Februarrevolutionen (Frankrig)
Helmikuun vallankumous (Ranska)
Révolution française de 1848
)
Efter den första republiken hade monarkin återupprättats genom den Bourbonska restaurationen 1814. Efter julirevolutionen 1830 efterträddes Karl X av Ludvig Filip I. Den så kallade julimonarkin kom att bestå i arton år innan den, till allmän förvåning, kollapsade 24 februari; 1848 efter tre dagars strider på Paris gator.
Den 22 februari hade regeringen förbjudit en av den republikanska oppositionens politiska banketterer. Arbetare, som aldrig skulle hade haft råd att närvara på banketten, började samlas på gatorna och efter mindre sammanstötningar med polisen började de upprätta barrikad. Februarirevolutionen hade börjat.
Guizots regering avgick den 23 februari; efter att ha övergivits av den småborgerlighet vars stöd den trodde sig ha. Vänsterledarna Louis Mathieu, greve Molé och Adolphe Thiers avböjde erbjudandet att bilda regering men Odilon Barrot accepterade. Den första militärdivisionens attacker mot barrikaderna under Bugeauds återkallades. Men då var det redan försent: Resningen hade redan spritt sig över hela Paris.
Den 24 februari sköt nationalgardet, delvis på grund av olyckliga omständigheter, demonstrerande arbetare och när industriproletariatet i Paris förstäder (les faubourgs) begav sig till Paris' centrum senare samma dag efter de olycksaliga skotten välkomnades de av nationalgardet.
Kungen Ludvig Filip I abdikerade till förmån för sin sonson Ludvig Filip, greve av Paris efter att nationalgardet vägrat hälsa honom som sin ledare. Men monarkin kunde inte räddas. Den uppretade folkmassan framtvingade en provisorisk regering och den andra republiken utropades av Lamartine i Hôtel de Ville.
Se även
- Frankrikes historia
- Februarirevolutionen (för andra revolutioner med samma namn)
- Revolutionerna 1848
- Lista över Frankrikes statsöverhuvuden
