Flod

Benämningar

Floderna bildas genom förening av strömmar och andra större vattendrag. Det är således huvudsakligen storleken (bredden, djupet, vattenrikedomen med mera) som utgör skillnaden mellan bäckar, åar, strömmar och floder. I allmänhet har floderna sitt ursprung i ett källsprång, ett träsk, en sjö eller en smältande glaciär och detta ursprung kallas flodens källa. Den i början anspråkslösa fjällbäcken eller älven ökas genom tillflöden från sidorna (bifloder) tämligen hastigt i vattenrikedom och antar ganska snart dimensionen av en flod. Riktningen eller utsträckningen av en flod kallas flodens lopp, fördjupningen i vilken floden flyter och vilken den oftast själv urholkat, benämns flodens bädd eller kanal, och de vanligen sluttande stränderna eller sidorna kallas flodbankar. På ställen där floden rinner genom relativt flacka områden, kan översvämningar bilda flodslätter (flodplan). Där kan floden också bilda meanderslingor, den börjar vindla sig och orma sig genom landskapet genom att erodera ner nya flodfåror. Ibland skär floden genom en vindling och kortar av fåran och en korvsjö kan bildas.

En typisk meandervindling längs Queuille

-floden i Frankrike Nedersta delen av en flod, där den utrinner i något större vatten, kallas mynning eller utlopp. Ofta består utloppet av flera grenar. Där marken och strandbottnen vid utloppet är låga och jämna, kan sedimentet som floden för med sig bilda floddeltan. I floder vars utlopp påverkas av tidvattenr kan ibland saltvattnet i havet och sötvattnet i floden blandas upp och estuarie bildas.

En flods högra bank eller sida är den som ligger till höger, dess vänstra den som ligger till vänster, då man färdas utför floden. Hela det landområde från vilket en flod med sina bifloder och andra mindre tillflöden uppsamlar och avleder vattnet, kallas flodens avrinningsområde, även bassäng, flodområde, vattenområde eller bäcken. I stort sett bildar nämligen detta område, i förhållande till angränsande trakter, en mer eller mindre flack eller dalformig insänkning av marken. Flera flodbassänger kan sammanlöpa och förena sig i den större ytfördjupningen av en insjö eller innanhav och bildar på detta sätt en större bassäng. Därför talar man till exempel om Dalälvens avrinningsområde, Thames bassäng, Mälarbassängen eller Mälarbäckenet, Östersjönss och Medelhavet bassänger och så vidare.

Jordens tio längsta floder

Det är vanskligt att försöka mäta längden på en flod, då floder ofta har fraktala egenskaper, vilket innebär att ju precisare mätningen är, desto längre verkar floden vara. Det kan också vara svårt att bestämma var en flod börjar och slutar, då flodens flöde varierar och formas efter tillfälliga strömmar, träsk och småsjöar.

Amazonfloden (7025 km)
Nilen (6670 km)
Yangtzefloden (Changjiang) (6211 km)
Mississippifloden-Missourifloden (6270 km)
Jenisej-Angara (5550 km)
Huang He (Gula floden) (5464 km)
Ob-Irtysj (5410 km)
Amur (4410 km)
Kongofloden (4380 km eller 4670 km). (Det är omtvistat var flodens källa ligger.)
Lena (4260 km)

Floders flora och fauna

Faunan och floran är anpassad till sötvattnet som rinner där, samt till det faktum att livet måste anpassas till det flödande vattnet.

Floder som geopolitiska avgränsare

Floder har i historien spelat stor roll för att definiera gränser mellan länder. Detta kan ses på till exempel Rio Grande som avgränsar Mexico från USA. Donau utgjorde under lång tid romarrikets gräns norrut och är fortfarande idag en gränsdragare mellan Bulgarien och Rumänien.

Floden som transportmedel

Timmerflottning

Floder och älvar fungerade förr i tiden som flottningsleder. Timmerflottning var ett vanligt sätt att frakta timmer från avverkningsplatserna inåt landet till sågverk och massafabriker som ofta låg längs kusterna.

Passagerartrafik

Stora floder som Mississippi och Donauar trafikerades förr i tiden av ångdrivna passagerarfartyg, flodbåt, som förde resande längs floden mot betalning.

Översvämningar

Översvämningar är en naturlig del av flodens cykler. Emellertid har människan påverkat det naturliga sätt som floder uppträder på, genom att bygga fördämningar och försök att leda om floder. Mossar, träsk, sankmarker och andra våtområden har torrlagts för att skapa åkermark, vilket förminskat markens sförmåga att hålla vatten, vilket i sin tur leder till plötsliga katastrofer istället för gradvisa, naturligt kontrollerade ökningar av vattenflödet. I det forna Egypten gjorde Nilens översvämningar det möjligt att leva, då näringsrikt slam och sediment gav naturligt gödsel åt fälten när vattnet dragit sig tillbaka. I våra dagar har bebyggelse bredit ut sig på samma flodbankar och översvämningarna orsakar oöverskådliga materiella skador år efter år.

Mänskliga störningar som skogsskövling och övrig borttagande av vegetation orsakar också allvarliga följdproblem, då infiltrationskapaciteten (markens förmåga att ta hand om nederbörd) minskar. Detta leder till att marken blir snabbare mättad och överskottsvattnet rinner längs med markens yta (ytavrinning) istället för ner i jorden och översvämningar kan överraskande snabbt orsaka förödelse.

Rekreation

Rafting i Brasilien

Floder utnyttjas för rekreationella ändamål. Längs många floder finns kanotuthyrare som tillhandahåller kanoter för paddlinging, eller flottar för att stilla färdas fram på floden. Snabbare partier av floden lockar utövare av fartfyllda vattensporter som riverboard, kajaking, rafting, forspaddling och forsränning. Utövare av dessa sporter har tagit fram system för klassificering och svårighetsgradering av floder. Ett sådant klassificeringssystem är International Scale of River Difficulty.