Folkskola

Folkskola är en skolform som funnits i vissa länder. Den har varit den elementära och allmänna skolan, som undervisat för att ge baskunskaper i olika ämnen.

Folkskola i världen

Danmark

I Danmark heter den allmänna skolan för barn fortfarande 'folkeskole'. Före 1899 kallades den 'Almueskolen.

Norge

I Norge kom den första skolllagen i 1739, genom en kunglig förordning, varje socken och stad skulle ha en skolkommision med 4 ledamöter. Allmän skola (almueskolen) skulle hållas för såväl läsning, skrivning och matematik (Christendoms Grund, samt i Læsen, Skriven og Reignen). I 1889 ändrades namnet til folkeskole, och blev 7-årig . Alla barn som fyllt sju år senast den 1 augusti började skolan några veckor senare samma år, de andra fick vänta ett år till. På 1970-talet och 1980-talet ersattes skolformen 'folkeskole' av 'grunnskole'.

Sverige

Folkskola (folkis), var en äldre skolform i Sverige, som existerade åren 1842-1972. 1842 beslutade Sveriges riksdag om att allmän folkskola skulle införas, varvid det krävdes av alla av Sveriges socknar på landsbygden och församlingar i städerna att de inom fem år skulle ordna skollokaler och anställa lärare. Skolor för barn fanns emellertid långt tidigare på många håll i landet; genom folkskolestadgan blev inrättande av folkskola obligatoriskt för socknarna. Bland ämnerna fanns läsa, räkna, skriva, teckning, geografi, historia, kristendom och gymnastik med lek och idrott. Genom kyrkans undervisning kunde huvuddelen av befolkningen emellertid läsa redan i början av 1700-talet; läskunnigheten kontrollerades då vid de så kallade husförhören. I många skolor fanns även badkar för att barnen skulle lära sig vikten av hygien i en tid då sjukdomar fortfarande grasserade. Folkskolan utvecklades också med åren; bland annat gjorde man utflykter och skolresor, hade slöjd och började så småningom även läsa engelska.

Folkskolan var den skola som de flesta svenskar gick medan en minoritet fortsatte i läroverken. Att gå i läroverket kostade pengar och bara de mer välbemedlade hade råd att gå där. Fattigare barn fick dock ibland friplatser.

Lärarna i folkskolan kallades folkskollärare och var klasslärare som utbildades vid så kallade folkskoleseminarier. År 1858 infördes småskola som benämning på folkskolans klass 1 och 2. I småskolan undervisade småskollärare, som också var klasslärare och som utbildades vid så kallade småkskoleseminarier. Från 1930-talet började på vissa håll även klass 3 ingå i småskolan. Slöjd var ett av få ämnen där man hade ämneslärare i folkskolan.

1878 års stadga föreskrev sexårig folkskola med tolv kurser, men det fanns även klass 7 och klass 8, vilka var frivilliga. De brukade kallas fortsättningsskola och fick från 1877 statsbidrag.

1919 infördes en ny undervisningsplan för folkskolan (UPL 1919), som bland annat avskaffade katekesen inom kristendomsundervisningen.

Antalet skolår ökades med tiden i och med det svenska samhällets utveckling och ökade krav, på 1930-taleten blev skolplikt sjuårig och på 1950-talet utökades skolplikten från sju år till åtta år.

1955 fick folkskolan en ny undervisningsplan, U-55. Då var den sedan några år tillbaka en skolform på tillbakagång. Under 1940-talet inleddes nämligen ett utredningsarbete som blev långvarigt. Läsåret 1949/1950 införde vissa svenska kommuner enhetsskolan med sina nio skolår och den 26 maj 1950 beslutade riksdagen att hela Sverige på sikt skulle införa nioårig enhetsskola, med USA som förebild. Sverige blev därmed första europeiska land att införa enhetsskola. 1962n bytte den svenska enhetsskolan namn till grundskola. Från läsåret 1972/1973 fanns enhetsskolan i hela Sverige och därmed avskaffades folkskolan, och det så kallade 'parallellskolesystemet' upphörde.

Tyskland

I Tyskland delades folkskolan ('Volksschule') 1968 upp i 'Grundschule' och 'Hauptschule', men termen används än i dag då man talar om dessa skolstadier.