SfÀriska koordinater
Jorden tÀnkes som ett klot.
Storcirklar lÀggs sÄ att de gÄr genom de geografiska polerna. Dessa cirklar kallas
meridianerer. Cirklarna indelas i
vinkelgrad med 0° vid
ekvatorn och med +90° vid Nordpolen och â90° vid Sydpolen. Dessa gradtal anger orters lĂ€ge i nord/sydriktning, rĂ€knat frĂ„n ekvatorn,
latituden (breddgraden).
Det finns oĂ€ndligt mĂ„nga storcirklar, som gĂ„r genom polerna. En av den skall utses som referens. Richelieu hĂ€vdade att referensen borde lĂ€ggas vid 'Gamla VĂ€rldens Ă€nde' vilken man dĂ„ pĂ„ 1600-talet ansĂ„g ligga pĂ„ den vĂ€stligaste av Kanarieöarna, Ferro pĂ„ franska. Detta Ă€r detsamma som El Hierro pĂ„ spanska. (Kanarieöarna tillhör Spanien.) DĂ€r skulle alltsĂ„ nollmeridianen ligga. För fransmĂ€n kĂ€ndes det emellertid naturligare att ha landets huvudstad, Parisiska, som referens för landets kartor, sĂ„ man bestĂ€mde att Paris skulle anses ligga 20° öster om VĂ€rldens Ă€nde, Ferro. Enligt senare mĂ€tningar har man funnit det noggrannare vĂ€rdet 20° 23âČ09âłost Ferro för Paris, nĂ€rmare bestĂ€mt för lĂ€get av astronom observatoriet i Paris.
Idag anvÀnder man nÀstan alltid meridianen genom Greenwich i London som nollmeridian.
Ekvatorn indelas i 360 vinkelgrader, som man ursprungligen alltid rĂ€knade österut frĂ„n nollmeridianen. Senare bestĂ€mde man sig att frĂ„n nollmeridianen rĂ€kna 180° österut med plustecken, och 180° vĂ€sterut med minustecken. LĂ€get av dessa storcirklar kallas longitud, (lĂ€ngdgrad). Longituden +180° blir identisk med longituden â180°.
- Varning! I vissa datorprogram, huvudsakligen av amerikanskt ursprung, har man av bekvĂ€mlighetsskĂ€l â kontinentala USA ligger alltid vĂ€sterut! â bakat in de vĂ€stliga longitudernas minustecken i formlerna för storcirkelberĂ€kningar. NĂ€r vĂ€stliga longituddata ska lĂ€sas in i programmet mĂ„ste de alltsĂ„ skrivas med positivt tecken. I konsekvens dĂ€rmed mĂ„ste östliga longituder skrivas in med minustecken. Andra programförfattare har motsatt teckenkonvention. Kontrollera programförfattarens teckenkonvention, innan du litar pĂ„ berĂ€kningsresultatet!
De geografiska vinkelgraderna subindelas pÄ konventionellt sÀtt i 60 minuter per grad och 60 sekunder per minut.
Enbart latitud och longitud rÀcker inte för att definiera en position entydigt, inte ens om man Àr överens om att utgÄ frÄn Greenwich. För noggrann positionsbestÀmning mÄste man Àven ange vilket geodetiskt datum eller referenssystem man anvÀnder. Detta beror pÄ att man förr i tiden kunde mÀta relativa positioner med stor noggrannhet, medan absoluta positioner, t.ex. avstÄndet till Greenwich och till ekvatorn, mÀttes med astronomiska metoder som kunde bli nÄgra hundra meter fel. NÀr lantmÀterier i olika lÀnder hade mÀtt upp sitt eget land och definierat ett nationellt longitud/latitud-nÀt, upptÀckte man att nÀten inte passade ihop vid grÀnserna. Detta fick man leva med tills man med GPS-teknik kunde definiera ett globalt geodetiskt datum, WGS84, som anvÀnds alltmer i stÀllet för nationella datum.
Vinkeltimmar och distansminuter
Jorden snurrar 1 varv/
dygn = 360°, pĂ„ en timme 360â24 = 15°. I vissa situationer kan det vara bekvĂ€mt att ta fasta pĂ„ detta och kalla latitudblock om 15° för (vinkel)timmar. Astronomer brukar tillĂ€mpa detta. Internationella beteckningen för timme Ă€r
h (av franska
heure) . En orts longitud kan alltsÄ anges enligt modellen 08
h 32âČ21âł.
Ekvatorn Ă€r i runda tal 40 000 km lĂ„ng. Ett helt varv uttryckt i longitudminuter blir 40 000â(360â60) ~ 1,852 km. En strĂ€cka sĂ„ lĂ„ng kallas 1 distansminut, Ă€ven kallat sjömil eftersom detta mĂ„tt Ă€r vanligt i sjöfartsammanhang. För att undvika sammanblandning med longitudminuter betecknade âČ, betecknar man distansminuten med dm, (förvĂ€xla ej med decimeter!). PĂ„ engelska nm (nautical mile).
Distansminuten Àr inte lÄst till strÀckor utefter ekvatorn, utan dessa 1852 m kan lÀggas ut var som helst pÄ jorden och i vilken riktning som helst.
En distansminut Àr numera definierad att vara exakt 1852 meter, vilket inte motsvarar exakt en longitudminut lÀngs ekvatorn, och inte heller motsvarar exakt en latitudminut lÀngs en meridian. (Med longitud- och latitudminut menas hÀr vinkelmÄttet.) Se nautisk mil för detaljer.
Rikets nÀt
Rikets nÀt, Àven kallat Rikets triangelnÀt, Rikets koordinatsystem, eller RT 90, Àr det vanligaste koordinatsystemet för svenska kartor. Se
RT 90.
SWEREF 99 TM
SÄ smÄningom kommer Rikets nÀt att ersÀttas av
SWEREF 99 TM i Sverige.
UTM-systemet
För internationellt bruk kan man ange koordinater i
UTM-systemet.
GEOREF-systemet
Ett tredje variant av geografiska koordinater benÀmns
Geografiskt Referenssystem, GEOREF, vars rutor anknyter till jordens meridianer och parallellcirklar. GEOREF bygger inte pÄ nÄgra
kartprojektioner, som
UTM gör. Första ordningens rutor (storrutor) Àr 15 x 15 grader. Varje storruta subindelas i smÄrutor pÄ 1 x 1 grad, men till skillnad frÄn UTM följer rutorna meridianer och parallellcirklar och blir dÀrmed inte kvadratiska. Ytan av en ruta Àr störst vid ekvatorn, men blir mindre och mindre ju nÀrmare polen rutan ligger. Sista 'rutan' framme vid polen har degenererat till en cirkelsektor. Liksom vid UTM identifieras rutorna med bokstavskombinationer. Det Àr viktigt att komma ihÄg att bokstavskoderna i UTM inte gÄr att pÄ nÄgot enkelt sÀtt relatera till bokstavskoderna i GEOREF; det Àr helt enkelt tvÄ skilda vÀrldar. NÄgon sorts 'ekvivalenstabell' Àr det alltsÄ omöjligt att upprÀtta.
Praktiska problem vid kartanvÀndning
PÄ kartor Àr ofta ett rutnÀt enligt nÄgot av ovanstÄende system inlagt i kartbilden. Ibland kompletteras detta i marginalen med antydningar till nÀt enligt ett eller flera andra system. P g a omöjligheten att helt rÀtt avbilda en sfÀr pÄ en plan yta och definitionen för de olika koordinatsystemen Àr överensstÀmmelsen mellan kartbildens rutnÀt och antydningarna i marginalen inte exakt. Man man försöker passa ihop det sÄ gott det gÄr. Inom ett mindre omrÄde (kartblad i stor skala) Àr avvikelserna smÄ. Men försöker man klistra ihop angrÀnsande kartblad för att tÀcka ett större omrÄde, finner man att koordinatlinjerna fÄr diskontinuiteter i skarven. Till detta kommer att papper har en pÄtaglig dimensionsförÀndring, dÄ luftfuktigheten varierar. Om tvÄ olika kartblad Àr tryckta vid olika tillfÀllen, dÄ det varit olika fuktighet i tryckeriet, blir det extra förskjutningar i skarvarna nÀr dessa kartblad acklimatiserats till samma fuktighet. Till rÄga pÄ allt krymper och svÀller papper olika pÄ lÀngden och bredden. Det beror pÄ hur arket skurits frÄn pappersmaskinens rulle. (LÀngs med eller tvÀrs
fiberriktningen. Det Àr viktigt vid kartframstÀllning att önskad fiberriktning klargörs mellan bestÀllare och tryckeriet. Detta kan vara kritiskt dÄ kompassriktning ska tas ut för en strÀcka, som gÄr över en kartbladskarv. SÀrskilt bekymmersamt blir det om strÀckan gÄr nÀra ett hörn, dÄ hela tre kartblad kan vara berörda. Detta har stor betydelse exempelvis dÄ terrÀngprofilplaneringer för
radiolÀnk ska uppgöras, eller vid uttagning av skjutelement för
artilleri.
Se Àven:
){kind=small}
|
Om 
. Denna sida är publicerad under GNU Free Documentation License 