas storstäder
Det finns fem storstadsområden i Europa, som vuxit till över 10 miljoner invånare. Dessa är London; Moskva; Rhen-Rhur (med bl.a. Dortmund, Köln, Düsseldorf och Bonn); Paris och Istanbul (ligger delvis i Europa). Dessutom finns sex storstadsregioner som passerat fem miljoner invånare: Milano; Randstad (d.v.s. Amsterdam, Rotterdam, Haag och Utrecht m.fl.); Madrid; Sankt Petersburg; Rom och Frankfurt / Rhen-Main.
Politik
Huvudartikel: Politik i Europa
Europeiska politiska organisationer
Europarådet grundades
1949 av tio stater. När den nya staten Montenegros inträdesansökan är behandlad, får organisationen 47 medlemsländer. Därmed är det endast Vatikanstaten och Vitryssland plus det mindre Europa-orienterade Kazakstan som står utanför.
En annan betydande organisation är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som grundades 1975 som en blocköverskridande instans under namnet Europeiska säkerhetskonferensen (ESK), och som förutom de europeiska länderna även innefattar USA och Kanada.
Europeisk integration är ofta liktydigt med Europeiska unionen (EU) eller dess föregångare: Europeiska kol- och stålgemenskapen, som grundades 1951 av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Italien och Frankrike, och som tillsammans med Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957 blev ”Europeiska gemenskaperna”, oftast kallat ”Europeiska gemenskapen”. Med Maastrichtfördraget 1991 bildades Europeiska unionen, som innefattar de tidigare samarbetena.
Större delen av de länder som tillhörde EFTA, som grundades på 1950-talet, har senare blivit medlemmar av EU. Efter dess senaste utvidgning 2007 har EU 27 medlemsländer. Ett antal ytterligare länder förhandlar om medlemskap. Utöver EU och EFTA finns ytterligare två Europeiska frihandelsområden - CEFTA (Centraleuropeiska frihandelsavtalet) som tappat medlemmarna Rumänien och Bulgarien samt BAFTA (Baltiska frihandelsområdet) som upplöstes vid baltstaternas EU-inträde 2004.
Regionernas Europa
Maastrichtfördragets
subsidiaritetsprincip är bl.a. inspirerad av och tar sig uttryck i ett lapptäcke av regionala samarbeten på olika nivåer. Med ett begrepp myntat
1968 av den schweiziske kulturfilosofen Denis de Rougemont (
1906-
1985) talar man om
Regionernas Europa[Denis de Rougemont: 'Vers une fédération des régions' i 'Naissance de l'Europe des Régions', Bulletin du Centre Européen de la Culture, no 2 årg 12, Genève 1968].
Mellanstatliga regionala organisationer
Vid sidan av de stora paneuropeiska samarbetena finns flera regionala mellanstatliga samarbeten:
Nordiska rådet och
Nordiska ministerrådet; Baltiska rådet
[Baltiska rådets hemsida ];
Benelux; Central European Initiative (CEI)
[Central European Initiatives hemsida ]; Central European Free Trade Agreement (CEFTA)
[Central European Free Trade Agreements hemsida ]; Visegrad Group
[Visegrád Groups hemsida ]; Black Sea Economic Cooperation (BSEC)
[Black Sea Economic Cooperations hemsida ]; GUAM och Arktiska rådet
[Arktiska rådets hemsida ].
Regionala samarbeten på varierande nivå
Östersjösamarbetet
[Östersjösamarbetets hemsida ] och Barentssamarbetet
[Barentssamarbetets hemsida ] består av flera samarbeten på olika administrativa nivåer.
Europeiska organisationer för samarbeten på regionnivå
Inom Europarådet finns Congress of Local and Regional Authorities of Europe (CLRAE)
[Congress of Local and Regional Authorities of Europes hemsida ] och inom EU finns
Regionkommittén[EU:s regionkommittés hemsida ]. De s.k. Euregionerna är sammanslutna i Association of European Border Regions (AEBR)
[Association of European Border Regions' hemsida ]. Övriga nätverk är Assembly of European Regions (AER)
[Assembly of European Regions' hemsida ], European Regional Legislative Parliaments (Regionala Lagstiftande Församlingar, CALRE)
[European Regional Legislative Parliaments' hemsida ] samt Council of European Municipalities and Regions (CEMR)
[Council of European Municipalities and Regions' hemsida ].
Conference of Peripheral Maritime Regions of Europe (CPMR)[Conference of Peripheral Maritime Regions of Europes hemsida ] består av sex kommissioner för regionala administrationer (exempelvis län): Baltic Sea Commission[Baltic Sea Commissions hemsida ], North Sea Commission[North Sea Commissions hemsida ], Islands Commission[Islands Commissions hemsida ], Atlantic Arc Commission[Atlantic Arc Commissions hemsida ], Intermediterranean Commission[Intermediterranean Commissions hemsida ] och Black Sea and Balkans Commission[Balkan and Black Sea Regional Commissions hemsida ].
Europeiska organisationer för samarbeten på lokal nivå
För samarbete mellan lokala administrationer finns Eurocities
[Eurocities' hemsida ] samt Vänortsrörelsen, som är manifesterad i flera olika sammanslutningar. Ytterligare en organisation för samarbete i Östersjöregionen är Union of the Baltic Cities (UBC)
[Union of the Baltic Cities' hemsida ].
Stater
Politisk karta över Europa
Följande 46 stater ligger i Europa:
Områden
Källor[Nationalencyklopedin ] [Landguiden (Utrikespolitiska Institutet)]
likställd men självstyrande del av
Danmark.
självstyrande län i
Finland.
självstyrande område i
Grekland.
koloni avhängig av
Storbritannien.
självständigt område, knutet till Storbritannien.
självständigt område, knutet till Storbritannien.
självständigt område, knutet till Storbritannien.
område avhängigt av
Norge.
område avhängigt av Norge.
område avhängigt av Norge.
likställd men självstyrande region i
Portugal.
likställd men självstyrande region i
Portugal.
Stater som delvis har sin yta i Europa
- Ryssland ligger ungefär med en fjärdedel av sin landmassa i Europa. Denna fjärdedel består av Rysslands historiska kärnland med ca 75% av befolkningen (ca 100 miljoner människor). Det är omdiskuterat exakt var gränsen mellan den europeiska och den asiatiska delen ska dras, men den brukar oftast dras längs Uralberget.
- Turkiet har, utifrån den traditionella gränsdragningen mellan Europa och Asien genom Bosporen - Dardanellerna, endast 3% av sin yta i Europa och resten i Asien. I den europeiska delen ligger delar av landets största stad, Istanbul, som är Östroms och Bysans historiska huvudstad Konstantinopel. Politiskt ingår Turkiet i den europeiska sfären, bland annat genom sitt medlemskap i NATO, Europarådet och tullunionen med EU, men landets förhandlingar om fullt medlemskap i EU är omstridda.
- Azerbajdzjan och Georgien har mindre delar av sina respektive territorier norr om vattendelaren i Stora Kaukasus, och sålunda i Europa.
- Kazakstan har, om man utgår från den traditionella avgränsningen längs Uralfloden, en liten del av sin yta i Europa, resten i Asien. Kazakstan brukar kulturellt och politiskt sett vanligtvis räknas till Asien, trots medlemskap i bland annat OSSE (samt UEFA).
Områden som inte ligger i Europa, men är likställda delar av europeiska stater
Källor[Nationalencyklopedin ] [Landguiden (Utrikespolitiska Institutet)]
Stater som inte ligger i Europa, men är medlemmar i europeiska organisationer
- Cypern ligger i östligaste Medelhavet nära Asiens kust, som Cypern därmed tillhör. Historiskt och kulturellt är landet dock förbundet med Europa, och är politiskt medlem i europeiska organisationer, sedan maj 2004 är republiken Cypern även medlem i EU.
- Den transkaukasiska staten Armenien räknas geografiskt till Asien. Historiskt och kulturellt är detta land sammanknutet med Europa och medlem av Europarådet.
- Israel ligger geografiskt i Asien, men har kulturella och historiska band till Europa.
Områden utanför Europa, som är avhängiga av europeiska stater
Källor[Nationalencyklopedin ] [Landguiden (Utrikespolitiska Institutet)]
- Till Storbritannien hör följande områden: Anguilla, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna, Falklandsöarna, Caymanöarna, Montserrat, Pitcairnöarna, Saint Helena, Turks- och Caicosöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna, Sydorkneyöarna, Sydshetlandsöarna, Brittiska Antarktis.
- Till Frankrike hör: Mayotte, Saint-Pierre och Miquelon, Franska Polynesien, Nya Kaledonien, Wallis- och Futunaöarna, Adelie land, Amsterdamön, Crozetöarna, Iles Eparses, Kerguelenöarna, Saint-Paulön.
- De antarktiska områdena Bouvetön, Dronning Maud Land och tillhör Norge.
- Till Nederländerna hör Aruba och Nederländska Antillerna.
Områden med särskild eller oklar status
Se Undantag inom EU; Väpnade konflikter i Europa efter 1989 samt Ekonomiska frizoner.
Ekonomi
Infrastruktur
Två stora transportnätverk eller korridorer sammanbinder Europa i öst och väst. Dessa är Trans-European transport networks
[Trans-European transport networks' hemsida ] och Pan-European transport corridors.
Finanscentra
Det finns flera definitioner och rankningar av internationella finanscentra. Kriterier kan till exempel vara storleken på
värdepappershandeln eller hur många multinationella företag som har kontor där, liksom den regionala motsvarigheten till
BNP. De städer som främst brukar nämnas i Europa är
London,
Paris, Rhen-Ruhr (med bl.a.
Dortmund,
Köln,
Düsseldorf och
Bonn),
Milano,
Randstad (d.v.s.
Amsterdam,
Rotterdam,
Haag och
Utrecht m.fl.), Frankfurt / Rhen-Main,
Madrid,
Brüssel /
Antwerpen,
Zürich och
Moskva.
Källor
Europa
Eurooppa
Europe
Europa
)
|
Om 
)
)
){kind=small}
){kind=small}
){kind=small}
){kind=small}
){kind=small}
){kind=small}
){kind=small}
