Franz Brentano

Liv

Franz Brentano studerade filosofi vid universiteten i München, Würzburg och Berlin (med Adolf Trendelenburg) och Münster. Han hyste särskilt intresse för Aristoteles och skolastisk filosofi. Sin doktorsavhandling om vara-begreppets mångtydighet hos Aristoteles skrev han vid universitetet i Tübingen. Därefter studerade han teologi och genomgick det katolska prästseminariet först i München och senare i Würzburg (han prästvigdes den 6 augusti 1864). Mellan åren 1865 och 1866avhandling skrev han och framlade sin habilitationsavhandling (docent) och började att föreläsa vid Würzburguniversitetet. Hans studenter under denna tid inkluderade bland andra Carl Stumpf och Anton Marty. År 1870 antog Första vatikankonciliet läran om påvens ofelbarhet, det vill säga läran att den heliga anden under vissa omständigheter skyddar påven från möjligheten att begå misstag i teologiska frågor. Denna lärosats vållade hård debatt, och Brentano engagerade sig djupt i frågan. Som skarp kritiker av denna dogm utträdde Brentano till slut ur katolska kyrkan och tillhörde sedan den så kallade gammalkatolska kyrkan.

År 1874 publicerade Brentano sitt viktigaste verk: 'Psykologi ur empirisk synvinkel' och från 1874 till 1895 undervisade han vid Wiens universitet. Bland hans studenter återfanns då Edmund Husserl, Alexius Meinong, Christian von Ehrenfels, Rudolf Steiner, Sigmund Freud och många andra (se Brentanoskolan för fler detaljer). Han inledde sin karriär som ordinarie professor men tvingades sedermera att ge upp såväl sitt österikiska medborgarskap som sin professorstjänst för att få lov att gifta sig. På universitetet kunda han sedan endast tjänstgöra som Privatdozent (handledare för doktorander). Efter sin pension flyttade han till Florens i Italien men återvände till Zürich i början på första världskriget. Där dog han 1917.

Brentanos filosofi

Intentionalitet

''Huvudartik}|lar|el}}: }}

 |}|, | och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |}|, |, och }}}}}}}}}
 |, och }}}}}}''}|  (Felmeddelande: Det finns för många parametrar i {{}})}}

Intentionaliteten, egenskapen att ha ett intentionalt objekt, var som sagt enligt Brentano det som skilde det psykiska från det fysiska. Fysiska företeelser kunde enligt honom inte äga någon 'ursprunglig intentionalitet' utan bara indirekt ge upphov till 'härledd intentionalitet'. Det vill säga: ett fysiskt föremål kan inte på egen hand betyda något eller symbolisera något eller stå för något eller ha mening eller föreställa något; det kan bara betyda eller föreställa något tack vare att det ger upphov till mentala akter som är riktade mot något annat än det fysiska föremålet (och som vi säger att det fysiska föremålet symboliserar eller föreställer).

”Alla mentala fenomen kännetecknas av något som de medeltida skolastikerna kallade ett intentionalt (eller mental) inexisterande objekt, och som vi skulle kunna beskriva, om än inte helt otvetydigt, som att de hänvisar till ett innehåll, är riktade mot ett föremål (vilket inte här skall förstås i betydelsen ’ett ting’) eller äger en immanent objektivitet. Alla mentala fenomen inbegriper i sig ett objekt, även om de inte alla gör det på samma sätt. I en föreställning finns det något som föreställs, i ett omdöme finns det något som bejakas eller förnekas, i kärlek något som älskas, i hat något som hatas, i önskan något som önskas och så vidare. Denna intentionala in-existens är ett särdrag för mentala företeelser. Inga fysiska fenomen uppvisar någonting liknande. Vi kan därför definiera det mentala genom att säga att det är de fenomen som i sig intentionalt innehåller ett objekt.”

-- Franz Brentano, Psychology from an Empirical Standpoint, edited by Linda L. McAlister (London: Routledge, 1995), p. 88-89.

”Brentanos problem”

Perceptionsteori

När jag hör ett ljud kan jag inte vara säker på att det ljudet verkligen finns ute i världen, men jag kan vara helt viss om att jag hör ett ljud. Denna medvetenhet om att jag hör någonting kallar han för ”inre varseblivning”. Den yttre varseblivningen, alltså det vi upplever med våra sinnen, kan bara leda till hypoteser om den värld vi upplever och ger oss inte omedelbar tillgång till sanningen om världen. Han och många av hans elever (i synnerhet Carl Stumpf och Edmund Husserl) ansåg därför att naturvetenskapenerna bara kan formulera hypoteser och inte allmängiltiga, absoluta sanningar (till skillnad från logik och matematiken).

Det ovan sagda hindrar dock inte på något sätt att Brentano var djupt övertygad om att filosofi och psykologiska borde bedrivas i enlighet med samma empiri metodologi som naturvetenskapen.

Franz Brentano

Liv

Brentanos filosofi

Intentionalitet

”Brentanos problem”

Perceptionsteori

Bibliografiskt urval

Se även

Referenser

Externa länkar