Gamla Ullevi

Historia

Idrottsplatsen på Tegelbruksängen var föregångaren till Gamla Ullevi, och stod färdig den 28 juniGöteborgs idrottshistoria 1800-1950, red. Roland Jerneryd, utgiven av Göteborgs Hembygdsförbund, Bergendahls Boktryckeri, Göteborg 1981 s.155 1896. Den byggdes av Göteborgs Velocipedklubb för 28 000 kronor. Läktaren rymde 600 personer, och cykelbanan hade en dosering på en meter. Vintertid pumpades vatten från Fattighusån upp till idrottsplatsen, Skridskoklubben Norden fick därigenom banor både för konståkning, hastighetsåkning och allmänhetens lekar. Tennishallen stod klar 1901 och till sommaren 1902 byggdes sex utomhusbanor. År 1908 tillkom Valhalla idrottsplats som blev Örgryte idrottssällskaps nya arena, efter Balders Hage. De flesta idrottsmännen sökte sig därefter till ÖIS.

Göteborgs idrottsförbund, med underavdelningar i form av cykel, idrott, skridsko och tennis bildade Göteborgs Idrottsförbunds Förlagsaktiebolag, i syfte att bygga en ny arena. Detta skedde genom insatser av skeppsmäklaren Gösta Dalman, Hugo Levin, som var ordförande i Göteborgs Fotbollsförbund, och IF Kamraternas Herbert Johansson. Aktiekapitalet blev 90 000 kronor. Gamla Ullevi kostade drygt 160 000 att bygga, och blev en ren fotbollsarena. Måtten var 105 X 68 meter. Huvudläktaren hade 600 sittplatser, och publikkapaciteten var på 12 000 personer.Gamla Ullevi, red. Bo Johansson & Bo Sigvard Nilsson, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 1992 ISBN 91-7029-091-1 s.6-10

Gamla Ullevi ritades av arkitekten Karl M. Bengtsson, byggdes 1915-1916 och invigdes den 17 september 1916 klockan 13.00, med matchen IFK Göteborg-Akademisk Boldklub från Köpenhamn, som slutade 2-2. Svensken Erik Börjesson gjorde det allra första Ullevimålet. 'Den svenska idrottens fader', Viktor Balcks invigde Ullevi inför närmare 10 000 åskådare. Entrébiljetterna kostade: 2:50 för en läktarplats och 1:- för en ståplats. Arenan var vid sin invigning norden största fotbollsarena¹. Från början hette den Ullervi fotbollsbana, efter den fornnordiska guden Ull och ordet vi som betyder helig-/offerplats. Övergången med r i Ullervi kallas för uttalslättnad, och efter påpekande från språkvetaren, professor Hjalmar Lindroth ändrades detta kring år 1920Gamla Ullevi, red. Bo Johansson & Bo Sigvard Nilsson, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 1992 ISBN 91-7029-091-1 s.4.

Arenans första föreståndare eller intendent, hette John Kristensson, verksam åren 1916-1948.

Det komponerades en valsn till Ullevis ära: 'Ullervi-valsen', skapad hos Wilh. Hansens Musik-Forlag i Köpenhamn av kapellmästare William Rölling.Idrottsarvet 1986 - årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg, red. Bode Janzon, utgiven av Idrottsmuseet i Göteborg 1986 s.119

Gamla Ullevi var Göteborgs stora fotbollsarena tills Nya Ullevi stod färdig till VM i fotboll 1958. I samband med detta lämnade även fotbollslagen arenan och den användes enbart för träning samt av lag i de lägre divisionerna. 1992 återkom dock lagen efter en renovering av arenan och den användes fram till och med den 5 november 2006 för matcher i Fotbollsallsvenskan. Arenan blev dock aldrig godkänd för Europacupspel av Uefa. Gamla Ullevi hade de sista åren en publikkapacitet på 18 000 personer och publikrekordet var 32 357 personer (Örgryte IS-IF Elfsborg 2 maj 1957, i division 2). Fotbollsklubbarna GAIS, IFK Göteborg och Örgryte IS spelade sina hemmamatcher där. Utanför arenan finns en staty av Gunnar Gren som spelade för alla tre hemmalagen.

Den 5 november 2006 spelades den sista matchen. Efter 90 år började arenan rivas den 9 januari 2007. Den nya arean, som har arbetsnamnet 'Fotbollsarenan' eller som kallas Nya Gamla Ullevi, får en publikkapacitet på 18 000 personer och kommer att invigas 2009. Fram till dess spelar IFK Göteborg och GAIS sina hemmamatcher på Ullevi och Örgryte IS på konstgräset på Valhalla IP.

Gamla Ullevis plan, match mellan IFK Göteborg och VfL Wolfsburg

i Intertotocupen den 23 juli 2005

En staty föreställande Gunnar Gren restes 1993

utanför Gamla Ullevi

Externa länkar

Gamla Ullevi på Worldstadiums.com

Källor och noter

¹ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.423