Fars

För den iranska provinsen, se Fars (provins).

Fars är en typ av komedi som bygger på situationskomik. I en fars är karaktärerna oftast trovärdiga personer som hamnar i en knipa och tvingas ta till lögner som sedan mynnar ut i en lång rad förvecklingar och missförstånd. Farser måste spelas i ett snabbt tempo för att inte eftertanken ska hinna ikapp och ta död på den oftast osannolika intrigen.

Farsen härstammar från Frankrike. Det gycklades med obarmhärtigt bedragna män, ragator till hustrur, erotiska munkerar, listiga advokat och giriga köpmän. Moliére skrev farser, men efter hans tid var det inte lika fint längre. Först på 1800-talet blev farsen salongsfähig igen med Georges Feydeau, som skrev helaftonspjäser med mycket situationskomik, som spelas ännu i dag trots tydliga spår av sekelskiftets teaterdamm.

Pararellt med den franska farsen utvecklades den anglosaxiska. William Wycherley skrev Lantlollan och Brandon Thomas gav världen den outslitliga Charleys Tant på 1890-talet. Charleys Tant har blivit en av världens mest spelade farser. I början av 1900-talet tråcklade tyskarna Franz Arnold och Ernst Bach ihop en rad skrattpiller bl.a. Spanska flugan och Hurra en pojke. I modern tid har engelsmannen Ray Cooney bidragit med många s.k. spring-i-dörr-farser. Till hans mest kända stycken hör Kuta och kör, Hotelliggaren och Det stannar i familjen.

Ett vanligt förekommande tema i farser är utomäktenskaplig erotik. Det är ett lovande utgångsläge för att trassla till situationerna ordentligt. En typisk farsdekor består i regel av många dörrar, därav ordet spring-i-dörr-fars. Att spela fars är att gå igenom dörren i rätta ögonblicket. En fars är oftast uppbyggd som ett matematiskt problem och skulle någon skådespelare råka gå igenom fel dörr faller hela pjäsen ihop som ett korthus.