Paulus ledde den tyska 6:e armén under slaget vid Stalingrad, och tvingades där kapitulera den 2 februari 1943 och gå i sovjetiskisk fångenskap. Paulus ville kapitulera tidigare men Adolf Hitler vägrade och ville att armén skulle strida till sista man. Paulus utsågs till fältmarskalk eftersom ingen tysk sådan någonsin tidigare kapitulerat. Några dagar senare blev Paulus den förste. Efter den sovjetiska fångenskapen, där han som fältmarskalk slapp undan arbetsläger och hölls som en trofé i Moskva, tilläts han senare att flytta till det dåvarande Östtyskland (DDR), där han levde de sista åren av sitt liv.