Flygledning

och taxibanor.]]

Flygledning, även kallat Air Traffic Control (ATC), innebär att flygledare på marken dirigerar flygplanen i luften om var och hur de ska flyga. De guidar flygplan till sina destinationer och ser till så att flygplanen håller säkerhetsriktiga avstånd till varandra för att undvika kollision.

För att flygledningen ska fungera krävs att en färdplan lämnas in med ens önskemål under flygningen. Färdplanen tas emot av en dator som distribuerar informationen till de flygledningar som är berörda av flygningen. Man skiljer vid flygning mellan visuellflygreglerna (VFR) där krav på färdplan bara finns i en del fall och instrumentflygreglerna (IFR) där man alltid måste ha färdplan.

På en radar ser flygledaren alla flygplan inom varje ATC-område och har också ansvar för planen inom denna gräns.

Klarering

När flygningen ska påbörjas begär piloten en klarering om flygningen sker i kontrollerat luftrum, i annat fall kan piloten starta utan någon kontakt med flygledningen. (Cirka 40 av Sveriges 200 flygplatser är belägna i kontrollerat luftrum och endast fyra av dessa är bemannade dygnet runt.) Genom klareringen godkänner flygledningen hur flygningen ska genomföras så att ingen kollision med andra luftfartyg sker.

I Sverige separerar flygledningen i kontrollerat luftrum normalt inte VFR-flygningar inbördes men separerar VFR från IFR och IFR inbördes. I okontrollerat luftrum är det alltid befälhavarnas ansvar att inte kollidera med andra och därför finns heller inget krav på kommunikationsradio där. Genom att ställa in olika frekvenser på kommunikationsradion (frekvensband 118.000-136.975 MHz) kan piloterna få kontakt med flygledarna på marken och även prata med andra flygplan.

Typer av flygledning

I grova drag finns tre typer av flygledning; flygplatskontrolltjänst, terminalkontrolltjänst (in- och utflygning) och områdeskontrolltjänst. Under flygningen kontaktas den flygledning som har ansvaret för den delen av luften som flygplanet rör sig i och får instruktioner när så behövs. Konversationen sker på hemlandets språk eller på engelska.

På en del svenska flygplatser tillämpas en förenklad form av flygledning som kallas AFIS (Aerodrome Flight Information Service) där tornet endast ger information till piloterna och dessa därefter får manövrera så de inte kolliderar med andra flygplan.

Varje flygning har en anropssignal som antingen består av flygplanets registrering eller ett bolagsnamn och flygnummer(callsign). Om man till exempel ska flyga från Arlanda till Sturup med SAS så kan man få flygnumret 'SK113'. SAS:s anropsnamn är alltid 'Scandinavian' och då blir hela callsignen 'Scandinavian One-One-Three'.

Exempel

Här följer lite fraser på hur det kan låta när SK113 ska landa på Sturup. Förutsättningen är att flygplanet redan har blivit radarledd in på lång final till bana 17:

SK113: 'Scandinavian One-One-Three established localizer One-Seven'.

Sturup approach: 'Scandinavian One-One-Three, countinue approach and contact Sturup tower on 118.8'.

SK113: 'Tower 118.8, hejdå'.

SK113 byter frekvens till Sturup tower.

SK113: 'Sturup tower, god kväll. Scandinavian One-One-Three on localizer One-Seven'.

Sturup tower: 'Scandinavian One-One-Three, god kväll. Wind One-Five-Zero, ten knots, runway One-Seven, cleared to land'.

SK113: 'Cleared to land One-Seven, Scandinavian One-One-Three'.

Virtuell flygledning

På Internet kan man simulera flygledning, så kallad Virtuell flygledning. De två största organisationerna för detta är VATSIM och IVAO.

Referenser

• http://www.lfs.luftfartsstyrelsen.se/irisext/ - Luftfartsstyrelsens författningssamling, se Gällande -> BCL -> BCL-FT.

	Det saknas källhänvisningar i }.
	Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln.