Geodæsi
Geodesia
Géodésie
Geodesi
Ofta används geomatik och lantmäteri som synonymer för geodesi.
I Sverige praktiseras geodesin i Stockholm (KTH), i Göteborg (Chalmers, Onsala rymdobservatorium) och i Gävle (Lantmäteriverket och Högskolan i Gävle), och relaterade studier i Lund.
Vetenskapens olikartade uppgifter, förbundna med växlande anspråk på noggrannhet, motsvaras av mångfaldiga metoder och hjälpmedel för mätning, beräkning och avbildning. Den geodetiska vetenskapens olika delar är grundade på matematiska och fysikaliska teorier, särskild minsta kvadratmetoden, är av genomgripande betydelse.
För ett mindre område används mätningar som nivellering, trigonometrisk mätning, fotogrammetrisk mätning och mätningar med GPS. För framställning av kartverk för hela statsområden utförs mera omfattande arbeten. Ofta bildar triangulering en stomme för de andra nämnda mätningarna. Ett triangelnät består av en följd av intill varandra fogade trianglar, vilkas sidor bildar fria syftlinjer. Vinklarna mellan dessa syftlinjer mäts direkt med en teodolit. Efter att med ha mätt upp längden på en av sidorna – basen – använder man sedan de uppmätta vinklarna för att med hjälp av trigonometri beräkna de övriga sidornas längder. Vid triangulering av första ordningen är triangelsidorna flera kilometer långa. Basmätningen förläggs till gynnsam terräng, och utförs med för ändamålet särskilt konstruerade apparater, med stor precision. Med hjälp av trianguleringen kan man genom vinkelmätning bestämma avstånden mellan de oftast högt belägna triangelpunkterna, i sådan mark och på sådana avstånd, där direkt längdmätning inte är praktiskt genomförbar. Dessa triangelnät av första ordningen bildar den fasta stommen för ett lands uppmätning, och uppmätningen förfinas sedan med inkoppling av nät av andra, tredje och så vidare ordningen, med kortare sidor och där mätningsinstrumenten är av enklare slag. Man använder också andra så kallade trigonometriska mätningsmetoder, särskilt polygonmätning.
Gradmätning är en kombination av triangulering och astronomienska ortbestämningar, där avsikten är att bestämma jordens matematiska figur, dess form och storlek. Jordens matematiska figur, den så kallade geoid, kan anges som världshavens medelvattenyta och dennas tänkta fortsättning under fastlanden. Den kan liknas vid en något avplattad rotationsellipsoid. Genom astronomiska bestämningar fastställs riktningen av lodlinjen i observationspunkten. Förenas nu två sådana punkter med ett triangelnät, som bestämmer avståndet mellan dem, får man de bestämningsstycken som gradmätningen använder för att geometriskt beskriva jordytan.
Genom ytterst känsliga seismometrar – så kallade horisontalpendlarss – har dessutom konstaterats att jorden under inverkan av månen och solens dragningskraftsfenomenetsfenomenet genomgår en elastisk formändring, som liknar tidvatten. Geodesins mätningar lämnar för övrigt underlag för studiet av massfördelningen i jordens inre.
