Biografi
Barndom och uppväxt
Sinatra föddes i Hoboken, New Jersey, en förstad till
New York. Hoboken ligger på västra sidan av
Hudsonfloden och under sin uppväxt kunde Frank blicka tvärs över denna flod mot
Manhattan, drömmarnas och de framgångsrikas hägrande plats. Själv växte han upp i en italiensk-amerikansk familj i enkla arbetarkvarter. Fadern Antonio Martin Sinatra föddes 1894 i
Lercara Friddi på
Sicilien och kom 1895 till USA med sina föräldrar. Som vuxen arbetade han som brandchef för en liten
brandstation. Modern Natalie Della Gavarante härstammade från
Ligurien. Frank, som var parets enda barn, bestämde sig tidigt för att bli sångare, bl.a. efter att ha hört
Bing Crosby på
radio. Frank började sjunga på små klubbar i New Jersey och drog så småningom till sig bandledaren
Harry James uppmärksamhet.
Karriär
År 1940 gick Frank med i Tommy Dorseys orkester, där han blev en erkänd och berömd sångare. Sinatra var en magnet för tonårstjejer, vilket visade att det fanns en ny publikgrupp för populärmusik.
Några år senare påbörjade Sinatra sin solokarriär och skrev kontrakt med Columbiaenen. Han blev ganska framgångsrik; särskilt under strejk i musikbranschen, då sångarna fortfarande kunde arbeta eftersom de inte var medlemmar i fackförbundet som strejkade.
Sinatras sångarkarriär avtog under det sena 1940-talet och det tidiga 1950-taleter. Han hade börjat medverka i film under 1940-talet, oftast mediokra musikaler. 1953 slog han igenom som dramaskådespelare i filmen Härifrån till evigheten, som han vann en Oscar för bästa manliga biroll. Rollen och prestationen i den filmen blev legendariska som nyckelögonblicket i Sinatras comeback.
Följande år spelade Sinatra en tokig lönnmördare vars mål var att mörda i thrillern Attentatorn. Kritikerna ansåg att Sinatra gjorde en av de bästa psykopatporträtten någonsin. Detta följdes av en Oscar nominering för filmen Mannen med den gyllene armen, där han spelade en narkotikamissbrukande musiker.
Efter filmen Härifrån till evigheten började Sinatras sångkarriär gå bättre. Under 1950-talet skrev han kontrakt med Capitol Records, där han arbetade med några av de bästa kompositörerna, som Nelson Riddle, Gordon Jenkins och Billy May. I början av 1960-talet var Sinatra stor nog att starta sitt eget skivbolag, Reprise Records. Hans position inom bolaget gjorde att han fick sitt välkända smeknamn The Chairman of the Board.
På 1950 -och 1960-talet var Sinatra en populär attraktion i
Las Vegas. Han var vän med många kända underhållare som
Dean Martin,
Sammy Davis Jr,
Peter Lawford,
Joey Bishop med vilka Sinatra bildade gruppen
Rat Pack.
Shirley MacLaine brukar också inkluderas i gruppen.
Sinatra spelade en stor roll i desegregeringen av Nevadas hotell och kasinon; Rat Pack vägrade nämligen att uppträda på ställen som vägrade servera afroamerikanen Sammy Davis Jr. När filmen Storslam i Las Vegas släpptes 1960 drog Rat Pack till sig mycket medieuppmärksamhet och många hotell och kasinon ville mycket gärna ha Rat Pack, vilket ledde till att många övergav sina segregeringspolicys.
Sinatra var en nära vän till Kennedyfamiljen och var en stark föresprÃ¥kare för John F. Kennedy. MÃ¥nga Ã¥r senare har Sinatras dotter Tina sagt att fadern och maffiafiguren Sam Giancana hjälpte Kennedy att vinna primärvalet 1960 genom att leverera fackets röster[Kennedysupport ]
, från '60 minutes'. Sinatra var den som presenterade den maffiaanknutne Judith Campbell för Kennedy#REDIRECT. De båda ska ha inlett en relation, men till slut fick Robert F. Kennedy reda på det och uppmanade brodern John att hålla sig borta från Sinatra[Maffiarelation? , från The Star-Ledger]. Sinatra förlorade sin kasinolicens i Nevada 1963, efter att Giancana setts på kasinot Cal-Neva Lodge; ett kasino Sinatra var delägare i[Biografi , från hotshotdigital.com].
Laurence Harvey och Frank Sinatra under inspelningen av filmen Hjärntvättad
Sinatra kunde vara enormt generös och snäll, men hade alltid ett hett temperament. En gång slet han bort en väggtelefon från Sands Hotel, krossade några fönster och tände eld på en del av kontoret. Några småbråk fick mycket medieuppmärksamhet och
1957 blev han förolämpad av komikern
Don Rickles, men Sinatra började efter en stunds tystnad skratta
[Don Rickles , från rotten.com]. Sinatra var känd för sina humörsvängningar; han kastade en gång varmt kaffe på kasinodirektören Carl Cohen, som svarade med att slå ut Sinatras framtänder.
Sinatra fortsatte att göra bra filmer och 1962 kom klassikern Hjärntvättad ut och ett år senare kom andra världskrigsfilmen Von Ryans express.
På 1970-talet drog sig Sinatra tillbaka för att sedan göra flera comebacker. Han spelade in färre låtar, men fortsatte att uppträda i Las Vegas och runt om i världen.
1981 fick Sinatra tillbaka sin kasinolicens efter några förhör. Journalisten Pete Hamill skrev i sin bok Why Sinatra Matters att Sinatra var 'den mest undersökta amerikanska stjärnan sedan John Wilkes Booth'.
Sinatra själv har sagt 'Visst kände jag några av de där killarna. Jag tillbringade mycket tid på krogar. Och krogar drivs inte av det kristna brödraskapet. Det var mycket folk där, som skapades av förbudstiden, och de drev ganska bra krogar. Jag var ung. Jag arbetade på ställena som var öppna. De betalade dig och checkarna hade täckning. Jag mötte inga Nobelpristagare där. Men om Franciskus av Assisi varit en krogsångare, skulle han träffat samma människor.'
Frank Sinatra tar emot USA:s frihetsmedalj av president Ronald Reagan
skrev Kitty Kelley en skandalomsusad
biografi,
His Way: The Unauthorized Biography of Frank Sinatra. Sinatra vände sig till en domstol för att försöka förhindra att boken publicerades; han stämde även Kelly på 2
miljoner dollar eftersom han ansåg att boken missvisande. Boken tar upp hans turbulenta äktenskap, affärer, maffialänkarna och hans besatthet av mäktiga personer. Han drog dock tillbaka stämningen senare. Boken blev en internationell försäljningssuccé och toppade
New York Times best seller-lista. Innehållet i boken är i stort sett bara negativt; hans otroligt kreativa musik -och filmarbete ignoreras nästan helt.
Sinatras sångkarriär fortsatte under 1990-talet, mest anmärkningsvärt är hans album Duets, där han sjöng med stjärnor som U2s Bono. Han fortsatte att uppträda live till februari 1995, men var tvungen att använda en teleprompter för sångtexterna på grund av det dåliga minnet.
Många tror att karaktären Johnny Fontane i Mario Puzos Gudfadern är baserad på Sinatra.
Familj
Sinatra gifte sig med bardomskärleken Nancy Barbato den
4 februari 1939. De fick tre barn tillsammans:
Nancy Sinatra (f.
8 juni 1940), Frank Sinatra jr (f.
10 januari 1944) och Christine 'Tina' Sinatra; (f.
20 juni 1948). Frank var en bra förälder, även om han var otrogen mot sin fru, vilket ledde till att de separerade
1950. Frank tog, mot Nancys vilja, ut
skilsmässa den
29 oktober 1951. Nancy har senare berättat att Frank fortfarande var mycket förtjust i hennes mat och brukade skicka någon för att hämta några av hennes specialiteter långt efter äktenskapets slut.
Endast 10 dagar efter att skilsmässan med Nancy var färdig gifte sig Sinatra med Ava Gardner den 7 november 1951. De separerade 1953 men fortsatte att vara gifta till 1957. Hon anses vara Franks riktigt stora kärlek.
Den 8 december 1963 blev Frank Sinatra jr kidnappad. Sinatra betalade lösensumman på 240 000 dollar (även om han erbjöd dem 1 miljon dollar, ett erbjudande de konstigt nog avslog). Sinatra Jr släpptes efter två dagar och man grep kidnapparna senare.
År 1966 gifte sig Sinatra med den 30 år yngre skådespelerskan Mia Farrow; ett äktenskap som varade i två år.
Den 11 juli 1976 gifte han sig för sista gången i sitt liv, nu med Barbara Blakeley Marx. Hennes relation med Sinatras barn var stormig. Hon brydde sig till exempel inte om att ringa dem när Sinatra låg på sin dödsbädd.
Frank Sinatra avled av en hjärtattack den 14 maj 1998 vid 82 års ålder på Cedars-Sinai Medical Center i West Hollywood, Los Angeles. Hans sista ord ska ha varit 'I'm losing'. Han begravdes i sin älskade ökenstad Palm Springs i södra Kalifornien den 20 maj samma år.
Betydelse
Sinatra lämnade efter sig en oerhörd musikskatt; från hans första spelningar med Harry James orkester
1939 till sitt sista album
Duets II 1994.
De mest kända verken är:
Tre av hans låtar låg etta på
Billboard Hot 100:
Learnin' the Blues (
1955),
Strangers in the Night (
1966) och
Somethin' Stupid (
1967). Han live-inspelade album
At the Sands with Count Basie från
1966 är det populäraste och säljer fortfarande i stora upplagor. Sinatra vann 10 st
Grammy Awards under sin karriär och hade förmodligen vunnit ännu fler om priset hade existerat innan
1958.
Diskografi
Frank Sinatras album:
- The Voice Of Frank Sinatra (Columbia, släppt 1946)
- Songs By Sinatra (Columbia, 1947)
- Frankly Sentimental (Columbia, 1949)
- Dedicated To You (Columbia, 1950)
- Sing And Dance With Frank Sinatra (Columbia, 1950)
- Songs For Young Lovers (Capitol, 1954)
- Swing Easy (Capitol, 1954)
- In the Wee Small Hours (Capitol, 1955)
- Songs For Swingin' Lovers (Capitol, 1956)
- Close To You (Capitol, 1957)
- A Swingin’ Affair (Capitol, 1957)
- Where Are You? (Capitol, 1957)
- A Jolly Christmas From Frank Sinatra
- Come Fly With Me (Capitol, 1958)
- Sinatra Sings For Only The Lonely (Capitol, 1958)
- Come Dance With Me (Capitol, 1959)
- No One Cares (Capitol, 1959)
- Nice’n’Easy (Capitol, 1960)
- Sinatra’s Swingin’Session (Capitol, 1961)
- Ring-A-Ding-Ding (Reprise, 1961)
- Come Swing With Me (Capitol, 1961)
- Sinatra Swings (Reprise, 1961)
- I Remember Tommy (Reprise, 1961)
- Sinatra And Strings (Reprise, 1962)
- Point Of No Return (Capitol, 1962)
- Sinatra And Swingin’Brass (Reprise, 1962)
- Sinatra Sings Great Songs From Great Britain (Reprise, 1962)
- All Alone (Reprise, 1962)
- Sinatra-Basie: An Historic Musical First (Reprise, 1963)
- The Concert Sinatra (Reprise, 1963)
- Sinatra’s Sinatra (Reprise, 1963)
- Sinatra Sings...Academy Award Winners (Reprise, 1964)
- Sinatra-Basie: It Might As Well Be Swing: A Meeting Of Giants (Reprise, 1964)
- Softly As I Leave You (Reprise, 1964)
- Sinatra 65: The Singer Today (Reprise, 1965)
- September of My Years (Reprise, 1965)
- My Kind Of Broadway (Reprise, 1965)
- Moonlight Sinatra (Reprise, 1966)
- Strangers In The Night (Reprise, 1966)
- At the Sands with Count Basie (Reprise, 1966)
- That’s Life (Reprise, 1966)
- Francis Albert Sinatra & Antonio Carlos Jobim (Reprise, 1967
- The World We Knew (Reprise, 1967)
- Francis A. & Edward K. (med Duke Ellington, Reprise, 1968)
- The Sinatra Family Wish You A Merry Christmas
- Cycles (Reprise, 1968)
- My Way (Reprise, 1969)
- A Man Alone (Reprise, 1969)
- Watertown (Reprise, 1970)
- Sinatra & Company (Reprise, 1971)
- Ol’ Blue Eyes Is Back (Reprise, 1973)
- Some Nice Things I’ve Missed (Reprise, 1974)
- The Main Event – Live (Reprise, 1974)
- (Reprise, 1980)
- She Shot Me Down (Reprise, 1981)
- L.A. Is My Lady (QWest/Warner, 1984)
- Duets (Capitol, 1993)
- Duets II (Capitol, 1994)
Filmografi (i urval)
Smakprov
Referenser
Noter
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från } Wikipedia .
Se även
Externa länkar
Frank Sinatra
Frank Sinatra
Frank Sinatra
Frank Sinatra
)
|
Om 
)
)
)
)
