Genitiv

Genitivkasus i svenskan

Att svenskan har ett genitivkasus är idag ifrågasatt. Suffixet -s, som i allmänhet kallas genitiv-s, är enligt ett nu vanligt sätt att se inte en kasusändelse, utan en enklitisk partikel. Argumentet är att om -s vore genitiv hade vi Typografernas i Uppsala förening medan det ska vara Typograferna i Uppsalas förening, även när det är typografernas förening. Den senare formen har emellertid varit oaccepterad i korrekt skriftspråk långt in på 1900-talet, och anses fortfarande felaktig av vissa. Ibland kan man fortfarande möta formuleringar som 'länsstyrelsens i Jämtlands län beslut', men på grund av att medvetenhet i frågan idag är låg är sådana formuleringar starkt på utdöende. Omklassifieringen av suffixet, liksom bristen på motstånd mot förändringen, hänger delvis ihop med att synen på språkvetenskapens uppgift har förändrats. Tidigare var lärda lingvister en språklig auktoritet som ägnade sig åt språket normativt. Idag syftar den mesta forskningen av språkvetenskapen istället till att vara deskriptiv, och studerar sålunda språket som brukarna spontant använder det, snarare än hur språket i sig är uppbyggt. Därmed blir det också den deskriptiva snarare normativa synen av språket som vinner plats i språkläroböckerna.

I äldre svenska styrde vissa prepositioner olika kasus. Det finns därför i svenskan ett antal stelnade uttryck med till + substantiv med genitiv-s, till exempel 'till skogs', 'till havs', 'till sjöss' och 'till sängs'. Även bruket av -s på efternamn, som ger 'Anderssons' betydelsen 'familjen Andersson', har ett sådant ursprung. I några stelnade prepositionsfraser med i får substantiven en alternativ genitivform på -as: 'i somras', 'i vintras', 'i våras', 'i höstas', 'i julas' och 'i påskas'.

Latiniserade släktnamn på -us har tidigare ofta fått genitiv enligt latinskt mönster på -i, (som i exempelvis Orphei Drängar) men på grund av latinets minskade direkta betydelse, och den därmed minskade kännedomen om dess grammatik, blir detta alltmer ovanligt.

Den enklitiska partikeln s

Fornsvenska hade genitiv, men då kasussystemet avskaffades från 1100-taleteras och framåt började det vanligaste genitivssuffixet reanalys som en enklitisk partikel. Då blir -s allra oftast inte lagt till det enskilda ordet utan till frasen. (Exempel: I satsen 'Jag gillade låten som följde-s melodi' kan man se att s-et inte hängs på substantivet låten utan på nominalfrasen låten som följde.) Den enklitiska partikeln -s analyseras i ett frasstrukturträd som en egen genitivfras, som i sin tur innehåller nominalfrasen. Som skrivits ovan har emellertid detta bruk sedan länge varit oaccepterat i korrekt skriftspråk.

Samma utveckling finns i danska, norska och engelska. I engelska används apostrof ( ' ) före eller efter -s (beroende på singular eller plural). Detta bruk kan man ibland även se i svenska texter, även om det inte rekommenderas. Om det svenska ordet i sin grundform slutar med s, x eller z kan dock apostrof användas för att markera genitiv, särskilt om det behövs av tydlighetsskäl. Något extra s läggs aldrig till dessa slut. Apostrofen i 'Andreas' säng' hjälper oss att se att sängen tillhör Andreas, inte Andrea.

Ortnamn som slutar på vokalljud står ofta oförändrade som genitivattribut, exempelvis Ljungby kommun och även Kalmar kommun. Vissa ortnamn får bortfall, exempelvis Falu kommun.

Genitiv för förkortningar skrivs vanligen som :s, till exempel SJ:s tidtabell, ABB:s styrelse. Undantaget är förkortningar som uttalas som ord och inte bokstavskombinationer, till exempel Saab och Asea, som böjs med vanligt genitiv-s, Saabs växellådor och Aseas generatorer. Förkortningar som slutar på s får vanligen inget genitiv-s, sålunda skriver man till exempel SAS flygvärdinnor och BRIS jourtelefon.

Genitivändelser i olika språk

(Ej komplett hos alla listade språk)

Engelska: -'s, -s', -'
Finska: -n, -in
Fornsvenska: -s, -u, -o, -e, -a
Franska: saknar genitivändelse
Isländska: -s
Japanska: の
Latin: -ae, -arum; -i, -orum; -is, -um; -us, -uum; -rum
Litauiska: -o, -io, -os, -ės, -ios, -ies, -aus, -iaus, -ens, -ers; -ų, -ių
Ryska: -a, -я, -oв, -eв, eй
Spanska: saknar genitivändelse
Svenska: -s (OBS, se ovan!)
Turkiska: -in, -un, -ün, -ın
Tyska: -s, -es, en, ens