Fredrik Lilljekvist, född 1863, död 1932, var en svensk arkitekt under jugenderaneran.
Fredrik Liljekvist studerade vid Konstakademien i Stockholms och anställdes 1887 till överintendensämbetet. Vid en omorganisation där blev han chef för den nyinrättade stadsplanebyrån i byggnadsstyrelsen. Liljekvist förknippas främst med Kungliga Dramatiska teatern nybyggnad i Stockholm (1901-1908). Konceptet till teatern var en konventionell tittskåpsteater med hästskoformad salong. Exteriört är byggnaden starkt påverkad av Wiener Jugend med rik dekorativ utarbetning av fasaderna. Fasadmaterialet är dyrbar, vit Ekebergsmarmor som bearbetades av flera ledande skulptörer, bl. a. Carl Milles.
1892-1898 arbetade Liljekvist med restaureringen av Gripsholms slott och vid Stockholmsutställningen 1897 utmärkte han sig med en rekonstruktion av 1500-talets Stockholm som blev en publikmagnet på utställningen. Tennispaviljongen på Norra Djurgården ritade han 1896, den stod ursprungligen vid Idrottsparken, men flyttades 1911 till nuvarande plats i samband med bygget av Stockholms Stadion. Byggnadens kyrklika utformning är starkt nationalromantiskt inspirerat. Två parallela skepp med takljus, därimellan ett 'kyrktorn' mot entrésidan. Andra verk av Liljekvist är Djursholms kapell och Österåsens sanatorium i Sollefteå samt Bäcke kyrka i Bengtsfors och Resmo kyrka på Öland. År 1910 ledde han restaureringen av Strängnäs domkyrka i Strängnäs.
Litteratur och källa
- Svensk arkitektur, ritningar 1640-1970, Byggförlaget, Stockholm 1986
