Folke Bernadotte

Anfäder

Folke Bernadottes tidiga liv

Folke af Wisborg som baby

Folke Bernadottes far, Prins Oscar Bernadotte, hade avstått rätten till Sveriges tron vid sitt giftermål med den dåvarande hovfröken Ebba Munck af Fulkila 1888. Föräldrarna lät honom gå i en vanlig skola, Nya Elementarskolan i Stockholm. Bernadotte avlade 1913 studentexamen i Stockholm, tillsammans med kamraterna , blivande häradshövding Herbert Beckman och Curt Björklundskola. Därefter följde officersutbildning vid kavalleri, där han 1915 tog officersexamen. 1918 blev han löjtnant vid Livregementets dragoner och 1922 regementskvartermästare. Han blev 1928 löjtnant vid Livregementet till häst och ryttmästares 1930 och övergick sedan till reserv samma år. Under beredskapåren, blev han sedan major.

Den 1 december klockan 16.00 (lokal tid) 1928 i bykyrkan (episkopal-) St. Johns, Pleasantville, New York i USA, gifte sig Folke Bernadotte med Estelle Manville (1904-1984) från New York, som han första gången träffat på Rivieran. Brudens far var Hiram Edward Manville. På bröllopet bar bruden en svensk brudkrona i platina och bergskristaller och drottning Sophias brudslöja i genombruten spets. Prins Gustaf Adolf var 'best man' och prins Sigvard marskalk. Över 1 500 gäster var inbjudna till festligheterna på Manvilles stora gård, Hi-Esmaro. Det var första gången som en medlem av en europeisk, kunglig familj gift sig på amerikansk mark. Bröllopets totala kostnader uppgick till 1,5 miljoner dollar.Gustaf V och hans tid 1928-1938, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13379-8 s.51

Greven och grevinnan Bernadotte bosatte sig i Dragongården på Djurgården, Stockholm. De fick fyra söner: Gustaf Edward (1930-1936), Folke (född 1931), Fredrik Oscar (1934-1934) och Bertil Oscar (född 1935).

Folke Bernadotte fortsatte sitt värv inom hovet. 1934 utsågs han till tillfällig chef för prins Gustaf Adolfs, hertigens av Västerbotten, hovstat, där han stannade till 1940.

Det första större officiella uppdraget var som generalkommissarie i den svenska bestyrelsen vid Världsutställningen i New York 1939. I samband med utställningen, den 30 maj, blev Folke Bernadotte utsedd till juris hedersdoktor vid Upsala University i East Orange, New Jersey.Gustaf V och hans tid 1938-1947, Erik Lindorm 1947 s.69

Då Folke Bernadotte var en framgångsrik tävlingsryttare blev han ledamot i flera styrelser av ridsportsorganisationer. I likhet med prins Gustaf Adolf, var han djupt engagerad i scoutrörelsen, och efterträdde Ebbe Lieberath som chef för Sveriges scoutförbund i november 1937, vilket han förblev tills han övertog prins Gustaf Adolfs ordförandeklubba för Svenska Scoutrådet 1947. Han var likaså ordförande i Simfrämjandet och Stockholms stads frivilliga skarpskytteförening, och Skytteförbundens överstyrelse.

När andra världskriget bröt ut, utbildade han scouterna i försvar. 1943 blev Folke Bernadotte vice ordförande för Svenska Röda Korset. Ordföranden, prins Carl, Folke Bernadottes farbror, var då 82 år, så i praktiken fick han hela ansvaret för den svenska verksamheten.

De vita bussarna

Under andra världskriget ledde Folke Bernadotte flera räddningsaktioner för Röda Korset. Höstarna 1943 och 1944 organiserade han krigsfångeutbyte. Elvatusen krigsfångar fick så komma hem via Sverige.

Våren 1945 var han i Tyskland och träffade då Heinrich Himmler, som blivit befälhavare för hela armén efter attentatet mot Hitler året innan. Folke Bernadotte hade ursprungligen i uppdrag av regeringen att sammanföra norska och danska politiska fångar i Tyskland. Han kom tillbaka därifrån den 1 maj 1945, dagen efter att Adolf Hitler dött, och Svenska Dagbladet som intervjuade Folke Bernadotte i samband med detta, skrev att de ur tyska koncentrationsläger lyckats rädda '15 000 människor, därav ungefär 8000 danskar och norrmän samt 7000 kvinnor av de mest skiftande nationaliteter: fransyskor, polskor, holländskor, tjeckiskor, engelskor, amerikanskor, argentinskor, ja, till och med en kinesiska' (SvD 2/5-45). Aktionen tog cirka två månader. Sammanlagt räddades mer än 15 000 människor ur koncentrationsläger och gaskammare. Den svenska rödakorsstaben utsatte sig för livsfara; förutom arbetets politiska besvärlighet, var de tvungna att bege sig till områden som bombades av de allierade.

Folke Bernadotte skrev själv om aktionen med de vita bussarna i Slutet. Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder, som utgavs redan samma år, 15 juni 1945. I boken återger han de diplomatiska samtal med bland andra Himmler som möjliggjorde räddningsarbetet, skildrar personer kan kom i kontakt med, och ett koncentrationsläger.

Under senare år har aktionen med de vita bussarna kritiserats av Ingrid Lomfors, svensk historiker, och redan under mitten av 1900-talet av den brittiske H R Trevor Roper. Kritiker hävdar bland annat att skandinaver fick företräde framför judiska fångar, att fångar dog i bussarna, och att Röda korsets uppdrag är att prioritera de som bäst behöver hjälp.

Medlare i Palestina

Byst av Folke Bernadotte i Engelska parken, Uppsala

Bild av hela monumentet som bysten ovan ingår i Engelska parkenUppsala

I egenskap av Rödakorsman fick Folke Bernadotte uppdraget att medla i Palestina av 21 maj 1948. Hans mål var vapenstillestånd, och han nådde det i juni.

Mordet

Folke Bernadotte mördades 17 september 1948 av den sionistiska organisationen Lehi, mera känd som Sternligan. Ligan såg Bernadotte som en brittisk marionett och en gammal nazistkollaboratör vars planer stod i vägen för ligans mål, ett Stor-Israel där även Transjordanien skulle ingå.

Mordet på Bernadotte planerades av Yehoshua Zetler, Sternligans operative chef i Jerusalem, och godkändes av en styrgrupp, bestående av den framtida israeliske premiärministern Yitzhak Shamir, som under tiden för mordet var en av Sternligans högsta ledare, Nathan Yellin-Mor, Sternligans ledare i Jerusalem, och filosofen Yisrael Eldad.

Bernadottes sista timmar i livet

Den 17 september 1948 var Folke Bernadotte på besök i Jerusalem för att träffa Dov Joseph, stadens militärguvernör. Tidigare under dagen hade Bernadotte besökt staden Ramallah, och en av Bernadottes följebilar blev utsatt för beskjutning under vistelsen i staden, dock utan att någon människa skadades. Bernadotte fick under dagen besked om att mötet med Joseph blev uppskjutet från 16:30 till 18:30.

Folke Bernadotte tillbringade resten av dagen och sitt liv på Palestinamandatets gamla regeringsbyggnad, och på FN:s högkvarter, beläget i det anrika hotellet Jerusalem YMCA. På eftermiddagen besökte han Jerusalems lantbruksakademi där han mötte sin adjutant, den franske översten och tillika FN-observatören André Sérot. Efter besöket styrde följet mot YMCA för att hämta en kopia av vapenstilleståndet.

Attentatet

När Folke Bernadottes trebilskonvoj passerade gatan Palmeh Street i stadsdelen Old Katamon, blockerades följet av fyra män i israelisk arméjeep, tillhöriga Sternligan, anförda av Meshulam Markover, vilka ställde sig mitt i vägen för konvojen. Då bilföljet stannade steg en av de fyra attentatorerna fram till den andra av bilarna i fordonskolonnen och frågade efter Folke Bernadotte.

Klockan 17.30 sköts Folke Bernadotte, och hans adjutant Sérot, till döds med kpist av märket MP40 Schmeisser. Sérot, som satt i det mellersta sätet, till vänster om Bernadotte, sköts först och det med hela arton skott, medan Bernadotte fick i sig sex skott. Sérots hustru, som också blev beskjuten, överlevde tack vare att Bernadotte skyddade henne med sin kropp. Salvan som ändade Bernadottes och Sérots liv lär ha avlossats av Yehoshua Cohen.

Den amerikanske FN-observatören Frank Begley försökte hindra gärningsmännen, men slogs ned. Samma dag hade Bernadotte emottagit ett dödshot, men han avfärdade det med orden 'Jag låter mig inte skrämmas'. Bernadotte och Sérot transporterades till Hadassah-sjukhuset på Scopusberget, där man konstaterade att de hade dödats omedelbart vid attentatet. Dagen efter mordet flögs Bernadottes kvarlevor till Haifa, för att sedan flygas hem till Sverige.

Efterdyningar

Dagen efter mordet fördömde mordet på Folke Bernadotte som 'en feg handling som ser ut att ha utförts av en terroristliga i Jerusalem då FN:s representant fullgjorde sin fredsbevarande instats i det Heliga Landet'.Security Council 57 (1948)

Resolution från 18 september 1948.

Jordfästningen ägde rum i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm den 26 september, på Folke Bernadottes hustrus födelsedag. Bernadottes katafalkvagn drogs av fyrtioåtta scouter. På kistan, som var täckt med den svenska flaggan, låg Folke Bernadottes scoutkäpp, hans Rödakorsetmössa och en vit nejlika.

Mordet på Bernadotte åtföljdes av en undermålig polisutredning och en lika ifrågasatt rättsprocess. Bland annat tog det mer än ett dygn innan attentatsplatsen inspekterades, och Folke Bernadottes bil hann bli reparerad innan någon undersökning av den genomfördes, något som Sveriges dåvarande riksåklagare Maths Heuman riktade stark kritik mot.

Det fanns aldrig något tvivel om att Sternligan låg bakom dådet. Yellin-Mor och en annan Sternmedlem, Matiyahu Schmuelevich, liksom många andra Sternmedlemmar, åtalades och fälldes i rätten för medlemskap i terrororganistaion i samband med att Sternligan avväpnades av de israeliska myndigheterna. Dock blev aldrig någon dömd eller ens anklagad för mordet på Folke Bernadotte. Scmuelevich och Yellin-Mor blev benådade av premiärminister David Ben Gurion så fort de blev förklarade skyldiga, och samtidigt blev Yellin-Mor invald i Knesset. Ytterligare 266 Sternligister lär ha gripits i samband med mordet för att sedan frisläppas utan åtal.

Några år senare avslöjades Yehoshua Cohens roll i det hela av Ben Gurions levnadstecknare Michael Bar Zohar i samband med att Cohen arbetade hos Ben Gurion som säkerhetsvakt. Det var först 1977 som allmänheten fick tillträde till Sternligans inblandning i mordet (Yediot Aharonot, Feb 28).

Fredsansträngningar

En rapport som beskrev följande av Folke Bernadottes fredsförslag publicerades tre dagar efter hans död;

1947 års FN-delningsplan för Palestina

Omvandling av det första stridsuppehållet till en permanent fred, alt. vapenvila, och ett slutgiltigt bestämmande av gränserna mellan de judiska och arabiska staterna i Palestina.
Negevöknen ska tillhöra den arabiska staten och Galiléen ska tillhöra den judiska staten.
Permanent FN-mandat över Jerusalem.
Arabstaterna, dvs Transjordanien övertar kontrollen över Palestinas arabiska delar.
Försäkran att både Palestinas arabiska och judiska stat, och även övriga grannländer, har tillång till Haifas hamn och Lyddass flygplats.
Arabiska flyktingars rätt att återvända till sina hem.
Upprättande av en försoningskommission som ett första steg mot upprättandet av en hållbar fred i regionen.

Israels regering avvisade samtliga förslag. Efter Bernadottes bortgång övertogs hans uppgifter av amerikanen Ralph Bunche, som förhandlade fram ett avtal om vapenvila mellan Israel och arabländerna, vilket skrevs under av konfliktens parter på den grekiska ön Rhodos 1949. Bunche mottog Nobels fredspris för sina fredsinsatser.

Fotnoter

Källor

Bernadotte, Folke, Slutet. Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder (Sthlm 1945)
Bohman, Nils, artikel i Svenska Män och Kvinnor (Sthlm 1942)
Dahlby, Frithiof, Folke Bernadotte - Ett minnesalbum (Sthlm 1948)
Lagerstedt, Lars, 100 år med Svenska Dagbladet 1884-1984 (Sthlm 1984)
Lomfors, Ingrid, Mörka fläckar på de vita bussarna , DN Kultur 26 januari 2005
Rosvall, Ted, Bernadotte-ättlingar (Falköping 1992)
Jerusalem Post International Edition A bullet for the count 10 oktober 1998.

Folke Bernadotte

Anfäder