Historia
Ordet
fraktal konstruerades på
1970-talet av den franske
matematikern
Benoît B. Mandelbrot och kommer av latinets
fractus som betyder 'del av' (
fraktion) och syftar på att fraktaler ofta har
dimensionstal som inte är
heltal. En
sierpinskitriangel har till exempel dimensionen
vilket är ungefär
. Mandelbrot är för övrigt den person som sett till att popularisera fraktalmatematik men han var inte den förste att arbeta med liknande system. Redan ca 100 år tidigare skapades de första fraktala funktionerna av bland annat
Giuseppe Peano. Även svensken
Helge von Koch var tidigt ute och beskrev redan år
1904 Koch-kurvan och
von Kochs snöflinga. Andra pionjärer var till exempel: Pierre Fatou,
Gaston Julia och Karl Menger.
Kända fraktaler
- Bifurkationsdiagram
- Binära automater
- Cantormängden
- Harter-Heighways drakkurva
- Henons attraktor
- IFS
|
|
|
Kända fraktalister
Exempelbilder av fraktaler
Linjära fraktaler i 2D:
| ]]
| ]]
| ]]
|
Linjära fraktaler i 3D:
| ]]
| ]]
| ]]
|
Icke linjära fraktaler:
| ]]
| ]]
| ]]
|
Fraktalers dimension

Supersamplad juliafraktal
Fraktaler har ofta en
dimension som inte är ett heltal. För att kunna fastställa dimensionen för en fraktal behövs matematiska definitioner på begreppet dimension. Här följer några vanliga definitioner:
Naturens matematik
Bilden till höger ser ut som ett ormbunksblad. Men är det en
ormbunke? Nej självklart inte, det är
datorgrafik renderad med en
matematisk funktion! Men är det naturens matematik? Även den frågan ger ett nej som svar. Varför? Jo, för att skapa bilden så har ett
itererat funktionssytem ('IFS') använts där funktionerna är ett system av fyra olika
affina transformationsregler. Den affina transformationens
formel ser i det här fallet ut på följande sätt:
-
För att skapa ormbunksbladet så har konstanterna i de fyra reglerna följande värden:
| IFS
| a
| b
| c
| d
| e
| f
|
| 1
| 0,0
| 0,35
| 0,0
| 0,0
| 0,0
| 0,7
|
| 2
| 0,2
| 0,23
| 0,26
| 0,22
| 0,0
| 1,3
|
| 3
| -0,15
| 0,26
| -0,28
| 0,24
| 0,0
| 0,44
|
| 4
| 0,85
| -0,04
| -0,04
| 0,85
| 0,0
| 1,6
|
Den första regeln är den som skapar bladets 'stam' och som synes så är konstanterna a, c, e samtliga lika med 0 (noll) vilket kommer att sätta
variabeln
x till noll. Stammen har ingen bredd, bara höjd. Vilket betyder att den har endast en
dimension. Anledningen till att den syns är endast den att datorgrafik är
digital, skärmens punkter har en minsta möjlig utbredning, (det går inte att visa mindre än 1 pixeler). Som nämnts ovan så är en fraktal självsimulerande. De övriga reglerna kopierar stammen och skapar de mindre (sekundära) bladens stammar som inte heller de är utbredda i mer än 1 dimension. Upprepas någon av dessa regler flera gånger i rad så kommer stammen för den tredje nivån att skapas o.s.v. Hela ormbunksbladet består egentligen inte av något annat än bladstammar som inte har någon utbredning. Om man betraktar det från en strikt matematisk synvinkel skulle det vara osynligt. Bladet syns endast på grund av att det visas med den digitalt begränsade datorgrafiken och är alltså inte någon matematisk beräkning som skapar ett ormbunksblad, bara endimensionella linjer som egentligen är osynliga. Ett riktigt ormbunksblad däremot består av tredimensionella
cell av flera olika typer.
De ekvationssytem som beskriver modellsystem inom modern teoretisk ekologi är kända för sina kaotiska beteenden, så mycket att de numera har ett mycket större intresse som leksaker, eller en ny slags grafik. Naturliga fenomens matematik blir, när de begränsas till en enstaka disciplin, så intrikat och komplicerad att värld efter värld av färgglada abstraktioner öppnar sig för varje ny nivå som undersöks. Det är inte så konstigt att de som ägnar sig åt detta inom olika ämnesområden tror att det fantasivärldar de ser ger glimtar av den verkliga världen, när de i själva verket gått vilse i Mandelbrots fraktalvärld.”
— }, }.
Fotnoter
Se även
Externa länkar
Att läsa:
Media:
Program som skapar fraktaler: