Man kunde lämna förningen i förväg eller ta med sig den då man kom. Blev det mat över efter festligheterna kunde det hända att gästerna fick mat med sig hem igen, sk. bakförning.
Seden kring förpackningen i särskilda korgar med dukar till täckelse utvecklades till starka bygdetraditioner. Förningskorgarna i Skåne var höga, tunnformade och bundna av halm, i mellersta Sverige låga, vida korgar bundna av rötter eller flätade av pil och försedda med grepe, i Dalarna runda och vida med högre kanter än marknadskorgen (frukorg).
Förningen motsvarar i viss mån den present som än idag medförs till värdinnan då man är bjuden på fest som inte är av karaktären av kalas där present bör medföras till jubilarer o.dyl. Numera brukar man även prata om knytkalas när gäster samlas med medhavd mat, avsedd för alla.
