
Fe - 'Take the Fair Face of Woman', målning av Sophie Gengembre Anderson;
Fe (ytterst av medeltidslatin fata 'ödesgudinna') är ett särskilt i romanska folksagor förekommande övernaturligt kvinnligt väsen. Från romanska länder har de importerats till Storbritannien, där de främst förekommer i konstsagor. De bor ibland i ett mer eller mindre utomvärldsligt rike bl.a. kallat Faerie eller Faerieland, som till sitt ursprung är besläktat med síd eller sídhe i den keltiska mytologin. I brittisk folktro har de, såsom 'fairies', identifierats med diverse inhemska väsen, bl.a. med alver (elves). I äldre engelsk folkloristik används nämnligen begreppet 'fairy' som svenskans 'väsen', vilket innebär att det ibland kan användas även i beskrivningar av utombrittisk och rent av utomeuropeisk folklore. I folketymologi har man tänkt sig ordet som en förkortning av the fair folk eller dylikt; fair har dock samma germanska ursprung som svenskans fager.
På svenska översätts orden (fée, fairy, osv.) ibland som älva; det finns dock ingen direkt historisk koppling mellan älvor och feer, utan det har att göra med en sammanblandning mellan älvor och alver och den ovan nämnda sammanblandningen mellan alver och féer.
Berömda feer
- Tandfen, som byter ut tappade mjölktänder mot mynt.
- Tingeling i Peter Pan.
- Den gröna fen (la fée verte), smeknamn och personifikation av Absint.
- Den blå fen i Pinocchio.
- Den onda och de goda feerna i Törnrosa.
- Morgan le Fay/Fata Morgana i Artursagan.
- Oberon och Titanias i Shakespeare En midsommarnattsdröm.
- Gloriana, titelperson i The Faerie Queene, en episk dikt av Edmund Spenser.
- Feerna i The Legend of Zelda (på japanska kallade yōsei (妖精), 'förtrollande andar' eller 'magiväsen').
Se även